Bild: stock.xchng
Vi ser samma fenomen här hemma som utomlands, att skitfrågornas tyranni växer i politiken. Hur statsråden tvingas avsätta en arbetsdag i veckan åt att svara på vad som ofta är rena bygdefrågor i riksdagen. Att mediernas krav på one-liners från ministrarna trasar sönder deras arbetsdag. Det säger sig självt att det då inte blir så stort utrymme för långsiktigt tänkande.
Att ligga steget före och parera problemen innan patienten har blivit sjuk har i alla tider varit en politisk dygd. Men den kollektiva handfallenheten inför finanskrisen, som kunde förutses mer än ett år innan Lehman Brothers gick i konkurs, är bara ett exempel på svag politisk förmåga att spana in framtiden.
Frågan om hur regeringen ska bli mer långsiktig i sitt handlande diskuteras i en studie som statsvetarna Tommy Möller och Magnus Erlandsson har gjort för regeringens numera nedlagda Globaliseringsråd. Det är på många sätt en förskräcklig läsning. Ingen i statsministerns stab ägnar sig åt långsiktiga frågor. Utredningsväsendet förfaller. De politiska partierna har blivit kortsiktiga kampanjorganisationer, utan särskilt mycket långsiktigt tänkande.
Teknokraterna som har svärmat kring Globaliseringsrådet är alla övertygade om att det finns beslut som är "rätt", att mer av expertstyre och mindre folkstyre ska stärka Sveriges konkurrenskraft i världen. Så därför landar Möller och Erlandsson i att föreslå färre riksdagsledamöter, så att regeringen får arbetsro, och att statsministern bör få en särskild analysenhet för långsiktiga frågor. Men löser man därmed några problem alls?
Det är fara värt att en sådan analysenhet inte får några arbetsuppgifter om statsministern heter Göran Persson, som på sin tid sa att hans främsta mål var att vinna slaget om varje dags dagordning. Eller heter Fredrik Reinfeldt, som säger sig vilja ta ekonomiskt ansvar, men inte talar om vad han vill göra. För utan en inre kompass går det inte att formulera några hypoteser om problem som väntar.
Eftersom partiernas ledningar har avpolitiserats är nog fler experter "där uppe" fel medicin. Utan då handlar det i stället om att försöka öka det politiska trycket "där nere". Ett sätt kan vara att rejält plussa på det statliga partistödet och samtidigt öronmärka att, låt oss säga, en fjärdedel ska gå till långsiktiga analyser av möjliga framtida trubbel. Och att tillräckligt mycket pengar finns för att diskutera resultatet av dessa tankemödor.
Men vill svenska folket diskutera långsiktiga frågor? Absolut. Det finns ett tyst raseri över väljarföraktet och skitfrågornas tyranni.
Den socialdemokratiska förmågan att skåda in i framtiden är ju imponerande, Björn E! När svenske statsministern (och fd framtidsminstern) Ingvar Carlsson gjorde ett stort och uppblåst statsbesök i DDR var det ca ett halvår (tror jag) kvar innan Berlinmuren föll. Så god koll hade (s) på framtiden.
Det är intressant att se sig omkring i Norden och i Europa just nu. Finland har länge haft ledare, som varit betydligt bättre på att hantera framtidsfrågor än Sverige. Ta bara valutafrågan, där en snabb anslutning till Euro, varit lyckosam för landet. Nu åker finländarna till Sverige för att handla billigt. Finländska politikers förmåga att hantera sitt lands intressen, och samtidigt få stor internationell respekt, har varit mycket imponerande.
Kanske har detta att göra med skillnader i konstitutionen, där presidenten har en viktig roll som landets ledare, men jag tror även andra faktorer spelar in.
Att Piratpartiet fick 8 % av rösterna i EP-valet, ivrigt uppbackade av massmedia, säger en del om tillståndet i vårt land. Enfrågepartier, kanske är framtidens melodi för Sverige? Omvärlden skakar medlidsamt på huvudet….
Helt klart.
De politiska partiernas kortsiktiga kampanjorganisationer har skapat proteströstningar. Antingen i form av att rösta på enfrågepartier, Sverigedemokraterna eller att inte rösta alls. Soffliggarna var det största partiet i senaste EU-valet (56 %).
Bristen på ett långsiktigt ideologiskt tänkande skapar hopplöshet som leder till väljarförakt.
