Bild: stock.xchng
I övermorgon röstar riksdagen för Lissabonfördraget. Majoriteten för ja är stor. Men det finns anledning att skjuta upp beslutet, nämligen EG-domstolens antifackliga tolkning av utstationeringsdirektivet. Trycket mot komissionen måste höjas. Torsdag är rätt dag.
Man kan ha många synpunkter på EU:s nya grundfördrag. Maktdelningen är fortfarande sned. Det folkvalda parlamentet stärker visserligen sin position men fortsätter vara svagt. Medlemsländernas regeringschefer får orimligt stort inflytande. Folkens röster hålls utanför.
Men Lissabonfördraget är trots invändningar bättre än nuvarande glasklara oordning. För att förstå Nicefördraget krävs magisterexamen och även i sak är Lissabonfördraget bättre.
Men under arbetet med konstitutionen, som blev ett fördrag, har en ny stridsfråga gjort entré: Hur ska utstationeringsdirektivet tolkas? Det började med Byggnads vs Laval i Vaxholm, men har sedan spridit sig till fler europeiska länder som Tyskland och Luxemburg. EG-domstolen har konsekvent tolkat lagen som att fri rörlighet går före fackliga rättigheter och rimliga lägstalöner.
För en månad sedan röstade därför EU-parlamentet med förkrossande majoritet att direktivet måste kompletteras och företagens kryphål tätas. De föreslog också något slags social klausul med fördragsstatus. Europafacket gjorde high-five i lunchkantinen.
Det finns en stark opinion för åtgärder, från tyska kristdemokrater till franska socialister. Men det är nu upp till kommissionen. Europaparlamentet har ökat trycket. Om Sveriges riksdag skjuter upp sitt beslut om Lissabonfördraget, med utstationeringsdirektivet som motivering, kommer det blir en tung skräll. Kanske avgörande för att få kommissionen i rörelse.
Vänta och se, säger många. Men framtiden är dyster. Med stor sannolikhet blir Europaparlament mer borgerligt efter valet. Och nästa kommission är helt säkert mer konservativ, givet dagens blå politiska landskap. Det är bråttom.
För en så kallad vilandeförklaring krävs minst 58 röster i riksdagen. Beslutet skjuts då upp i tolv månader. (V) och (Mp) har bestämt sig. För att lyckas krävs även en grupp socialdemokrater. Det känns säkert motbjudande att rösta med den nationella vänstern i en Europafråga. Men nu gäller det att federalister och andra vänner av Europatanken har is i magen och vågar ta strid ända till spetsen.
En vilandeförklaring innebär att Sverige skriver under – men först nästa höst. En vilandeförklaring innebär inte att Lissabon faller – unionen kommer ändå anta sitt fördrag. Men en vilandeförklaring innebär en stark politisk signal – och en protest mot otidsenlig antimodern högervridning.
I Norge kör statsminister Jens Stoltenberg (s) över sina regeringskollegor Senterpartiet och Socialistisk Venstre och röstar igenom Lissabonfördraget med hjälp av de borgerliga. Så varför skulle svenska (s) konstra?
När ska det gå upp för P W, att Sverige inte längre är ett land, som andra EU-länders befolkning åker till för att jobba och tjäna pengar, utan att det förhåller sig tvärtom. I Skåne pendlar mer än 50 000 personer varje dag över till Danmark för att jobba, därför att det är (har varit) lättare att få jobb där, och att få mycket bättre inkomst.
Inströmningen från Polen, Lettland, Litauen m.fl. länder, är ingenting mot den grupp papperslösa flyktingar, som jobbar för svarta löner på företag,där ingen facklig anslutning förekommer, och där en ombudsman från facket, sannolikt aldrig satt sin fot.
Visst är det bra att markera sin åsikt i EU-parlamentet, men den stora utmaningen för de fackliga organisationerna ligger på den andra punkten.
EU borde ta flera steg tillbaka och återgå till att vara ett samarbetsorgan för självständiga nationer. Det är förmågan att ta tillvara den kreativitet som finns på lokal nivå som för utvecklingen framåt. Med Lissabonfördraget gör EU tvärtom och skapar en likriktning som kommer att hämma kreativitet och utveckling i Europa.
Det finns massor med saker som EU kan syssla med. Ett bra exempel inom miljöområdet är förslaget från Junilistan om ett enhetligt pantningssystem inom hela EU. Just samarbete mot gränsöverskridande miljöförstöring och kriminalitet samt att utveckla den inre marknaden är uppgifter som EU ska syssla med.
