Halvvägs genom gruppspelets första omgång i herrfotbolls-VM är det framför allt två saker som utkristalliserats. (Och nej, den ena handlar inte om vuvuzelor.) Dels att spelet hittills varit tillknäppt. Målsnålt och ängsligt och rädslor för att förlora som är större än viljan att vinna. Det är inte särskilt konstigt, ofta ser det ut så i början av en turnering.
Märkligare är att svenska medier ännu 2010 har förvånansvärt svårt med geografin. För inte ger de sig frivilligt ner i den gamla koloniala fallgropen att likställa 54 olika länder och mer än 900 miljoner människor med ”landet” Afrika? I fredags, mästerskapets första dag, satsade Dagens Nyheter stort på ”Afrika”-tema i hela tidningen. Här tipsade redaktionen glatt om ”Afrika i Stockholm” och informerade läsekretsen om var man bäst hittar ”exotiska” masker och marockanska krogar.
Och dagen efter, under en bild från den oavgjorda öppningsmatchen mellan Sydafrika och Mexiko, slog Svenska Dagbladet fast att ”Afrikas VM-fest har börjat”. Är det någon som minns artiklar om indisk mat och vietnamesiskt hantverk från 2002 års mästerskap i Japan och Sydkorea? Eller tips på tapasrestauranger och finsk risbastu när Tyskland arrangerade VM för fyra år sedan?
Kanske är beteendet inte så konstigt med tanke på våra koloniala ryggsäckar – även om det är djupt okunnigt, och beklagligt. Fotbolls-VM är, precis som all herrfotboll på elitnivå, på många sätt en uppvisning i nykolonialism. Inte bara dräneras framförallt Västafrikanska och Sydamerikanska länder på rå, billig talang som skeppas till europeiska storklubbar som hoppas kunna förädla talangen och tjäna såväl sportsliga som ekonomiska fördelar på densamma. Afrika, med 54 länder, får göra upp om fem platser medan Europas 45 stater tävlar om 13.
I fallet Sydafrika-VM blir det också smärtsamt tydligt vad som styr elitfotbollen. Det fattiga landet har lagt miljarder på att bygga nya arenor, långt borta från de kåkstäder där majoriteten av fotbollsfansen bor. Fifa, det internationella fotbollsförbundet, har också tydligt gjort klart att det framförallt är de multinationella sponsorerna och inte sydafrikanerna som ska tjäna på det månadslånga kalaset.
Biljetter kunde från början bara köpas med Visakort eftersom att Visa är en av VM:s sponsorer (senare fick man ändra sig och dessutom sänka priserna, eftersom att det visade sig att alldeles för många sydafrikaner saknade både bankkort och pengar). Och under mästerskapen lyder Sydafrika under särskilda VM-lagar, vilket innebär att hela den informella servicesektorn – den allra största yrkesgruppen i landet med närmare 40 procents arbetslöshet – inte får komma i närheten av VM-arenorna. Allt för att sponsorerna McDonalds och Budweiser har fått ensamrätt på att fylla de tillresta turisterna upplevelsehunger.
Den politiska logiken har talat. Den som bara ser politik i allt. Och som lite magsurt uttrycker ett missnöje med det mesta: man ska vara kritisk. Ibland bruker vänstern just vara världsmästare på att lyfta fram svaga nationer och minoriteter – det som brukar kallas identitetspolitik. Gärna med en klapp på huvudet och hänsyftningar till exotiska seder och exotisk mat. Nu passar det plötsligt inte. Der blir mest bittert -AH hinner i förbifarten med att ge en pliktskyldig känga åt kolonialismen och multinationella storföretag. Så talar homo politicus. Inte vidare posistivt: faktum är väl att VM kan komma att betyda väldigt mycket för utvecklingen i Afrika. Men det är förstås ”fel” sorts utveckling. Vad vänstern vill just nu mer än att gnälla är väldigt oklart.
Även afrikanerna talar om Afrika och ser VM som ett viktigt inslag i kontinentens utveckling. Det handlar om att förändra en bild av Afrika söder om Sahara som många upplever som för negativ och stereotyp. I motsats till skribenten tyckte jag DN:s artiklar var intressanta genom att de bl a visade på de stora skillnaderna mellan länder som i en del fall är grannar.
Fotbollen spelar ibland en positiv roll. Det gäller t ex Elefenbenskusten där parterna tog paus i krigandet för en landskamp för några år sedan. Didier Drogba har även tagit flera viktiga initiativ för att med fotbollens hjälp överbrygga motsättningarna mellan olika delar av landet.
”För inte ger de sig frivilligt ner i den gamla koloniala fallgropen att likställa 54 olika länder och mer än 900 miljoner människor med ”landet” Afrika?…….. Kanske är beteendet inte så konstigt med tanke på våra koloniala ryggsäckar – även om det är djupt okunnigt, och beklagligt”
Men Anna Hellgren går (precis som många andra på vänsterkanten) ned sig i en liknande grop när hon drar 45 europeiska stater där det bor 730 miljoner människor över en kam och talar om ”våra koloniala ryggsäckar”.
De flesta Europeiska stater har inte haft några kolonier i Afrika eller någon annanstans heller för den delen. Hur anser Anna till exempel att Esternas, Letternas och samernas i Luokta-Mavas samebys koloniala ryggsäckar ser ut?
På vänsterkanten går man i taket så fort någon talar om ”Afrika” däremot går det bra att dra hela Europa över en kam och ibland nöjer man sig inte med det utan inkluderar även USA i klubben och talar om ”västvärlden” trots att det handlar om en stor och heterogen grupp av människor.
Sen klagar Anna på Fifa och sponsorerna. Men fotbolls-vm hade inte varit den globala fest som det är idag om Fifa inte lyckats mobilisera en massa kapital utan då hade det varit en evenemang av typen O-ringen i orientering dvs en angelägenhet för de närmast sörjande.