Folk vill möta framtiden i positiv anda. En tydlig ideologisk debatt behövs för att tillfredsställa dem … och en press, som inte enbart agerar som de borgliga partiernas köpta drängar.
Det är ganska fantastiskt att läsa dagen primära kommentarer. Alla har en sak gemensamt. Man försvarar den aktuella bristen på långsiktig planering, med att den var minst lika dålig tidigare.
Lovade inte dagens regering, att de skulle bli bättre mycket än de tidigare?
Reinfedt & Co. måste visa ett rejälare ansvarstänkande och skapa en framtid för det svenska samhället.
Viktigast för villaägaren i dag är att ha en välklippt gräsmatta. Att renovera huset, inte världen! Politiker som i traditionell opportunistisk anda vågar inte driva annat än den förhärskande medelklassen kortsiktiga egna intressena. Vinst på boendet, karriär i yrkeslivet och ett planlöst farande på semestern. Eftersom de flesta mediaarbetarna delar medelklassens värderingar och levnadssätt så vem vågar driva de mer framförhållna frågorna utan att komma i konflikt med sig själv, väljarna, läsarna och grannarna.
Befolkningen runt Vänern är ca 300 000. I en interview i uppdrag granskning säger kommunalrådet Holm att majoriteten eller i varje fall är det inga problem att få hyresgäster till vattennära boende vill bo under kommande prognostiserade vattennivån.
Människor som pratar politik och framtidsfrågor är det något konstigt med. Ungefär som sådana människor som Caesar inte ville ha att göra med dvs. människor som inte sover gott om natten. Nej en mossfri gräsmatta är idealet. Och rätt sorts rökighet på maltwhiskyn! Politik är skumt, politik är ute. Nu är det de individuella projektens tid. Odla din karriär, bostaden och gräsmattan. Och din framgångsrika image. Absolut.
Att kalla vissa frågor för skitfrågor och andra för ansvarsfulla frågor som syftar framåt är att utöva det förakt för väljarna som Björn E så vältaligt avslutar dagens politiska betraktelse med.
En särskild analysenhet för långsiktiga framtidsfrågor låter alldeles utmärkt för mig.
”finanskrisen, som kunde förutses mer än ett år innan Lehman Brothers gick i konkurs” skriver Björn E och menar att det är ett tecken på regeringens handfallenhet att inte ha kunnat förutse denna helt ut.
Det är ju lite skillnad på att förutse att en kris skall komma, det kunde vem som helst för drygt ett år sedan och att se verkligheten.
Kapitalismens upp- och nedgångar känner vi ju alla tll och att en kris skulle komma efter de höga noteringarna på Dow Jones aktieindex till 14000 punkter sent år 2007 det förstod vi alla. Men att det skulle bli en så genomgripande kris, som skakade hela det kapitalistiska systemets strukturella uppbyggnad var nog dolt i framtidens glas kula för många. Dow Jones var nere under 7000 punkter. ”USAs industriella produktionsförmåga” eller vad man skall kalla det, sjönk till hälften!!!
Kvartalskapitalismens snabba reaktioner på kvartalsbokslut kräver snabba politiker som reagera direkt!
Det är det system vi lever under – like it or leave it!
I arbetshierarkin beskriv (alt. beskrevs) problemet truckdragarproblemet och drabbar första linjens ledare eller chefer. Den chef som inte har kläm på vad han egentligen ska göra drar truck för att känna och se nyttig ut och tror att han därmed gör alla människor glada. Dvs, sysslar med skitsaker som det ju finns andra anställda för. En sådan chef inom företagssamheten förblir vid sin truck.
Tydligen är det inte så i politiken. Där är en sådan chef legio. Det visar bara på vilka möjligheter det finns om också vettet fick vara med.
Jag tror att Björn har rätt. Folk törstar efter ideologier, efter någon att lyssna till. Vem lyssnar vi till i Sverige idag? Var finns Sveriges intellektuella idag?
Det finns en som hela världen lyssnar till: Obama. Han har en tydlig ideologi. Han omger sig med sitt lands främsta intelligenser. Han är älskad och hatad, men respekterad av alla. Alla lyssnar.
När ett politiskt parti stöter bort sina intellektuella är det illa ute. När kampen om regeringsmakten blir den enda ideologin slutar folk att lyssna.
