Bild: stock.xchng
Först en självklarhet som verkar ha gått förlorad i debatten om avdrag för hushållsnära tjänster: det finns en begränsad mängd skattepengar. Det är förvisso en fantastisk känsla att komma till ett nystädat hem. Det betyder dock inte att skattemedel ska subventionera den känslan. Andra behov är större. Andra grupper än de som nu nyttjar avdraget har mer primära behov som det gemensamma ska ta hänsyn till.
Att använda tillfälliga avdrag i olika branscher för att stimulera konjunkturen är en sak. Men det permanenta avdraget för hushållsnära tjänster som den borgerliga regeringen har infört är inte konjunkturpolitik, det är klasspolitik. Det är ett högst medvetet ideologiskt val att smörja den visserligen stressade och livspusslande, men ändock välbeställda, urbana medelklassen med billiga städerskor.
Frågan om avdrag för hushållsnära tjänster är principiell: hur använder vi skattemedel på bästa sätt? När Moderaterna nu börjar gapa om att vi inte "har råd att förlora jobb" är det höjden av ironi eftersom långt fler jobb har förlorats än vunnits under denna mandatperiod. Partiet utgår också från en grovt felaktig siffra när de säger att det handlar om 11 000 jobb som har tillkommit. Siffran anger det totala antalet jobb i branschen och rimligtvis fanns några sådana före avdragets tillkomst. Hur många, är det ingen som vet. Trots det vevas en hel kampanj runt siffran 11 000 och trots det upprepade en självsäker Maud Olofsson samma antal flera gånger i söndagens Agenda.
Det hela är mycket enkelt: vilken bransch skulle inte expandera och ge fler jobb om den subventionerades så kraftigt? Och hur kan vi bättre än nu använda pengarna för att stimulera nya jobb?
Socialdemokraterna har hittills varit märkligt vaga i frågan och de olika utspel som har kommit från rödgrönt håll får antas vara positionering inför en gemensam överenskommelse. De principiella argumenten har varit frånvarande. Visst är Stockholmsväljarna viktiga för de rödgröna – men det är att underkänna dessa väljare att tro att billig städning är det som avgör vilket block rösten läggs på den 19 september.
Detta betyder inte att tjänstesektorn inte ska eller behöver stimuleras och subventioneras. Men reglerna måste vara av mer generell karaktär och/eller som tjänar ett samhällsintresse snarare än ett klassintresse.
Att avdrag för hushållsnära tjänster seglar upp som den potentiellt viktigaste valfrågan säger troligen mer om journalistkåren än om verklig och livsavgörande politik. Moderaternas strävan att fokusera på denna – ursäkta – skitfråga för att skyla över sina misslyckanden är lätt att genomskåda.
Vad ska man kalla RUT, en del tycker man inte ska kalla det subventioner. Varför inte kalla det 50% rabatt för för köparen av tjänsten, det låter väl rimligt.
92000 RUT-avdrag (2008), 1 procent av befolkningen.
5 procent av befolkningen har inkomst på minst 500.000.
7 procent av dessa utnyttjade RUT.
Halva befolkningen har en inkomst max 200.000.
6 promille av dessa utnyttjade RUT.
65+
Inkomst 300.000-600.000, 5 procent utnyttjade RUT.
Inkomst. under 200.000, 1 procent utnyttjade RUT.
I Danderyd uttnyttjade 6,6 % RUT
I en låginkomst kommun utnyttjade 1 promille RUT.
Dessa siffror redovisades igår i SR/P1/studio1
Hur mycket RUT utnyttjats av mellaninkosttagare under 65 är inte utredd ännu, men klar bild träder fram ändå.
Föga förvånande, ju högre inlkomst dessto vanligare med RUT avdrag. Varför inte utforma RUT, om man nu ska rabbatera tjänsten, så att de behövande med låg inkomst också fick råd att använda ”rabattkupongen”. De välbeställda kan betala vad det kostar utan speciella/snedriktade favörer av Regeringen.
Jag kan förstå att alliansen hellre pratar om jobb i samband med RUT, än hur snett det hela slår.
Låt er inte förblindas av dimmridåerna.
Eftersom hela redaktion lider av Robin Hood syndromet så utgår jag ifrån att några brainstorm-möten inte förekommer. Det som är mest hajpat istället för din personal måste vara om du bjuder eller inte, då ni är på krogen. För en ideologi som er lägger man inte bara åt sidan för att du är chefen. Eller den som har mest skall…..
I METRO torsdag 4 mars skriver på Kolumn Johan Norberg :
”Eftersom vi har så höga skatter i Sverige har vi gjort oss orimligt dyra för varandra ” ” Du måste alltså arbeta 4.5 tim för att anlita en person en timme ” Så i stället för att diskutera RUT hit eller dit så borde vi diskutera grundfelet som är att vi har världens högsta samlade skattetryck . Har detta skattetryck kanske rent av skadlig inverkan på
eknomin ? Har det gjorts ngn undersökning om vilken effekt ett rejält sänk av skattenivån skulle innebära ? Varför skall skattetrycket vara så högt i just Sverige ? Ligger det inte i logiken att om allt samlas i en enda stor gryta att det blir lätt att missbruka ? Lockar inte denna jättegryta till sig folk som vill vara med och dela på köttet i grytan ?
När de som försörjs av skatterna kommer i majoritet då är vi alla riktigt illa ute! Det kan ni lita på. Då sitter vi rejält i saxen.
Tänk sen lite på hur man skulle kunna komma ur en sådan situation med demokratin i behåll?
Jag heter Peter och är 44 år. Jag är en ensamstående Pappa med två små barn som jag har hos mig varannan vecka. Sedan oktober 2009 driver jag en egen firma som arbetar med trädgårdstjänster, både skötsel och anläggning. Många av mina jobb ger rätt till ROT avdrag eller avdrag för hushållsnära tjänster. Detta underlättar helt uppenbart försäljningen.
I debatten talar man ofta om ekonomiska konsekvenser, antal jobb och begrepp som höginkomsttagare eller låginkomsttagare mm.
Jag är helt klart låginkomsttagare enligt gängse definitioner av dessa begrepp.
Men jag trivs mycket bättre med mitt nya jobb än tidigare anställningar inom trädgård.
Jag har större inflytande över mina arbetstider. Träffar således barnen mer