Bild: Wikimedia Commons
"Sprutbyte stoppar inte missbruk" basunerade Stockholmsmoderaterna ut på SvD:s Brännpunkt i söndags. Stockholmsmoderaterna tycker det är "oetiskt" att dela ut sprutor till narkotikamissbrukare eftersom missbruket i sig är olaglig. Skribenterna slår fast att: "Landstingets roll är att vårda och hjälpa sjuka, inte att tillhandahålla redskap som allt för ofta leder till en för tidig död." Det är en djupt cynisk hållning.
Sedan 20 år tillbaka är det olagligt att köpa och sälja sprutor i Sverige. På gatan kostar en spruta lika mycket som en dos amfetamin. Sprutbytesprogram, som finns i lejonparten av övriga Europa och som pågått i Malmö sedan 1987, bidrar inte bara till att minska spridningen av hiv och hepatit utan har också visat sig vara ett effektivt sätt att inled en första kontakt med utsatta grupper som annars kan vara svåra att nå för till exempel socialtjänsten.
Det senares betydelse ska inte underskattas i ett land där narkotikamissbruk är olagligt och där missbrukaren måste erkänna sin "brottslighet" för att komma i fråga för den vård hans eller hennes sjukdom kräver.
Enligt uppgifter i går kommer de andra partierna att köra över Moderaterna och besluta att tillåta sprutbyten på försök i Stockholm. Det är bra, inte minst för att Folkpartiet och nuvarande landstingsrådet Birgitta Rydberg tidigare varit de som agarerat bromsklossar i frågan.
Men Moderaternas utspel är bara ytterligare ett penseldrag på den fresk av cynism som präglar alliansens politik för huvudstaden. Vårdval Stockholm har gjort den relativt friska innerstadsbefolkningen och deras (ofta) privata vårdcentraler till vinnare, medan fattiga ytterområden – där befolkningen är sjukare och i större utsträckning behöver till exempel tolkhjälp än i den gentrifierade innerstaden – går på knäna under hård belastning och minskade anslag från landstinget.
Och innan jul protesterade medlemmar i SKTF, Kommunal och Akademikerförbundet SSR mot de planerade nedskärningarna i Stockholms stad. Protesterna klingade ohörda: Social- och arbetsmarknadsnämnden ska spara 60 miljoner kronor i år – 60 miljoner som kommer att tas från de som redan har det hårdast i den nyliberala Sköna Hems-dröm som är alliansens Stockholm.
Där finns stadens mer än 3 000 hemlösa, de unga missbrukare som inte kommer att få plats på Maria Ungdom efter att verksamheten bantats, funktionshindrade som får se sina liv stelna efter att deras ledsagare inte längre anses vara en del av landstingets "kärnverksamhet".
Det är traditionell klasspolitik, där det åt den som redan har ska varda ytterligare givet. Resten får klara sig bäst de vill.
Situation Stockholm har i senaste nr 150 artikeln ”Knarkarna som stör” med synpunkter om skadelindrande insatser av Björn Johnson, Ted Goldberg, Dolf Topps, och Henrik Tham. Mycket läsvärt för ynka 40 kr.
En ny klagovisa över sakernas tillstånd i alliansens Sverige. Som Dantes vandring i dödsriket. Orättvisorna och klyftorna ökar. De hemlösa blir fler. Narkomanerna far illa. Teatrarna stänger. Vräkningarna ökar. Snön körs inte bort. Lapplisorna är outhärdliga i sitt nit. Maud Olofsson förstör stadsbilden med sitt utseeende. Vintern är för kall. Var det nåt mer? Får jag i all ödmjukhet be om ett förslag till politik som ska åtgärda allt det här eländet. Hur mycket ska kommunalskatten höjas till exempel? Men då blir det väl för konkret. Det är säkrast att bara gnälla och peka finger.
Det är precis samma gnäll som de borgerliga partierna körde med när de rödgröna hade makten i Stockholm, så vad är skillnaden, Lasse W ?
Hur långt är du själv beredd att gå? Du kan ju börja med att själv framställa något konkret. Politeker är ju som vi fått klart bevisat ej allvetare.
Nu är det ju så att alla vill ha gruvliga summor för att kunna ta ett ”viktigt beslut. M.a.o. håller man inne med konkreta beslut och fortsätter istället att gnälla
Det borde snarare vara kriminellt att använda skattemedel till förmån för dem som behöver dem minst.
I Sthlm har man sålt ut den gemensamma f.d. DISTRIKTSsjukvården och öppnat upp för ogynnsamma marknadskrafter och inte minst försvårat samarbete mellan klinikerna. Vårdcentraler har blivit konkurrenter om KUNDER och är inte vårdansvariga för ett visst upptagningsområde. Den där valfriheten som nyliberaler talar om är nog inte det första patienter tänker på. De vill helst ha kontinuitet, regelbundenhet och tillit.