Framtiden är inte ödesbestämd.
Visst ska man ha visioner, men om framtiden vet vi egentigen inte ett skit, inte mer än att den påverkas i varje stunds ”just nu”. Det enda vi med säkerhet vet, är det som varit. Just därför borde vi istället för att forska i framtiden fördjupat studera historien, analysera vad man i förväg trodde och hur det sen gick, undvika att upprepa begångna misstag, dra ideologiska slutsatser för hur vi bör leva just nu, för att framtiden ska bli värd att längta till för kommande generationer.
””Just därför borde vi istället för att forska i framtiden fördjupat studera historien, analysera vad man i förväg trodde och hur det sen gick, undvika att upprepa begångna misstag”"
Nu under krisen så har ju många ropat efter mer planekonomi. Genom att studera historien så et vi att det inte är lösningen.
Två händer gör alltid mer än en hand och överlåter vi inte våra händer till arbete så kommer det alldrig att bli någon mat på bordet!
Ypperligt bra skrivet av Björn Elmbrandt! Oavsett parti och tidning, så fylls utrymmet av kvasifrågor och kvasidebatter. Skandaler blåser upp som egentligen är bagateller jämfört med de riktiga, underer ytan, och egentliga skandalerna.
Ta ex Wanja Lundby Wedin, hon får löpa gatlopp för att hon beviljat en girigbuk en alltför hög lön och pension. Hennes verkliga brott är enligt mig hur hon smiter undan sitt ansvar gentemot medlemmarna genom att inte föra opinion och inte satsa medlemmarnas pengar i samhällsekonomisk god verksamhet, ex bostadsbygge eller miljövänlig el, istället för att slänga pengarna i knät på spekulanter på den usla börsen.
Eller GP, som fick höra att han var godsherre, men ingen ifrågasatte hans riktigt stora svek: att avskaffa ATP-systemet och därmed se till att en majoritet de som faktiskt röstat på honom, får tillbringa ålderdomen som fattigpensionärer.
För att inte tala om alliansens medlemmar som aldrig navelskådas. Här säljs ut allmän egendom till vrakpriser, påbörjas marknadshyror, säljs ut och privatiseras skolor och sjukvård, förstörs a – kassa och försäkringskassa, och förföljs och plågas människor vars enda brott är att de är sjuka eller arbetslösa. Inte ens de personliga skandalerna belyses. Ex. statsminister Reinfeldt som aldrig får obehagliga frågor om den asylsökande kvinna som han så beräknande utnyttjade och betalade trettio kronor i timmen för arbetet med att hålla det Reinfeldtska hemmet rent. För mig och andra ger det ganska otäcka vibbar om hans människosyn.
Man önskar ett Forum på TV där makthavarna verkligen på allvar diskuterade vilket samhälle vi ska ha och vilken väg dit vi ska ta.
Partistödet till riksdagsledamöterna har fördubblats ca 2000-2008. Det borde ha varit ett steg i rätt riktning, alltså till ge ledamöterna mer utredningsresurser, utöver det de har genom riksdagens utredningstjänst.
Det skulle kunnat minskat deras informationsunderläge gentemot utskottsbyråkratin och departementsbyråkraterna.
Men det finns inga villkor förknippade med utbetalningen. Jag har starka skäl att tro att i stort sett alla extra resurser istället använts till pressavdelningarna som befolkas av okritiska ja-sägare. Bekvämt för gruppledning/partiledning, men dåligt för demokrati och möjligheter till långsiktigt tänkande. Det finns för lite plats för ett ”early warning system”, vilket jag anser att bör vara en huvuduppgift för politiska sekreterare. (Fast de ska förstås också kolla efter nya positiva möjligheter.)
De politiska tjänstemännen på departementen har blivit fler över en längre period, men dessa är också till stor del antingen uttryckligen pressekreterare eller har i praktiken huvudsakligen den inriktningen.
Utvecklingen är förståelig eftersom alla partier utom M och FP i stort sett sett saknar egna media. Men bygger man upp en organisation vars operativa mål är att pressa fram några sekunders uppmärksamhet i Rapport så är det rätt mycket man missar.
