Bild: stock.xchng
Man kan inte öppna tidningen utan att läsa om den ekonomiska krisen. Men hur mycket får vi veta om den sociala recessionen? Denna tillbakagång pågår för fullt någonstans därute, utanför småpratet på Stockholms innerstads lattekaféer och bortom de politiska experternas synpunkter på vilken frisyr Mona Sahlin helst bör ha.
Experterna kunde ju till exempel åka till Försäkringskassans kontor i Luleå. Där syns den sociala recessionen genom att försörjningsstödet, det som tidigare hette socialbidrag, har ökat med 19 procent. Hela ökningen kommer från arbetslösa utan ersättning, det vill säga folk som har lämnat a-kassan efter de försämringar som regeringen har gjort.
En klar press på kommunernas socialhjälpsbudgetar har man noterat i exempelvis Karlshamn och Borås. Det som spökar är både de ändrade a-kassereglerna och den nya sjukförsäkringen, där sjukpenningen för långtidssjuka upphörde vid årsskiftet, och där socialbidrag är den enda möjligheten.
Vi vill inte ha något systemskifte, har de borgerliga bedyrat. Men det som nu i praktiken ändå händer ute i landet, när människor går från sjukpenning och a-kassa till socialbidrag, är att den svenska modellens generella välfärd glider över till en allt mer behovsprövad.
Nu kan man säga att den sociala recessionen slår hårdast på grupper som kanske inte är intressanta som väljare för de borgerliga partierna. Men finns det en sådan kalkyl, är den ganska riskabel.
För i de små tätorterna ute i landet känner snart alla som har jobb någon som har blivit arbetslös, och även friska kan ha en granne som nu måste tigga socialbidrag för att han eller hon är kroniskt sjuk. Efter ett tag börjar också de friska med jobb ställa sig frågan: När ska detta hända mig?
I förra veckan kunde vi också läsa om att Perstorps kommun inför fyra dagars skolvecka som sparåtgärd. Vi får nog räkna med att det dyker upp flera sådana handfasta tecken på en social recession. Blir de tillräckligt många och utmanande förmår nog inte ens Moderaternas munvige partisekreterare Per Schlingmann att kommunicera bort dem.
Den borgerliga regeringens försvarslinje i krisen har fram till nu varit att säga att krisen kommer utifrån och att man tar ansvar. Men försämringen av a-kassan och urholkningen av sjukförsäkringen kommer inifrån, beror enbart på regeringens beslut. Och 15 000 välfärdsjobb i kommunerna försvinner, uteslutande genom regeringens alltför snåla anslag. Pengar som skulle ha behövts till det har i stället gått till skattesänkningar. Det är inte att ta ansvar.
Vi ska noga gå igenom alla kommunala utgifter och då vi gör det så hittar vi saker att dra ned på. Kom ihåg att det är bara ungefär en tredjedel av allt som vi betalar i skatt som går till den grundläggande välfärden. Det finns utrymme för stora utgiftsminskningar i de övriga två tredjedelarna
Jag har varit förtroende vald i kommunen i snart 20 år
Jag har god inblick i den kommunala budgeten
Det verkar du inte ha
Kom igen: Tycker du att vi ska ta bort hela kommunala barnomsorgen. En annan mycket stor post i kommunala budgeten som inte fanns 1970 är omsorgen om de psykiskt sjuka. I och med sk Psyk
Det betyligt lägre skattetryck vi hade 1970 räckte uppenbarligen både till välfärd och jaktflygsdivisioner.
Vad gäller dom psykiskt sjuka så tog vi nog bättre hand om dom förr än vad vi gör nu. En stor del av uteliggarna i Stockholm är psykiskt sjuka. På 1970 talet så hade vi hem åt dom där dom fick rena sängkläder och tre mål mat om dan. Sen stängdes dessa hem och dom som bodde där skickades ut. I Umeå så tog ni säkert bättre hand om era psykiskt sjuka innan ni stängde Umedalens Sjukhus
””I och med sk Psyk
Läser med intresse den allra senaste debattduellen alldeles här ovan mellan Brita_S och Lars-Olov. Intämmer helt med Britta och kan bara ytterligare understryka …
Lars-Olov,
Britta ber dig svara på VAD som ska skäras bort ur kommunala verksamheten. När du nu så tvärsäkert skriver att det går …
var konkret nu:
Ge oss exempel på vad som ska skäras bort!
Konkret please!
Det finns massor av exempel. Politiker i norr inte direkt kända för att vara försiktiga med skattebetalarnas pengar till exempel så betalade man ett dyrt arvode plus en flygbiljett för att kisskonstnär skulle komma upp till Umeå och kissa på golvet i Norrlandoperan: http://umea.expressen.se/Nyheter/1.673033
Just det här fallet handlade inte om några stora pengar men det visar på vilken attityd man har i hanteringen av andras pengar.
Sunderby Sjukhus i Norrbotten är ett exempel. När en byggnad i det gamla länssjukhuset för Norrbotten som låg i Boden var dålig bestämde man sig för att bygga ett nytt länssjukhus. Man hade två alternativt (renovera det gamla, det billiga alternativet) och bygga ett nytt länssjukhus i Luleå. Ett dyrare alternativ men då skulle Länssjukhuset ligga i länets ”huvudstad”. Det gjorde att det blev bråk mellan Boden och Luleå Vad valde då politikerna. Jo inget av dessa alternativ utan man hittade på ett tredje alternativ som var både dyrare och sämre än de två första. Det tredje alternativet var att som en kompomiss mellan Boden_Luleå bygga ett Länssjukhus in the middle of nowhere (Sunderbyn) till en merkostnad på några miljarder jämfört med att renovera det befintliga sjukhuset i Boden.
Och hur finansierar man sånt i det glesbefolkade Norrbotten?
Jo genom att landets övriga skattebetalare får skjuta till pengar.
Sånt händer ju hela tiden. Politikerna väljer inte det kostnadseffektivaste alternativen. De kommunala administrationerna har ju svällt något enormt jämfört med hur stora dom var i början av 70 talet. I den privata sektorn är det färre administratörer idag än på 70-talet pga ny teknik.
Om du går in på American Express Resebyrås huvudkontor här i Stockholm så är där färre administratörer nu än för 25 år sen då dom hette Nyman & Schultz och var betydligt mindre än i dag.
Inom primär och sekundärkommunerna har administrationerna svällt. Så utrymmet för effektiviseringar är stort.
Och då det gäller penningarullningen inom Sunderby Sjuklhus så ska vi komma ihåg att det inte var några korkade lokalpolitiker utan var en rätt tung s-politiker som höll i det hela. Det var förre ministern Anders Sundström som numera är på Folkskam (felstavningen är avsiktlig).
När vi nu har högre skattetryck än 70-talet, har inte detta skattetryck skapat fler arbetstillfällen. Om vi nu skär bort detta genom att sänka skatterna och därmed avskeda folk i offentlig sektor. Resultat: Fler arbetslösa, fler socialbidragstagare så småningom. De som fortfarande har jobb får mer pengar i plånboken, majoriteten av dessa pengar går till sparande eller spekulation på börsen el dyl. Och jag kan lova de flesta medelinkomsttagare sparar så mycket de bara kan, rädslan för arbetslöshet är överhängande.
Om nu denna matematik är relevant. Vilket skapar flest arbetstillfällen?????
Jag vet vilken jag ‘röstar’ på!!!!!!
Det är inte i den kommunala administrationen som de stora kostnaderna ligger. Dessutom: En stark demokrati kräver en effektiv byråkrati. Den måste också få kosta. Det är faktiskt inte samma typ av verksamhet på en resebyrå som i en kommunal förvaltning. Jämförelsen är ytterst märklig och saknar helt relevans.
Kommunala förvaltningen tar för övrigt bara en mycket liten del av budgeten. Huvuddelen av budgeten ligger på socialförvaltning och skolförvaltning och de stora kostnaderna är personalkostnaden ute i verksameten, dvs förskollärare, gymnasielärare, grundskolelärare, rektorer, undersköterskor sjuksköterskor, städ-personal etc…
Dessutom: Blanda inte bort korten med att ge exempel på enskilda investeringar. Investeringar måste man göra för att fortsatt ha en bra verksamhet. Till investeringar kan man låna pengar ungefär som man lånar till att köpa sin bostad, Om du hade varit det minsta insatt i kommunal och landstings-förvaltning hade du begripit det. Din beskrivning av verkligheten i Norrbotten får du stå för själv. Bra med ett modernt lasarett som kan användas av både Bodensare o Lulebor. Ger ypperliga samordningsvinster och en hög kvalitet i sjukvården för hela Norrbotten. Den investeringen betalar tillbaka sig själv.
Apropå Psyk
Lars-Olov, blir det alltid skevt när man försöker att jämföra privata företags verksamhet med den offentliga. Vad vill ett privat företag? Göra vinst! Det vill inte en kommunal verksamhet. En kommun måste se till att medborgarna får en bra service. Och den kommunala servicen är N
Ja, systemskiftet rullar nu ut över hela Sverige, men de sista att upptäcka det är ju som vanligt ”blåkommunisterna” i Fjollträsket.
Men en underlighet är att den staliga styrningens beskattningsrätt, tycks i det kommunala Fjollträsket, blivit inflätat och ses tydligen vara en statligt angelägenhet.
På det viset tvingas resten av ( 90% ) Sveriges medborgare att betala kommunla Fjollträskets finansiering av gjorda skattesäkningar.
Om du inte fattar vad en lågkonjunktur är Björn Elmbrant behöver du inte illustrera din okunnighet på detta sätt.
(Okej, det är svårt att skriva något sakligt när BE är en sådan tomte, ursäkta.)
BE vill låna upp oändligt mycket pengar och höja alla bidrag och anställa fler i kommunerna vilket kostar många miljarder. Detta finansieras genom att höja skatten för de allra rikaste med 3 miljarder och hoppas att de inte går in på närmsta bank och flyttar pengarna till något annat EU land.
alla moderattomtar som inte läst Adam Smiths varningar mot att låta köpmännen bestämma lagstiftningen borde åtminstone fatta att kasinoekonomin är slut? Att spelet är slut för nyliberalerna? När skattebetalarna betalar oändligt mycket mer in i bankerna än någonsin kommunerna kan kosta på sig för att hålla igång vård, skola, omsorg.
Det hjälper inte att major Björklund inför sin reaktionära skolpolitik med hela handen, och ljuger om diverse undersökningar. Att städa undan det borgerliga kaoset – efter högerns rundliga gåvor till de rika, och samtidigt hålla anständigheten vid liv, det blir inte lätt för de progressiva, om de får makten nästa år.