Om politiker ändå hade förstått att förbättra möjligheterna för de läkare som arbetar på olika vårdcentraler så att de ville/kunde stanna och fortsätta att ta hand om patienterna där.
Enligt min uppfattning är de ofta förekommande organisationsförändringar av politisk natur kriminella, liksom den ryckighet det budgetraseri som startade för 20 år sedan givit upphov till. Den dag sifferexercis blir viktigare än förnuft kommer vi att hamna på ett intellektuellt brant sluttande plan. Vi är kanske redan där? Sverige brukar f.ö. förlora läkare och tandläkare vid varje radikal förändring inom deras arbetsområden. De flyttar ofta till närbelägna grannländer.
När det gäller människor med olika beroendeproblem behövs det SAMVERKAN mellan t.ex. FK, sjukvård, socialtjänst och frivillig organisationer där medlemmarna har egen erfarenhet av beroende. Som jag ser det vore det också MYCKET önskvärt att de privatpersoner som tillåts driva behandlingshem på något sätt är certifierade och att deras verksamhet regelbundet kontrolleras och utvärdera. Narkomanvård får inte bli som forna tiders fattigvård – främst en inkomstkälla. Det borde vara kriminellt att år 2010 utelämna de mest utsatta i samhället till privata profitörer.
Det lär väl näppeligen varit någon normalbegåvad person som trott att sprutbyte stoppar missbruket. Men det är ett medel bland andra – dock inte det minst effektiva – att göra livet drägligare för många.
Skatterna utgör ca 50% av den totala ekonomin.
De som investerar sitt kapital för att få det att växa har tidigare fått vända sig till den privata sektorn. Där råder hög konkurrens och samtidigt som man kan vinna mycket om man satsar rätt så kan man också förlora mycket om man satsar fel.
Att få ökade möjligheter att investera i skattefinansierad verksmhet är mycket säkrare. Sjukvård, skola, äldreomsorg, gatuhållning, fastighetsvård mm kommer alltid att finnas.
Detta är huvudorsaken till högerallianspartiernas privatisering av skattefinansierad verksamhet. Inte ökad valfrihet för medborgarna.
Just precis Anna! Folk som menar att det inte är någon skillnad på höger och vänster idag har helt fel. Det handlar om människosynen i grund och botten, ska man ge mer pengar åt vårdgivare som klarar sig bra för att de klarar sig bra eller ska man satsa på att hjälpa dem som har det mycket tuffare?
I USA har jag för mig att man införde en lag som sa att skolor där en viss procent av eleverna får IG i något ämne ska stängas.
Det händer saker i Sverige. Det har Anna Hällgren rätt i. Och det kan säkert uppfattas som en högervridning. Det som nödvändiggör ”högervridningen” tror jag är att pengarna i offentlig sektor håller på att ta slut. Alldeles för många måste i dessa tider försörjas av alltför få. Det måste alla partier oavsett färg förhålla sig till. Den som haft kontakt med försäkringskassa, arbetsförmedling eller socialtjänst det senaste året (det har jag) vet vad det handlar om. Klimatet har hårdnat: ansökan om bistånd görs skriftligen i tre exemplar. Kontoutdrag och kopior på alla inkomster och utgifter bifogas. Om ansökan inte är komplett återsänds den.
Stat och kommun släpper inte en krona ifrån sig utan extremt noggranna kontroller. Pengarna har på det sättet blivit ”dyrare”. Numera måste man vara extremt rädd om dem. Den som slösar bort sina pengar, eller super eller knarkar upp dem kan inte rekvirera nya lika lätt som tidigare. Budgetramarna har tajtats till och de förstående attityder gentemot ”svaga” som fanns en gång är nu borta. Jag kom ihåg hur missbruket exploderade på 70-80-talen när det fanns gott om pengar i offentlig sektor och attityderna var förstående.
Hand i hand med besparingarna kommer värderingsförskjutningar som att individen är ansvarig för sina egna handlingar och sin egen försörjning. Staten får en mer perifer roll i människors liv. Jag tror det är en sund utveckling. Men människor som står på egna ben har väl alltid varit ett hot mot socialdemokratins politiska ambitioner.
Jag tror vi är på väg tillbaks till någon sorts 60-tal då självförsörjningen var självklar och den offentliga sektorn visserligen fanns men hade en mer blygsam storlek. Det blir en sorts normalisering efter rekordåren 1970-1995. Det känns bra.
Till viss del är det beklagligt med nedskärning i socialtjänst, men långt ifrån alla nedskärningar är fel.
Maria Ungdom får nedskärningar bl a för att de har 100 tomma boendeplatser som inte används av 800 de har. Stadsdelarna tar hand om de utsatta själva. En nedskärning verkar därför vara på sin plats där.
Andra saker som minskar är uppsökande stöd till missbrukare efter midnatt.
Hej Anna!
Jag heter