Bild: WhiteHouse.gov
För fyrtio år sedan installerades Richard Nixon som president i Washington. "In these difficult years", öppnade han sitt tal utanför Capitol Hill. Det regnade. Året innan hade Martin Luther King och Robert Kennedy mördats. Vietnamkriget och innerstädernas raskravaller slet sönder landet inifrån. USA var i kris. Med Nixons tal – och hans politiska arbete – lades grunden för en obruten konservativ epok i amerikansk politik.
Barack Obamas uppdrag är att avsluta epoken, att vända blad till nytt kapitel och sätta ny rubrik. Det är ingen liten uppgift. De två demokrater som lyckades tränga sig in i Vita huset under de här fyrtio åren – Carter och Clinton – misslyckades. Men mycket talar för att Obama innebär en historisk vändpunkt. I sitt installationstal förklarade han uppdraget som att: "Begin the work of remaking America."
Obamas tal var sammanbitet. Han uppmanade till nationell samling, till uppoffringar, för att lösa de enorma problem han ärvt efter fyrtio bortkastade år. Den allvarliga tonen påminde faktiskt om just Richard Nixons tal i januari 1969.
Många menar att förväntningarna på Barack Obama nu måste skruvas ner. De har fel. Förhoppningarna om förändring behöver i stället eldas på och artikuleras ännu tydligare. Politiken i Vita huset byter inte spår om det folkliga trycket utifrån – från hela världen – tappar energi. Och i sitt tal kritiserade Obama just dem som vill tona ner behovet av stora förändringar: "De förstår inte att marken de står på skiftat karaktär."
Den ekonomiska krisen kan bara lösas om landets arbetsliv restaureras. Steven Greenhouse bok The Big Squeeze från i höstas är en skräckskildring av läget på jobbet för miljoner amerikaner. Lagen om Löntagarnas fria val som ligger klar i Senaten, om bättre villkor för facket, måste omedelbart antas. Sjukförsäkringen börja gälla alla. Lagstiftning om semester och föräldraledighet bli civiliserad. De superrika beskattas hårt. Hela pensionssystemet behöver reformeras för att inte kollapsa. Lägg sedan till de områden Obama nämnde särskilt: satsningar på eftersatt infrastruktur, på skolor som halkar efter och grön energipolitik.
Utrikespolitiken är i samma akuta behov av reparationer, så den kan utgå från en ny vilja att samtala med motståndare, utifrån respekt för mänskliga rättigheter, i stället för att hota dem med kärnvapen och förebyggande krig.
Det finns inte anledning att kompromissa en enda centimeter med alla förhoppningar. Den konservativa epoken började i regn. Den slutade i solsken.
Obamas installation ger hopp!
Bush´s regeringsperiod är ett fiasko, det är nästan alla eniga om.
Det var inte många år sedan vår egen Reinfeldt stod med ”Bush”-t-shirt i den amerkanska kampanjen och valarbetade för Bush. När det fotot lades ut på en blogg, ringde (m) upp och hotade att stämma bloggaren….
Nästan lika misslyckat som Bush´s period ser dessvärre Reinfeldts period ut att bli i Sverige.
Vi har vant oss nu med tanken att det blir
-massarbetslöshet
-minus-tillväxt
-500 000 som slängs ur välfärden (arbetslöshetsförsäkringen) och 76 000 som slängs ur socialförsäkringen, också del av välfärden
- ingen produktivitet i ekonomin, låglönejobben stimulerades i början inget annat
- socialbidragsköerna växer, välfärdens kärna tar stryk
- Etc
under dessa fyra år 2006-2010.
Det riktigt stora fiaskot håller nu på att bli även budgetunderskotten som växer och växer under (m).