Regeringen försöker avveckla den offentliga sektorn och införa marknadslösningar varhelst den kan. Man kan inte äta kakan (privatiseringar/ försäljningar) och ha den kvar (en offentlig sektor grundad på solidaritet, jämlikhet och rättvisa). Privata försäkringsbolag försöker nu göra vinster på regeringens usla politik genom att sälja diverse tilläggsförsäkringar men bara till friska, arbetsföra med tillsvidareanställning osv. Obama och demokraterna har länge tittat på våra svenska socialförsäkringssystem och inte minst på vår sjukvård. Den som moderaterna nu håller på att fördärva. Ett systemskifte är ingen skitfråga. Moderater vill inte att behovet utan att den personliga viljan och viljestyrkan ska avgöra om/var och när man ska ha möjlighet att få tillång till vård. Det är för mig en makaber människosyn i egoisternas klubb som t.o.m. renderade Corazza Bildt en plats i EU-parlamentet.
Du måste ha missförstått mitt inlägg och hur du får in DDR i det sammanhanget är en gåta. Vad jag menade är att man inte kan analysera framtiden, för man vet inget eller mycket lite om den. Däremot kan man analysera och dra lärdom av historien och det ska man göra anser jag. Annars är man korkad. Det var vad jag försökte säga – varken mer eller midre än just det. Djupsinnigare än så var det inte, men som reflektion i efterdebatten på denna hemsida tycker den är OK.
I vår närtidshistoria är vi nu mitt en en global ekonomisk kris som följd av en ohämmad, lössläppt marknadsekonomi i en avreglerad miljö. Här finns förstås massor av erfarenheter och lärdomar att dra av vad som föregått krisen och att vidta åtgärder mot det som gick snett. Att inte göra det utan anse att man ska köra på i samma modell, tycker jag också är rätt korkat.
”Marknadsekonomin” vädjar till privata lustar och därför går den hem. Att få sitt ego kittlat är vad en massa människor tycks ha behov av. I västvärlden har vi kanske en massa husdjur av denna anledning. En vän från Afrika sade för 40 år sedan: Jag förstår inte varför ni har så många husdjur i väst – när det finns människor. Så min fråga till dig är : Hur ska vi kittla våra egon på annat sätt än med marknadsekonomi och husdjur?
Att struntfrågor styr mycket av vårt handlande är något som står över den rena partipolitiken. Men det berör naturligtvis också partipolitiken.
Vi har snarare att göra med ett systemfel. Men varför blir det lätt samma sak i små föreningar? Systemfelet har nog att göra med våra mänskliga begränsningar. Politiken borde ta hänsyn till dessa.
Vi lever inte i en ohämmad lössläppt marknadsekonomi som du tycks tro. Tvärtom särskilt vad avser bank- försäkring så finns omfattande regelverk och massor av statliga tjänstemän runtom i världen som övervakar dessa. Bara i Washington så lär dom vara ca 11.000
Krisen kommer att ge upphov till nya lagar och regleringar kring bank och finans en del som är bra och andra som är mindre bra.
Men efter krisen så kommer antagligen de flesta västländer, inklusive Sverige, att köra vidare i samma modell för något systemskifte har inte aviserats varken från S eller regeringen.
DDR hör hemma i detta sammanhang för den planekonomi som tillämpades där och i Sovjet samt i en del andra länder och som omhuldades av Ingvar Carlsson m.fl. är det enda alternativ som funnits till de marknadsorienterade blandekonomier som vi har i väst.
Men detta alternativ är inte aktuellt längre så efter krisen kör vi vidare i det system som vi hade innann även om man givetvis som en lärdom av krisen kommer att göra slut på mindre lyckade inslag som tex subprimelånen (som ju drevs fram av politiker)
Jag har hyfsad kunskap om, insikt i och förståelse för ekonomiska system och behöver inte orda mer om det. Några små repliker till ditt inlägg ovan.
* De 11.000 tjänstemännen bara i Washington kunde ju trots allt inte vare sig förekomma eller avstyra krisen/kollapsen. Det säger väl egentligen allt om det marknadsekonomiska systemets många ofullkomligheter. Så visst, du har helt rätt – många nya lagar och regler behövs.
* Att påstå att Ingvar Carlsson ”omhuldade” DDR, Sovjet och planekonomin låter i mina öron som grovt förtal. Ingvar Carlsson är och har alltid i regeringsställning varit en god demokrat värd allas respekt.