Skrota den gigantiska apparaten för EU-stöd till jordbruket och regionalstödet, Dessa uppgifter löser länderna bäst själva. Genom att EU återgår till sina basuppgifter så kan vi halvera EU-avgiften. De pengar som blir över kan vi använda till att lösa inhemska problem. Det är skamligt att svenska skattepengar hamnar i form av jordbruksbidrag hamnar i fickorna på storgodsägare och sydländska tobaksodlare. Med mindre pengar i EU-maskineriet kan vi också minska de omfattande bedrägerier och fusk som förekommer idag.
Det är viktigt skapa ett ökat inflytande för de som är kritiska till vart EU är på väg. Vi kan inte acceptera det mantra som ja-till-allting-partierna kommer med;
Per Wirtén har tidigare företrätt den s. k. EU-positiva ”vänstern”, vilket är en försvinnande liten och betydelselös gruppering. Faktum är ju att större delen av vänstern, i Sverige såväl som Europa, av goda skäl är kritiska mot såväl Lissabonföredraget som övriga aspekter på EU:s nyliberala organisation. Att han nu svänger och blir tveksam till Lissabonföredraget är kanske bra, men är inte särskilt övertygande.
Per Wirtén och övriga på ARENA-gruppen efterlyser en ”vänster” som i princip blir ytterligare en liberal strömning bland de redan existerande i socialdemokraterna och det borgerliga blocket. När nu Miljöpartiet gett upp sitt principiella EU-motstånd är det ju bara V kvar i Riksdagen som vågar stå för en självständig hållning i denna fråga. Varför är det så viktigt att tvinga igenom politisk konsensus i just EU-frågan, när vi inte har det i någon annan fråga? Och varför är det så motbjudande att rösta med ”den nationella vänstern” när de faktiskt har rätt i att Lissabonföredraget inte bara borde läggas på is utan faktisk skrotas helt och hållet?
Per Wirtens taktik går inte hem. En märklig allians mellan faktiska förespråkare för Nicefördraget (V och Mp) och socialdemokrater i Riksdagen bidrar inte på något sätt till annan politik inom EU. Att socialisterna i Frankrike är svaga beror inte på EU. Möjligen har deras ställning påverkats negativt av Fabius agerande (liknar Wirtens taktik) i den franska folkomröstningen 2005 då han bidrog till ett nej fast han ville ha ”mer”.
Lissabonfördraget är en förbättring av Europasamarbetet som Sverige tydligt bör stödja. Europa behöver ett EU som är en kombination av mellanstatligt samarbete med och delvis överstatlig, dvs majoritietsbeslut, när så krävs.
Håller med Per Wirtén och Dagens Arena i sak, men tvivlar på att förutsättningarna finns att skjuta upp frågan även om 58 röstar för . Nästa anhalt efter ett riksdagsbeslut är konstitutionsutskottet, Vem tror att KU skulle besluta så att ett antagande av fördraget fördröjs?
Initiativet att vilandeförklara blir ett slag i luften. Tyvärr, jag önskar att det inte vore så.
Alla som vill ha minsta lilla självbestämmande i egna angelägenheter kvar i Sverige (och på riksdagens bord): mejla den riksdagsman/kvinna som du röstade på i det senaste riksdagsvalet, och uppmana honom eller henne att rösta emot Lissabonfödraget!
Jag delar inte alls Per Wirthén uppfattning. Vänsterpartiet och miljöpartiet kommer inte vad som än händer under detta år att rösta för ett nytt fördrag. De ägnar sig åt ett politsikt spel. jag tycker inte att vi socialdemokrater ska spela med i det spelet.
Det som antagligen skulle hända om Sverige och Tjeckien inte ratificerar fördraget är att nuvarande fördrag får gälla också fortsättningsvis med smärre justeringar som inte fordrar en regeringskonferens. Då förblir kollektivavtalen och strejkrätten sekundärrätt och underordnade den fria rörligheten. Då förblir allt som det är när det gäller fackliga rättigheter. Per Wirthén berömde den rapport jag skrev i europaparlamentet. Han har uppenbarligen inte läst hela denna rapport och alla de förslag som finns i denna rapport.
Hand i hand vandrar EU:s utveckling och ”the economic man” och den ansvarsfulle medborgaren ter sig alltmera avlägsen?!
Jan, Både du och jag vill ha genom Lissabonfördraget. Det är inte perfekt, men bättre. Som federalist vill jag naturligtvis ge betydligt mer makt till parlamentet. Men man kan inte få allt.
