Bild: stock.xchng
Hungern är tillbaka som globalpolitisk fråga. Först kom matkrisen 2008, då priserna plötsligt steg dramatiskt och spannmålsreserverna sjönk. Sedan finanskollapsen 2009. Och ingen kan diskutera klimatförändringar utan att tänka på mat, markbrist och ren gammaldags svält.
Just nu pågår FN:s stora FAO-konferens i Rom där man diskuterar stora globala satsningar på jordbruket. Under hela året har samtalen avlöst varandra: G8, G20 och olika FAO-arrangemang. De har börjat använda begreppet mattrygghet – food security – som politiskt mål. Ett ord som sträcker sig från köttfärsens datumstämplar på ICA till läget i Tchads flyktingläger och utveckling av klimatsmart och uthålligt jordbruk.
Länge gick utvecklingen åt rätt håll. Svält verkade nästan vara möjligt att förpassa till historieforskningen. Andelen barn med skador orsakade av undernäring minskade.
Men enligt FN vände utvecklingen under matkrisen. 2008 ökade undernäringen. Nu växer pessimismen att det av Millenniemålen som handlar om halvering av antalet hungriga till 2015 inte kommer att uppnås. Men FAO:s perspektiv är ännu längre. De tänker 2050. Då har jorden nio miljarder invånare. Klimatförändringar kan då ha orsakat ett produktionsfall på 9-21 procent. Ännu mer på den mest fattiga kontinenten: Afrika. Utan en radikal effektivisering på alla nivåer – lokal rättvisa, fungerande marknader, system för mikrokrediter, effektivt markutnyttjande och smart teknikutveckling – kan det innebära faktisk brist på både mat och mark.
Matkrisen 2008 utlöste också ett nytt fenomen: land-grabbing eller markglufseri. Under bara första halvåret 2009 räknar FAO med att nästan 20 miljoner hektar jordbruksmark – motsvarande hälften av Europas uppodlade mark – såldes, leasades eller drogs in i förhandlingar om försäljning i fattiga länder, mest afrikanska.
Markglufsarna är inte de gamla kolonialmakterna, utan tillväxtländer som Kina, Sydkorea, Indien och Saudiarabien. I Madagaskar ledde det sydkoreanska företaget Daewoos leasingkontrakt för väldiga markområden till inbördeskrig och ny regering.
Nu diskuteras jakten efter mark på konferensen i Rom. Med hårda regleringar behöver fenomenet inte bara vara negativt. Det kan överföra kunskap, öka produktionen och minska fattigdomen. Men det lutar åt att den indiska analytikern Devinder Sharma får rätt: "Att utlokalisera matproduktion kommer att ge investeringsländerna mattrygghet, men lämna en upptrampad led av hunger, svält och matbrist bland lokalbefolkningen."
Hunger, jordbruk och markägande är klassiska mänskliga frågor. De har inte försvunnit. Men de bestäms inte längre av en liten vit minoritet på norra halvklotet.
Hunger:
För lite mat eller för mycket folk?
Utan att peka ut dem, pekar Per Wirtén ut två problem som är så grundläggande att ingen betydande politisk kraft vågat inse dem, eller orkat ta itu med dem.
Det första är tilltron till ”marknaden”. Marknaden som organisatör och ”incitamentsskapare” hyllas nu från vänster till höger. Om inte i ord så alltid i praktisk handling. Men marknaden saknar helt mekanismer för att fördela ens det allra mest nödvändiga till dem som saknar köpkraft. Och marknadsekonomin saknar också helt mekanismer för att garantera alla ens en minimal köpkraft. Men ”marknadsekonomin”, d v s kapitalismen, kräver ändå en ständig ekonomisk tillväxt för att inte kollapsa.
Det leder oss in på problem två. Jorden tål inte hur många människor som helst. Förmodligen har vi redan passerat gränsen för hur många människor som kan leva på en god materiell nivå utan att ekosystemen slutar fungera. Här handlar det inte om att vi ska dela ut kondomer till fattiga människor i fattiga länder, det handlar om fundamenten för vår egen politik. Hur kan vi garantera pensioner och åldringsvård utan att befolkningen – i Sverige – ökar? Hur kan man forma en politik för barnbegränsning, nationellt och globalt, som inte är förtryckande som den kinesiska ettbarnspolitiken? Och hur kan vi forma en politik med ständig utveckling utan ständigt ökande resursförbrukning?
Utmaningar som heter duga. Men hur ser alternativet ut – om femtio år?