Olle Wästberg skriver i dag:
Jag tror att de flesta av de förändringar som föreslås av PW ovan är bra. De jag är tveksamma till är att beskatta superrika hårt och att ge andra villkor för facket. Tanken att de rika har stora intäkter som kan rädda statsbudgeten är feltänkt. I stort sett alla skatter betalas av medelklassen. Att börja överbeskatta rika gör bara de mest produktiva i ett samhälle irriterade. Många som man verkligen vill ha i ett samhälle flyttar från det om de straffbeskattas. Sverige har testat det och vi har också exporterat våra rikaste medborgare. Kamprad och Rausing tex. Detta skadar ett land. De rikaste är också de som enklast kan flytta sina pengar och undkomma skatten. (Ex förmögenhetsskatten, tog det 30 min på ett svenskt bankkontor att komma undan…)
USAs fackföreningar är mycket svaga och många får nog lida av att inte få någon hjälp i viktiga skeden i livet. Förmodligen skulle det höja USAs produktivitet om facket blev starkare. Samtidigt har inte USA samma goda fackföreningskultur som vi har i Sverige så att införa svenska fackliga lagar är nog att gå för fort fram. Något skydd vore dock lämpligt. Lite föreningsrätt kunde de vara betjänta av t ex.
Re farbror
Ja, det är bara otur igen att borgarna får styra i lågkonjunktur. Förra gången var det sossarnas misstag och internationell konjunktur och denna gången internationell konjunktur. Jag unnar dig dock din skadeglädje.
”Fyrtio bortkastade år” ?
Vi ska komma ihåg att under dessa så kallade fyrtio borttkastade år så gjordes en hel del bra saker. Bland annat så besegrades den kommunism som Svenska kulturredaktörer var så svag för och som så ofta hyllades på tex Expressens och DNs kultursidor.
Så helt bortkastade var inte dessa decennier.
Obama är populär. Och det är välförtjänt. Men jag tror att de många sossar som verkar tro att Obama är en av dom snart kommer att få se att så är inte fallet.
Naturligtvis hoppas man, men det räcker inte långt. B Obama har tre krig /Afgan-, Irak-, terrorist-/ som måste han ta hand om, desutom ett ekonomisk helvete som USA måste, eller åtminstone försöka komma ur.
B Obama är redan en historisk man /förste svarta presidenten i USA/. Hur kommer att bli med vår önsketänkande? Sådant bevaras sällan i historien.
Vi skall vara glada att vi i Sverige inte har ””Fyrtio bortkastade år” utan bara kommer att få ”fyra bortkastade år” av en välfärd som går mot en privatiserad ofärd och där de rika berikas på de sjukas, arbetslösas och pensionärernas bekostnad!
Anders Borgs dagliga vurm för statsfinanserna klingar falskt mot bakgrund av att alliansen började med att ta bort 80 miljarder ur statsfinanserna genom skattesänkningar i högkonjunktur, finansierat av försämringar i socialförsäkringarna (inkl. a-kassan). Bush-administrationen började också sin katastrofala resa med massiva skattesänkningar. Resultatet behöver knappast kommenteras. Pengarna på sjöns botten efter dessa meningslösa skattesänkningar hade nu i detta katastrofläge varit bra att ha för att t.ex. stärka kommuner och landsting och underlätta den kreditbildning som fullständigt har kollapsat.
Det handlar inte om otur; det handlar inte om skadeglädje; det handlar om högerpolitik!
Det är som Bildt sa igår, att Obama genom sin person nu har stor politisk makt, inte bara i USA utan också i omvärlden. Genom vårt uppeldande kommer denna makt bestå, det finns ingen orsak att ”landa”. Dock måste vi se vad han gör, för minsta avsteg från det vi (nästan) alla vill se från USA, måste kännas i detta massiva stöd. Dvs, vi får inte likt högerväljarna stå ut med asvteg efter avsteg, bara för ”att detta är vad som krävs”. (Det brukar låta så… t.ex. från Israel..)
Jag gillar Obamas tal om ny era, inte bara inom USA utan i världen i stort. Han tycks inse globaliseringens betydelse inför framtiden. Att världen krymper och vi M
Nu sätter sig dessa förvillade sossar vid datorn och slänger ur sig inkompetenta analyser om Barack Obama och hans framtida regerande.