Jag vill ändå gratulera Moderaterna till att de äntligen nått samma mognad, som Socialdemokraterna, när det gäller synen på politisk demokrati och ekonomi.
Från att ha varit motståndare till införande av demokrati i Sverige och stött rasistregimen i Sydafrika på 60-talet har ju Moderaterna numera en helt rumsren demokratisyn. Några decennier efter sossarna, men ändå. Bra jobbat!
Från att vilja ha ett samhälle utan social trygghet, fackliga rättigheter och där enbart kapitalets makt fått råda har ju Reinfeldt och hans ”nya Moderater” anslutit sig till den blandekonomiska modell som Socialdemokraterna så framgångsrikt utvecklat och försvarat, både mot höger- och vänsterkrafter.
Du skrev att det är rätt korkat att köra på i samma modell som innan krisen men vad anser du att man ska ha för ekonomisk modell i stället?
Till skillnad mot dig så tror jag inte att krisen kommer att ge upphov till något systemskifte i ekonomin.
Ingvar Carlssons omhuldande av Sovjet och
Nu får du väl ge dig med dina fria fantasier
Socialdemokratin valde väg redan på Brantings tid
Har aldrig hyllat vare sig sovjet eller östtyskland.
Möjligen lurar du dig själv men ingen annan.
””Såväl Sovjetunionen som länderna i
Socialdemokratin har aldrig varit sovjetkramare. Tvärtom. Svenska folket har mycket att tacka (s) för men framförallt Hjalmar Branting när han genom att mana till besinning antagligen stoppade en kommunistisk revolution i Sverige och arbetarrörelsen valde den demokratiska vägen
Sen kan man med lösryckta citat bevisa det mesta
Det känns inte särskilt seriöst att gå in i en sådan diskussion
Jag tror inte på för en enda sekund att Hjalmar Branting stoppat någon ”kommunistisk revolution” i Sverige.
Det är bara Socialdemokratisk mytbildning.
I Finland uppstod ju ett inbördeskrig mellan kommunister och och dom vita men det berodde ju delvis på att förhållandena var annorlunda där.
Bludder
köp den är cd-skivan och lyssna ni som vill
http://www.naxosdirect.se/M%C3%A4nniskas-Gl%C3%A4dje—-Sandvikens-Orkesterf%C3%B6rening/title/PRCD%209106/
det är verkligen kraft i orden. Stig sjödins dikter och stämma i ”Hjalmar Branting in Memorian.” till och med hjalmar brantings röst när han manar till besinning.
sen Per Gunnar Evanders dikt
här kommer den hela härligheten
Detta är arbetarrörelsen själ mina vänner och om inte den berör så berör ingenting
människans glädje
I
Visst var det sant att vi någon gång
kunde skrämmas av vilan och tystnaden i vårt landskap.
Visst var det sant att vi kunde ana hotet
i höstmorgonens skuggor och gråslagna dagrar.
Visst var det sant att det hände
att våra värnlösa hjärtan
ville sprängas av det bleka dis
som skingrades invid vattnets bryn
eller lättade över trädmassivens horisonter.
Visst var det sant att vi lockades tro
att viddernas oförklädda skönhet
och lövdungens sinnliga förintelse
bakslugt vaktade på oss
som vore vi redan skadskjutna villebråd.
Visst var det sant att vi frestades förneka
att vårkvällens återkommande vargtjut
liksom sommardagens barmhärtiga silkesregn
ville samsas med vårt blodomlopp,
ville tygla vårt sätt att andas.
II
Men farligast, förunderligast,
var ändå ingenting av detta.
Farligast, förunderligast
var inte ens tillvarons flöde av nyckfullheter,
inte ens dödens lömska hembesök.
Nej, farligast, förunderligast
var du själv,
medmänniska kallad,
som kunde skygga för den utsträckta handen,
som kunde vägra dela brödet
som du menade var ditt och ingen annans,
kunde vägra avstå från sitt överflöd
som bröt onaturliga rågångar
och gjorde kampen mellan ägare och ägda
så skoningslöst ofrånkomlig,
så hänsynslöst självklar.
III
Men visst var det tillika sant
att vi kunde anlita ett giltigt språk,
ömsa meningar och rön av eget slag,
köpslå om glädjor, rädslor och outgrundligheter,
som gällde det handelsvaror från fjärran bygder.