En vilandeförklaring i riksdagen innebär inte att Lissabonfördraget faller. Eller hur? Det vet ju både du och jag. Sverige kommer skriva på, men lite senare. Lissabonfördraget kommer inte ens försenas. EU kommer gå vidare och Sverige ansluter sig till fördraget efter nästa riksdagsomröstning.
Jag vet också att v och mp har en helt annan agenda, som jag inte delar, eftersom jag anser att deras europapolitik är konservativ och kanske tom reaktionär.
Men om alla kan enas om en vilandeförklaring motiverat med utstationeringsdirektivet så skulle det bli en symbolpolitisk handling med betydelse.
Och jag delar inte uppfattningen att Lissabonfördraget skulle hindra EG-domstolen att göre de tolkningar de gjort. Jag hittar i varje fall inte dom skrivningarna. Det krävs nåt slags revidering av utstationeringsdirektivet som sådant, som ni beslutade i EU-parlamentet.
Per Wirtén
Varför vill våra representanter i Sveriges Riksdag utan diskussion med foket rösta bort sin egen beslutandemakt och därmed föra över den till ett alltmer mot demokratins brant självgående, maktfullkomligare EU. Siste man/kvinna i riksdagen låser dörren och slänger nyckeln i Strömmen. Sedan kan vi med våra 2% röster i EU-parlamentet där nere i Bryssel (och Strasbourgh) drömma om den demokrati som en gång fanns i landet Sverige!
Per!
Vi är båda överens om att utstationeringsdirektivet bör ändras. Tre av domarna i EG-domstolen, nämligen Laval, Ruffert och Luxemburg handlar specifikt om utstationerade löntgare och inte om arbetstagare i allmänhet. Därför delar jag din uppfattning att vi huvudsakligen bör koncentrera oss på att ändra i detta direktiv för att uppnå likabehandling av löntagare och att arbetsmarknadens parter ska få vidta stridsåtgärder för en sådan likabehandling. detta är i enlighet med det förslag som europaparlamentet enats om.
Debatten i sverige har tyvärr i väldigt liten utsträckning handlat om dessa förändringar. I stället har den handlat om vi kan använda ratificeringen av fördraget som utpressing för att rädda vår kollektivavtalsmodell. Jag har tyckt och tycker att detta är ett stickspår. En vilandeförklaring skulle bara förlänga vår koncentration på detta stickspår.
Lissabonfördraget är bättre än nuvarande fördrag i en lång rad avseenden som t.ex möjligheter till fortsatt utvidgningt, ett öppnare EU, effektivare kamp mot människohandel och droghandel och faktiskt också för grundläggande rättigheter som rätten att teckna kollektivavtal och att vidta stridsåtgärde. Därför behövs en så snabb ratificering av detta fördrag som det överhuvudtaget är möjligt. I dagens EU dominerat av högerregeringar tror jag inte att omförhandlingar kommer att leda till någonting bättre. jag tror risken är stor att nuvarande fördrag blir gällande också i framtiden.
Jag vill i stället att vi efter Sveriges ratificering mobiliserar inför valet till europaparlamentet. Vi arbetar tillsammans med våra partikamrater och fackliga vänner i övriga EU för en starkare vänster i europaparlamentet. Denna starkare vänster ska efter valet sätta press på den nya kommissionen att vidta de nödvändiga förändringarna i utstationeringsdirektivet. I annat fall kommer europaparlamentet inte att rösta för den nya kommissionen. Ett sådant agerande bygger på att vi får ett stort stöd av medborgarna i EU. Det handlar om demokrati, öpnna och allmänna val och ge relevans för valet till europaparlamentet.
Om den svenska riksdagen med tydlig majoritet röstar mot antagandet av Lissabonfördraget med motivet att få till stånd en ändring av utstationeringsdirektivet skulle det möjligen få avsedd effekt.
Om en riksdagsminoritet lyckas få till stånd att förslaget blir vilande får det nog ingen som helst positiv effekt på utstationeringsdirektivet men kan kanske rentav vara till skada för genomförandet av Jan Anderssons förslag som ju hittills har fått ett så positivt bemötande i parlamentet.
Och skall vi i Sverige sitta och rulla tummarna framledes medan vår riksdag töms på demokratisk makt till ett alltmer genom Lissabonfördraget maktfullkomligare EU? Hur stort maktövertagande över de suveräna europeiska staternas demokratiska beslutandeformer tänker sig det självspelande och självgående EU egentligen skaffa sig i framtiden? Någon som vet? Våra EU-parlamentariker kanske? Svar väntas till valet 2009!