Dessa kommer att bli så besvikna när Obamas politik börjar ”värka”.
Obamas politik befinner sig nämligen till höger om Alliansens.
Okunskapen lyser igenom alla dessa kommentarer.
Amerikanerna avskyr allt vad socialism är, de är frihetens ambassadörer,
och kommer att kavla upp ärmarna i motsats till svenskarna som enbart pratar om sänkt arbetstid och mer betalt.
Den ekvationen går ALDRIG ihop men det är kanske svårt att förstå för människor som gått i sosseskolan.
http://www.newsmill.se/node/3278
Bodil, jag blir trött.
Fastighetssattefiffel i Kroatien, riksdagsarvoden utan närvaro, skumma aktieaffärer med ryska papper, allmänt snorkigt uppträdande: inte håller väl Barack Hussein Obama på med sådant ?
Det går inte att vara trött längre i Sverige, här gäller det att kavla upp ärmarna som jag tidigare skrivit.
Du och jag behöver inte bekymra oss om USA och Sverige de båda länderna har bra ledarskap och är befriade från socialismen.
Håller med Per Wirtén om allt utom när det gäller pensionsfrågan; pensionssystemt, Social Security, riskerar INTE kollaps. Den är faktiskt i bra skickt. Tyvärr verkar Wirtén har svalt den progaganda som av mäktiga intressen länge har riktats mot systemet. Läs t ex dean Baker som kan frågan.
Ibland har den Amerikanska tokhögern, till skillnad från den svenska, en del poänger:
>> But then Obama said,
Inte en värdekonservativ i alla fall. Det genuint konservativa är etablissemanget. De vill bevara sin makt vid köttgrytorna. Sedan är det en viktig gradfråga hur mycket av ”resterna” de vill dela med sig av! Nu börjar man att tala om nykonservatism. Vi får se var den landar. Reinfeldt är dock mest en Bush-kopia.
Obama är något så ovanligt som rätt person, på rätt plats vid rätt tidpunkt. Dags för en progressiv politik och det är fantastiskt att hoppet står till USA efter Obamas installation.
Det går inte så bra för högern just nu, inte i USA och inte heller i Sverige! I USA har den konservativa högern misslyckats total under Bush. Stora problem i form av gigantiska underskott, skyhög arbetslöshet, ett marknadsmisslyckande som staten fått städa upp etc. Det påminner om Reinfeldts regering som först skulle rycka ut och sälja alla statloiga bolag, men i stället fick förstatliga carnegie och tvingades till en räddningsplan för bilindustrin mot sin egen vilja. En vilsen höger i en tid som kräver mer av dekomrati, statliga lösningar och gemensamma tag. Nu pekar allt åt fel håll för reinfeldt efter redan två år. Utbudspolitiken ledde till arbetslöshet, skattesänkningarna gav färre inte fler jobb, nedskärningarna i försäkringarna gav fler i utanförskap, budgetunderskotten blir lika höga som de ofinansierade skattesänkningarna. Högern är slut!
Vänstern=socialism=slut!
Alliansregeringen har 52% i förtroendekapital hos svenska folket men det har v’äl Du missat i Din enögdhet.
De statliga bolagen SKALL säljas men vid rätt tidpunkt .
Räddningsplanen för bilindustrin håller sig inom rimliga gränser och kommer inte att bli något bekymmer
Det är missledande att kalla den förra USA-regimen konservativ. Denna desinformation, något typisk för Dagens Arena och Per Wirtén, är delvis skyldig till att debatten blir så konstig och skymmer sikten för den viktigare frågan. Nämligen att de så kallade ”konservativa” krafterna inom högern också återfinnes inom vänstern. Man anser båda att det finns A och B-lag. I sättet att dra slutsatser skiljer man sig dock. Vänstern är vänligare men kanske mer indifferent. Tyvärr är deras idé om A och B-lag felaktig och ovetenskaplig, men tjänar deras gemensamma syften bra.