Och visst kunde vi varsebli brådskan i varandras andetag
och erfara en vresig samhörighet
därför att de rysligt många av oss
var förslavat hemmastadda i en verklighet
som så utan misskund förråade vår vardag.
Så kunde vi också närhelst det föll oss in
vandra de tunnslitna stigarna
ner till sjöstranden
och bara ropa våra namn
och alltid veta
att ekot inte skulle svika oss.
Så kunde vi bevisa för oss själva
att vi trots allt fanns till,
att du var du
att jag var jag,
och besynnerligast av allt:
att vi var vi!
Så kunde vi låta oss tro
att det kanske var hela hemligheten
med vårt landskap,
låta oss tro
att det kanske var hela hemligheten
med att vara människa.
IV
Men hur ofta stod vi ändå inte handfallna
i vår sorgtagna gemenskap,
alltid barfota i kylan,
alltid blottställda i kastbyarnas mitt!
Hur ofta bad vi inte för de våras skull
i samma stund som vi värjde oss för andras böner!
Och hur gärna ville inte frågorna från förr,
de orubbligt tveklösa, ständigt förfölja oss!
Och medan vi bevittnade hur orättrådigt
livets nådegåvor fördelades,
medan vanmakt och hunger torterade oss
och rikedomarna förökade sig nästgårds,
fanns till sist inte längre tid och kraft
att grubbla över naturens mirakel och tecken,
fanns inte ork nog att spjärna emot
vad hotelser och skrämslor det än gällde,
fanns inte tid och kraft
att dröja vid ekots bedövande tröst
eller söka efter människolivets undangömda innebörder,
fanns inte tid och kraft till annat
än att ge efter för frågorna
som ansatte oss redan i det skarpa gryningsljuset,
åter och åter,
oavbrutet.
V
Kan det ha varit meningen först
att människa inte skulle vara
människas glädje?
Kan det ha varit meningen först
att annans värde skulle sättas
högre eller lägre än ditt?
Kan det ha varit meningen först
att den börda du bär, oförskyllt eller ej,
inte också skulle bäras av mig?
Kan det ha varit meningen först
att länken mellan det oförlikneliga som är du
och det oförlikneliga som är jag
skulle brista av outtalad fruktan?
VI
Det var när vi insåg att människovärdet
ville urholkas till näst intill ingenting
som en grovlemmad brushane, en apostel söderifrån,
äntrade margarinlådan i hörnet av Järntorget
och tog till att orera med det omisskännliga,
messianska eftertrycket.
Hans budskap omfattade en framtid
glödgad av förändringens vindar.
Han åberopade en låghalt, skäggprydd mäster
som givit dvärgamödan på båten
och lagt nål och tråd åt sidan,
det sades grov i mun, grov i ord,
grov dessutom i den krympta kroppens språk.
Och sändebudet härmade och citerade,
knöt näven och gick till vädjande attack
i sin frälsare lillpalmens namn,
formulerade det vackraste
som någonsin givits mänskligheten som råd och norm:
förenen eder
och bären varandras bördor!
VII
Och det handlade om betydelsen av att vara människa,
det handlade om att vara människas like.
Det handlade om anständighet och omtanke,
om varsamhet med dessa våra minsta,
om rimliga möjligheter till mänsklig tillvarelseform.
Kanske var det fula ord för den
som redan var avlastad sitt ok
och som hamnat på rätta sidan om kritstrecket,
som redan såg sitt rike bestå
i kraft av nästans umbäranden och förnekelser.
Men där stod han i torgplatsens utkant,
den förutseende hetsporren,
och drabbade häpna lyssnare med sin förkunnelse
medan hans tunga stämma
slog eko mot fattigkvarterens husgavlar.
VIII
Sålunda såddes ett frö
till något som kallas solidaritet.
Sålunda lades i grund ett hopp
om begynnelsen till någonting som kallas jämlikhet.
Sålunda tedde sig upprinnelsern
till någonting som kunde kallas en fördjupad,
en förklarad människosyn.
Du skrev ovan:
”… men vad anser du att man ska ha för ekonomisk modell i stället?”
Mitt svar:
Jag tror på en strikt reglerad marknadsekonomi. Men man måste omgärda systemet med lagar och regler som eliminerar missbruk. Jag tror detta är en mycket svår och komplex uppgift att skapa sådant regelverk och göra ett sådant ingrepp utan att samtidigt förlama och s.a.s. ”steloperera patienten” och därmed förlora flexibiliteten.