Vad kollektivavtal anbelangar så vet nog de flesta svenska arbetare vad dessa innebär. Men när dessa avtal i det nya sk Lissabonfördraget skall underställas dels de fyra sk friheterna i en sk ”primärrätt” dels ”domare inom EG-domstolen” där nere i Bryssel har man desavouerat innebörden av detta begrepp till ett intet förpliktigande. Att svenska kollektivavtal över huvud taget prövades i EG-domstolen berodde enbart på att Svenskt Näringsliv i december 2005 beslutade sig för att garantera rättegångskostnaderna för det lettiska företaget Laval vid en prövning av ärendet i domstolen. Svenskt Näringsliv VD Urban Bäckström anade nog vad resultatet skulle bli och kunde därmed ytterligare bidra med att slå in en spik i den svenska fackföreningsrörelsens kista! För att senare låta hammaren tas över av Littorin i högerpartiet!
Allt medan Jan Anderssons fäktande med armarna därnere i Bryssel under njuggt överseende av kommissionen, EG-domare och ett öst-,syd-,centraleuropeiskt högerdominerat ministerråd.
Bengt Nilsson, sosse
När ska det gå upp för Dagens Arena och den kommersiella och byråkratiska nomenklaturan att EU-projektet är dödfött?
Det finns en del EU-kramare som kör med myten att med Lissabonfördraget kommer det att bli lättare för arbetare att leva i EU. Vi har hört den sången förut.
Lissbonfördraget kommer inte med något nytt i förhållande till arbetsrätt, kollektivavtal, Lavaldom etc. Tidningen kommunalarbetaren har i dagarna gjort en intervju med den svenska domaren vid EG-domstolen, Pernilla Lindh. Om det är någon som har en sakkunskap i ämnet om nuvarande Nicefördrag kontra eventuellt kommande Lissabonfördrag så är det hon.
Se följande länk eller det jag klippt in från intervjun nedan:
http://www.ka.se/index.cfm?c=85234
—————–
Nu gungar den svenska arbetsrätten – Kommunalarbetaren 17/11 2008 – Stephen Lindholm.
… Ett av argumenten för det nya fördraget är att strejkrätten skrivs in som en grundläggande rättighet. Därmed måste domstolen ge den större tyngd i jämförelse med EU:s fundamentala frihet för arbetskraft och tjänster att fritt röra sig över gränserna inom EU.
Men det håller Pernilla Lindh inte med om. I en intervju med KA säger hon:
Ja, vi är överens om Lissabonfördraget.
Men vi har olika synsätt på hur vi får kommissionen att börja röra sig i frågan om utstationeringsdirektivet. Jag delar naturligtvis din vilja att använda Europaparlamentet som bas för att pressa kommissionen. Och jag hoppas att vänstern blir starkare efter nästa val – men jag misstänker att det hoppet inte stämmer överens med europeisk politisk opinion, utan att resultatet blir det motsatta.
Men jag menar att man också måste använda fler vägar för att öka trycket. Ett är att Sverige skjuter upp sitt godkännande av fördraget. Det rubbar knappast Lissabonfördragets framtid. Men det blir en stark symbolpolitisk markering. Det kanske är ett stickspår, men det kan visa sig vara effektivt. Och det lär ju inte skada Lissabon som sådant.
Sedan måste dessutom facket och kanske även andra rörelser mobilisera under vintern och våren för att på olika sätt sätta press på kommissionen.
Den borgerliga regeringen i Sverige lär ju inte göra ett dyft.
Per Wirtén
En av de få gånger jag sympatiserar med en sosse Jan Andersson t.ex.
När det sätts på sin spets då visar Ni duglighet och kunskap, lite mer av den varan.
För övrigt spelar det ingen roll om det är NIcefördraget eller Lissabonfördraget men det är ju svårt för EUmotståndarna att förstå.
För övrigt undrar jag också om det är ”mer med den svenska arbetaren än med den tyska eller spanska.”
Då gäller inte den sk. solidariteten.
re Per WIRT
Jaha, nu har alla de som jämnfört sig med alla (rika) regeringsföreträdare fått sin beskärda del . Vem bryr sig om människors trygghet och säkerhet? Det är väl bara att knäcka nacken av dem. Vem bryr sig???
Lissabonfördraget blir förstås giltigt bara om Irland ändrar sin ståndpunkt, oavsett vad den svenska riksdagen har för sig eller vad tjeckerna säger. I princip har ju fördraget fallit redan. Och andra aspekter än just arbetsrätten, exempelvis det rättsliga samarbetet, oroar åtminstone mig mycket mer. Och vad Stoltenberg har med saken att göra förstår jag inte, Norge är inte tillfrågat eftersom de inte är med i EU.