Det gäller att inte blanda ihop korten för mycket.
I en planekonomi, typ gamla Sovjet, var det istort brist på allt, hela tiden för vanligt folk. Du fick vänta eller muta på istort sett alla varor och tjänster. Detta skapar ett felaktigt ”tänk” och ett korruptivt beteende.
Det saknas där mekanismer för att fördela (efterfrågan) och skapa (utbud) ändamålsenliga varor och tjänster.
Att hitta fram till ett bra system för detta som tar vara på allas förmågor och behov är inte gjort på en kafferast. Här lär dock behövas ett öppet och ”självförbättrande” system för att komma framåt. Det finns mycket kvar att göra. Läget har dock aldrig tidigare i historien varit bättre än nu.
I begreppet jordglufseri ingår stora gårdar som ständigt blir större ( tacka bl.a EU med dess bidrag för detta) och en utarmning av jordar där konstgödsel med diverse besprutningar med exempelvis mögelangrepp m.m.
Utbyggnad av vägar och nya flermiljonshus är även detta en stor bidragande orsak.
Från insändaren ovan talar han om ekosystem. Jo,tack detta har vi utan åtgärder rubbat på. Bara med ”unik” teknik har lyckats utrota fågelarter, unika kattdjur ,grodor, you name it.
Inte nog med detta: Vi kastar mat som går att använda, vi kastar kläder,möbler och teknik pga att detta ej håller måttet för senaste mode.
Man kan ju undra vem och vilka som borde tänka om, kanhända att vi får lite mer av Moder Jord
Under samma tidsperiod som Per W diskuterar försökte nämligen västvärldens politiker att pusha för biobränslen, dvs etanol, som tillverkas extremt inneffektivt genom att jäsa och destillera mat. Och man ville alltså få fler bilar/bussar/transporter att köra med jäst/destillerad majs mm i tanken.
Numera vet de flesta (alla utom miljörörelserna) att detta var idioti. Förhoppningsvis vet även Per W detta. Men idi0tisk politik fungerade kanske inte lika bra i hans berättelse …
Man blir undrande över rubriken, när exakt var det som svälten hade timeout.
Folk blir inte mättare för att man som i t.ex. Indien med kreativ och innovativ statistikbehandling minskar andelen fattiga, blir folk mättare för att fattigdomsnormen sjunker från 2200 kcal till 1800 kcal, förvisso behöver folk mindre mat ju mer de slimmas till nya normer.
Re: Magnus L
Håller med om att frågan borde gälla befolkningsmängden. Uppenbart är att det finns alldeles för många människor i västvärlden och att dessa har tillskansat sig en alldeles för stor andel av jordens tillgångar, inklusive maten. Det självklara är att införa barnbegränsning, t..ex. att endast tillåta var tionde västerlänning att sätta barn till världen så att våra bröder och systrar i andra delar av världen får en rimlig chans att äta sig mätta!
Kanske kan familjeplanering också komma tillbaka. 60- och 70-talens stora fråga försvann ut i marginalen när grön revolution och till synes evig tillväxt fick alla (utom kineserna) att tro att en topp på 9 eller 12 miljarder inte gjorde så stor skillnad. Många länder fortsätter faktiskt att ha befolkningsökning som mål! Och i Europa beklagar vi oss över att den unga generationen inte är tillräckligt talrik. Som om tillväxt kunde för evigt bygga på att varje generation är större än den förra.
Jag lyssnade nyss på Monica Zetterlund som sjöng ”En slump”. Hon syftar till att det är en slump vem man träffar och dela sitt liv med. En strof som hon sjunger är är ”Fast tretusen miljoner människor finns ungefär, känner just två personer, simsalabim, det där.”
Detta är c:a 40 år sedan. På den tiden har jordens befolkning ökat och nu är vi dubbelt så många. På 40 år.
Kanske hög tid att i stället för pengar i Mrd klassen sända ner preventivmedel.
Borde man inte efter att ha sett 3 av 5 av sina barn svälta ihjäl , själv komma på tanken om barnbegränsning :
Vet dom om kopplingen mellan oskyddad sex och barnalstring ?
Har inte männen en egen insikt i att skydda sig och sin kvinna mot oönskade graviditeter , eller bryr dom sig inte ?
Har dom ingen familjekultur värd namnet ?
Och om resultatet av deras levene resulterar i svält , är det då vår sak ?
Vi som tvingas leva diciplinerande liv ,dvs är det inte hög tid att börja tala klarspråk med dom ?