Och ändå – jag tror det måste till, och vad jag förstår arbetar man i världen för fullt med detta.
Och jag tror ffa. att även ärkekonservativa högersympatisörer världen över tvingats inse att fullskaleexperimentet med den lössläppta, avreglerade, nyliberala marknadsekonomin misslyckades.
Tack så hemst mycket för tipset men jag tror att jag avstår från att köpa CD-skivan ifråga.
Men jag kan gärna erkänna att Socialdemokratin har gjort mycket gott i kampen mot kommunismen. Men det var förr. Fakta nu är att om Socialdemokraterna vinner valet nästa år så kommer vi att få kommunister (som tex Lars Ohly) i regeringen.
Det är inte bra.
När det gamla arbetarpartiet svikit så återstår bara att rösta på det nya. http://www.expressen.se/polopoly_fs/1.341338!defaultImage/2683003023.jpg
En strikt reglerad ekonomi är knappast en marknadsekonomi. Marknadsekonomi bygger ju på enskildas val och att priset sätts genom utbud och efterfrågan.
Marknaderna inte minst kapitalmarknaderna är redan omgärdade av lagar och regler. Men det har inte eliminerat missbruk. Särskilt de missbruk som är gillade av politikerna som tex subprimelånen (som ju Clintonadministrationen stod bakom på för det gav fattiga möjlighet att köpa bostäder som dom inte hade råd med utan att bidrag behövde utbetalas)
Synd att du inte vill ha skivan. Men jag trodde inte det innerst inne.
men det kanske finns någon annan i läsekretsen som är intresserad. Där hittar man arbetarrörelsen nedkokat i några fantastiska dikter. Hämta gärna inspiration därifrån inför det stundande valåret.
Stig Sjödin var en av våra främsta skalder i arbetarrörelsen
Jag har faktiskt själv spelat i den där symfoniorkestern för länge sen med Ulf Sandborg som dirigent. Dock inte i den där inspelningen
Farsgubben ordnade startkapitalet till orkesterföreningen från SSU Facklan på 30-talet när han var ordförande i klubben. Den kallases ABF-orkestern från början. Han tog också in Stig S som medlem i partiet då när det begav sig. och min farbror F var bästa kompis med Stig och seglade på Storsjön med honom. Om nån av er har läst några av stig sjödins noveller kan jag upplysa att min farbror kallades Viktor.
Slut på släktkrönikan!!! hehe
”En strikt reglerad ekonomi är knappast en marknadsekonomi. Marknadsekonomi bygger ju på enskildas val och att priset sätts genom utbud och efterfrågan.”
Jag ser inga problem i den delen av marknadsekonomin som har att göra med enskildas val, pris, utbud och efterfrågan. Det är inte där problemet ligger. Men i den marknadsekonomiska modellen finns ju också finansdelen. Och det är där jag tror det fattas regelverk. Tekniken i samband med den snabba globaliseringen har skapat möjligheter för ruffel, fuffel och båg som vi borde eliminera. Dessutom är det ju så att ekobrottsmyndigheterna behöver rustas med betydligt större muskler. Finansskurkarna skrattar ju bara åt dagens regelverk och struntar i efterlevnaden av det.
Jag är egentligen inget stort globaliseringsfan med tanke på dess många avarter. Exempelvis tror jag det globala, diffusa och anonyma ägandet i många avseenden är ett gissel. Att ägarna till Saab sitter på andra sidan Atlanten tror jag är en nackdel för Saab. Bättre om ägarna bor i Trollhättan eller dess närhet. Men hur man kommer tillrätta med det problemet har jag ingen idé om. Men jag tycker det är ett problem.
Dina släktingar var säkert Socialdemokrater av den gamla skolan. Det vill säga sådana sossar som även Gösta Bohman gillade.
Jag tror att om din fabror Folke varit här idag så hade han säkert konstaterat att det gamla fina partiet inte längre är vad det har varit. Varken partiledaren, partisekreteraren eller ledaren för arbetarörelsens fackliga gren håller måttet. Det är uppenbart för alla
Farbror F hade antagligen uppmanat dig att rösta på det Nya Arbetarpartiet.
Jag säger som min svärmor
Jasssssså