Har ni läst/studerat Lissabonfördraget?
vad jag förstår så är det synnerligen svårläst..
eftersom det består av en mängd ändringsparagrafer till tidigare fördrag
Regeringens proposition 2007/08:168 Lissabonfördraget
http://www.regeringen.se/sb/d/252/a/108402
OBS hur även EUROATOM smyger sig in som beslutsfattare i Sverige i 3 §
Atomkraft och uranhantering är ingen miljövänlig hantering
tvärtom
Barnleukemi och cancer ökar i närheten av kärnkraftsverken
Atomkraftverk är en säkerhetsrisk
både pga byggslarv, själva processen och terrorism
leder också till atomvapen
- och resterna från det anrikade uranet säljs billigt till vapenindustrin och blir till effektiva DU-vapen
(men ack så farliga för människorna (befolkning/soldater på Balkan och i Afghanistan/Irak) och deras framtida avkomma
Fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och arbetskraft – den inre marknaden är primär,
allt annat bara sekundära frågor… som får underordna sig
det är EU-kommissionen som lämnar alla förslag,
utifrån att undanröja alla hinder för den inre marknaden… som ju är ”huvudsaken”
med Lissabonfördraget minskar Sveriges inflytande/makt ytterligare
- även om antal personer kanske ökar någonstans så MINSKAR makten/handlingsutrymmet pga ändrade regler
Tidigare måste ministerrådet (alla länder) vara överens
Nu ska ministerrådet minska och dessutom ska vissa beslut kunna fattas med kvalificerad majoritet.
Den bygger ex på ländernas befolkningsmängd
Alltså ett fåtal befolkningsrika länder kan blockera/genomföra beslut som flertalet övriga länder vill/inte vill ha
(kvalificerade beslut kan fattas på 16 viktiga områden såsom samordning av socialförsäkringar, fri rörlighet för arbetstagare, transportpolitik, straffrätt, polisfrågor, asyl- och invandrarpolitik)
Parlamentet/parlamentarikerna… som ska minska i antal… ska få medbestämmandeinflytande i lagstiftningsärenden
på 100 (varav 56 nya) olika områden så minskar Sveriges regerings/riksdags makt enl Lissabonfördraget
- det är väl inte MER demokrati ???
” härom dagen gjorde våra ”fredsfrämjande soldater i Afghanistan” sitt första regelrätta anfall
EU – ett fredsprojekt.. sa man när blev krig.. fred ??”
Jag tror att våran ännu ganska så blygsamma insats i det Afghanska inbördeskriget inte har något med EU att göra utan det är något som USA drivit fram (och även fått FN-sanktion för).
Den Svenska insatsen i Afghanistan är en del i något som kallas ISAF som står för International Security Assistance Forces. Vars mål är att säkra vissa områden i Afghanistan från i första hand talibanerna och Al-Qaida.
ISAF är således inte en fredsbevarande styrka utan dom är en del av inbördeskriget. Syftet är att förstärka den nu sittande regeringen mot Talibanerna. .
Själv har jag aldrig tyckt att det Afghanska inbördeskriget är vårat krig och jag är tveksam till om vi ska vara en del av det men både regeringe och oppositionen verkar vara inne på linjen att vi ska hörsamma USA-uppmaningar och utöka vår insats. Men som sagt det har nog ingeting med EU att göra.
Finanskrisen borde väl ha fått de mest inbitna nationalisterna på både höger- och vänsterkanten att inse att det behövs mer och inte mindre av internationellt samarbete.
Inte ens under stormaktstiden så var Sverige fri, oberoende och stark röst i världen. Vår insats under trettioåriga kriget för den sanna Lutheranska läran hade varit omöjlig utan ett betydande stöd från det katolska Frankrike som stödde Sverige mot de katolska Habsburgarna av politiska skäl.
Om Sverige lämnar EU är det mer troligt att vi blir en randstat på en halvö nära nordpolen och inte någon stark röst i världen
Det ligger något principiellt mycket felaktigt i att överföra nästan all lagstiftande och beslutande makt från en folkvald riksdag till EU-institutioner som inte är folkvalda och ej heller går att avsätta.
Jag skulle vilja påminna om vad som står i en Tysk mans historia av Sebastian Haffner – en ögonvittnesskildring 1933 till hur all lagstiftande makt överfördes till regeringen med hjälp av ett enda riksdagsbeslut:, vilket möjliggjorde att nazisterna tog makten och att Hitler utropade sig själv som rikskansler.
”Experterna på statsrätt säger: