Bild: svensktnaringsliv.se
"Företagens företrädare i Sverige." Så presenterar sig Svenskt Näringsliv på sin hemsida. Om det vore så väl. I stället för att vara en saklig part för ett gott företagarklimat har organisationen gjort sig till en nyliberal tankesmedja med det ideologiska uppdraget i förgrunden.
Det är problematiskt av många skäl. Den företagare, politiker eller arbetsgivare som intresserar sig för entreprenörskap och hur företag på bästa sätt ska utvecklas har ingen seriös arbetsgivarorganisation att vända sig till. Och som den svenska modellen är byggd, att arbetsmarknadens parter kommer överens snarare än att regeringen stiftar lagar, behöver näringslivet företrädare.
Men Svenskt Näringslivs ledning är långt ifrån det svenska näringslivets språkrör. De företagare som jobbar hårt är inte intresserade av den nyliberala drömmen, utan är vanliga människor. De behöver också trygghet i form av ett starkt välfärdssamhälle, med bra barnomsorg till sina egna och sina anställdas barn. De behöver och förtjänar en organisation i ryggen som ger stöd i arbetsgivarrollen och driver på för begripliga och transparenta villkor för företagarna. De har också uppgett att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har de bästa politiska förslagen för småföretagare.
Men direktörerna har i stället för medlemsintressen valt att driva ideologi. Det paradoxala är att borgerliga debattörer ofta kritiserar LO för att vara för politiserade, men glömmer att motparten är etter värre. Ett nyligt exempel är den kritik som riktades mot Ebba Lindsö efter hennes självbiografi om åren som Svenskt Näringslivs vd. Budskapet var att det var bra att hon fick sparken eftersom hon inte var tillräckligt besjälad av den nyliberala idén.
Men när till och med Moderaterna har insett att Las och andra inslag i arbetsrätten har ett stort värde, behöver Svenskt Näringsliv och deras anhängare sluta ropa nyliberala slagord och komma in i verkligheten. Ett aktuellt exempel på organisationens världsfrånvändhet är det nollbud den har lagt i årets avtalsrörelse. Ett annat är kampanjerna mot Las, som flera undersökningar visar inte upplevs vara ett problem av de som driver företagen som Svenskt Näringsliv säger sig representera.
Organisationen definierar näringslivsintresset extremt smalt och trots att man på sin hemsida skriver att det "behövs en bred intressegemenskap kring värdet av företagande och företagsamhet" gör man allt för att obstruera ett gott samtalsklimat kring företagandets villkor.
Nej man kan fråga sig om de överhuvudtaget representerar svenskt näringsliv. Det verkar mer som de representerar sig själva utifrån en torftig ”ideologisk” synvinkel. Men det är de ju inte ensamma om!
Som småföretagare känns det mycket märkligt. Jag har ett behov av en stark organisation som kan ge service och vara en företrädare för småföretagarnas intressen. Men någon sådan organisation finns inte idag.
Frågor att jobba med?
- Sjukförsäkringssystemet!
- Offentlg upphandling – öppna för mindre aktörer!
- Skatteregler
- Stöd i arbetsgivarfrågor, pensionsfrågor etc.
Nisha Besara har en del rätt i det hon skriver. En del saker förtjänar dock att kommenteras.
”som den svenska modellen är byggd, att arbetsmarknadens parter kommer överens snarare än att regeringen stiftar lagar, behöver näringslivet företrädare”
Ja så var det sedan saltsjöbadsavtalet och fram till dess att när LO inte fick som man ville i avtalsförhandlingar istället begärde och fick lagstiftning om bl.a. LAS. Som en följd att det inte längre handlade om avtal utan en politisk kamp om t.ex. löntagarfonder så skrotades SAF och näringslivsorganisationen politiserades.
De bästa politiska förslage har 8V) och (mp). Läser man i länken så har vardera partiet ett förslag som jag som ägare av två små företag tycker är bra. Det skulle dock aldrig falla mig in att rösta på något av dessa två partier då de saknar trovärdighet i övrigt rörande företagsfrågor. Lite pengar är inte allt även om man på väsnterkanten tror att företagare och entreprenörer bara ser till pengar.
Om moderaterna anser att LAS har ett stort värde kan ifrågasättas. Det är nog mer en fråga om att välja sina strider.
Nollbud är ett konstigt sätt. Arbetsgivarorganisationen vill ha ett 100 %-bud, d.v.s. samma lön för 2010 som för 2009.
Om nu Svenskt Näringsliv (som jag inte är medlem i) är etter värre i att driva politik än LO så bör man minnas att det var LO som först avvek från avtalsspåret och vände sig till politikerna och därmed devalverade motpartens förtroende för LO.
Bra Arena! Sverige behöver en organisation som representerar näringslivet, inte en sån här ideologimaskin. Se min krönika från förra veckan:
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.313122-leif-pagrotsky-stor-och-rik-men-for-vem-
Nisha blandar och ger på ett olyckligt sätt och det kanske grundar sig i att Svenskt Näringsliv gör detsamma. Det är olyckligt med dagens situation där SN:s organisationer dels företräder arbetsgivare (främst via kollektivavtalen men även på många andra sätt) men samtidigt är en stor support- och lobbyorganisation med delvis spretig agenda. Det här bör enligt min mening kopplas isär, man kan vara en god arbetsgivare utan att vilja ”skriva under” på eller vara med och finansiera SN:s lobbyagenda. Om man separerar rollerna så blir allt också mycket tydligare, arbetsgivare har en organisation som företräder dem som arbetsgivare med kollektivavtal och arbetsgivarrelaterad rådgivning och så kan olika företag sedan välja vilka lobby- och rådgivningsorganisationer man vill knyta sig till allt utifrån vad som passar det egna företaget och företagaren bäst.
Chefredaktören har nollkoll på vad a) SN tycker b) nyliberalism innebär. Eller också har jag missat SN-utspelen om legalisering av narkotika, avvecklingen av alla skattefinansierade socialförsäkringssystem och förbud för svenska staten att ge ut pengar -för det är nyliberalism.
SN-ledningen är tämligen normala svenskar. Medel-Svensson tycker nog mer som dem än som Nisha Besara.
Ebba Lindsö kritiserades och sparkades inte för att hon var otillräckligt nyliberal, utan för att hon inte fattade att SN ska konfrontera regeringen, inte äta mazariner med statsministern. Ytterst levererade hon inte vad hon var anställd för att göra, och hon skulle fått sparken långt tidigare om hon var en man.
Jag blev glad åt rubriken men blev snart besviken. Ett ignorant inlägg av NB av typ ett steg framåt, ett steg bakåt. Så talar en politisk broiler. Inte minsta förståelse för företagandets villkor och betydelse. Hur länge till ska (s) fortsätta att vara ett fördelnings- och särintresse? Ledaren låtsas vara nyanserad men bygger murar och skapar oförsonlighet. Framförallt genom oviljan att förstå företagandets betydelse för vårt land. Grupp ska ställas mot grupp. Näringslivet ska sättas på plats. På vilket sätt bidrar (s) konstruktivt för att skapa en framtid för de som nu bor i landet. Det är bara genom arbete och företagande vi kan få den framtiden. Det håller inte med en 20-30 år gammal politik. Sverige 2010 är inte Sverige 1982.
Det är dags att räcka varandra handen över den politiska vallgraven. Det mullrar ute i Europa och världen. Europa blir snart förbisprunget av vitalare samhällen. Vem ska köpa våra dyra lastbilar och maskiner? Kineserna tillverkar bra lastbilar för halva priset. Under tiden fortsätter svenska (s) att driva fördelningspolitik. Det är som på Titanic. Samtalet i salongerna fortsätter medan skeppet börjar få slagsida och håller på att gå under.
När (s) företrädare använder ord som ‘nyliberal’ som om det betydde icke-(s)-politik, då vet man att där inte finns mycket djupare tankar bakom inlägget som följer.
De avslöjar egentligen bara en närmast bottenlöst djup av okunskap när man får höra gnällvänstern kalla Alliansens politik för nyliberal. Och vad SN önskar sig är också ngt helt annat.
Ett annat intellektuellt sammanbrott är substituera näringsliv, företagsamhet med ‘direktörerna’. Så låter klasskamps-Ohly (och demagogvänstern) när den talar till (röst-) boskapet sitt. Det handlar om att elda på avund och värre … inget annat!
Det har noll att göra med hur verkligheten och företagande fungerar, och vilka frågor som är relevanta att näringslivet skall utvecklas. Noll!
Och speciellt med LO som en direkt kampanjorganisation åt ett halvstort politiskt parti, blir Nishas krönika nästan pinsamt tom. Framför allt finns där absolut inget som knyter an till rubriken. Bara gnäll över att SN inte hyllar välfärdsstatens socialliberala sosse/allians-politik. Vilket är extra lustigt eftersom hon precis innan menade att SN är värre politiserat än LO.
Tja, det var ingen höjdare idag heller från Dagens Arena!
Vad vi nu behöver är inga organisationer med politiska agendor. Den stora och överskuggande frågan idag är hur vi ska få fart på nyföretagandet, som ska skapa nya jobb för alla idag arbetslösa.
Här i Småland går avindustrialiseringen förfärande snabbt. De produkter vi tillverkade i går, framställs nu lika bra men billigare på andra ställen i världen. Samtidigt som arbetslösheten är rekordhög så är nyföretagandet rekordlågt. Någon sa att det är bara knäppskallar som startar nya företag idag. Denna ekvationen går inte ihop och politikerna verkar stå handfallna.
Nyligen fick Arena 4,5 millar av LO.
Dagens Arena – oberoende, radikal och progressiv. Nåja. Två av tre är väl inte så illa.
I ett genompolitiseart samhälle som Sverige där politikerna har mer eknomisk makt än i ngt annat land . räcker det inte med ”sakliga argument ” Det är propaganda som måste fram . Sakliga argumentens tid är överskriden vilket dagens debatt om att höja världens högsta skatter visar . Vi har fått ett samhälle där politisk korrekthet skall råda .
Den må sedan vara hur sakligt fel som helst , men skaliga argument biter inte . Därför måste företrädare för Sveriges företagare också ha en
ideologisk dimention . Följer man tex debatten i Dagens Arena så verkar det som ingen av vänsterns företrädare har läst tex Lars Lejonborgs opus om Sverige i globaliseringen , utan som om dom tror att Sverige kan köra sitt eget race frikopplat från en allt mer mördande konkurrans . Och hur skall man då kunna påverka om det inte handlar om saklighet utan om tro ? Skulle sakliga argument fått råda så hade Sverige redan varit i paritet med övriga Europa , till gangn fför alla .
Urban Bäckström är lika farlig som sin högerpartistbroder Reinsvält när det gäller att nedmontera både offentlig välfärd och arbetsmarknad med kollektivavatal, LAS och arbetsmiljölagar.
Jag är själv arbetsgivare och har helt andra värderingar och målsättningar än de som Svenskt Näringsliv driver. Det viktiga för mig är att mitt företag och mina anställda har goda förutsättningar, att det finns efterfrågan, infrastruktur, hälsovård, barnomsorg, seriös konkurrens osv. Mina privata skattesatser får en annan organisation driva.
Nisha Besharas försöker i sin krönika i Dagens Arena att göra Sveriges småföretagare till slagträ i den partipolitiska debatten. Företagarna har vi vid två olika tidpunkter nyligen låtit ett representativt urval av Sveriges småföretagare ta ställning till hur riksdagspartiernas olika förslag kan påverka Sveriges företagsklimat.
Båda frågeomgångarna utgjordes av ett
Beshara får gärna kritisera och har rätt till sin uppfattning. Men det är tråkigt att teserna ska bevisas genom rena lögner.
Svenskt Näringsliv har inte kommenterat Ebba Lindsös självbiografi. Den som gjorde det var en fristående debattör. Visserligen en gång anställd i Svenskt Näringsliv och tvingad därifrån av Ebba Lindsö. Men han representerar förstås inte Svenskt Näringsliv. Det borde Beshara veta och det känns onödigt att hon försöker bedra sina läsare.
Svenskt Näringsliv har inte lagt ett nollbud i årets avtalsrörelse. Dels är det formellt felaktigt – eftersom Svenskt Näringsliv inte förhandlar, utan det gör de enskilda arbetsgivareförbunden. Dels är det sakligt fel, eftersom såväl Svenskt Näringsliv som de enskilda förbunden menar att det visst kan bli lönehöjningar, men att de ska bestämmas lokalt. Följ en mera rättvisande skildring av avtalsrörelsen på http://www.vadstårpåspel.se
”En rättvisande skildring” stämmer inte alls Lasse, snarare propaganda inlägg från SN.
Kollektivanslutning av företag hur stämmer det ihop med högerideologin?