Bild: wikimedia commons
För en vecka sedan toppade de stora internationella tidningarna med Barack Obamas utspel om en reglering av den finansiella sektorn. Förslaget har tagits fram av Paul Volcker, ordförande för Federal Reserve under Carter och Reagan, och kallas Volckerplanen. Planen påminner om det lagliga ramverk som genomdrevs av Roosevelt på 1930-talet och som satte en grimma på bankerna efter den stora depressionen. The Glass-Steagall Act upphävdes så sent som 1999, men nu vill Obama återskapa en del av detta lagliga ramverk. Vid presskonferensen förklarade han att "aldrig mer ska skattebetalarnas pengar hållas gisslan av en bank som är för stor för att gå omkull".
Financial Times toppade med nyheten och har analyserat frågan på längden och tvären de senaste dagarna. Tyska Die Zeits näringslivsbilaga ägnar förslaget stor uppmärksamhet. Brittiska The Times skrev att USA:s president attackerar "Masters of the Universe". Polly Toynbee skrev i Guardian att "här kommer den stora globala striden för demokratin: vem är det som styr – bankerna eller valda regeringar?".
I svenska medier har det varit märkligt tyst. Dagarna efter Obamas utspel hade Svenska Dagbladet en liten artikel. LO-tidningens Martin Klepke skrev också på temat. Mer var det inte. Ingen av de stora ekonomijournalisterna fattade pennan. Från ledarsidornas värld var det tyst. Dagens PS lät meddela att "Obama tackade Borg – samtal från Vita Huset". En av Obamas medarbetare hade ringt.
Hur ska vi förstå denna tystnad? Förmodligen finns flera förklaringar. Den svenska journalistiken är under hård ekonomisk press. De stora tidningarna krymper sin kostym på alla ledder. Kan det bero på kunskapsbrist och avsaknaden av djupare receptionsförmåga för grundläggande samhällspolitiska frågor? Eller har den svenska offentligheten inympats med så liberala reflexer att detta bara blir en icke-fråga?
Detta är nämligen inte vilken fråga som helst. Det är i själva verket pudelns kärna vad gäller dagens ekonomiska kris. Den började ju som en finansiell kollaps. Och Volckerplanen föreslår alltså en radikal reglering. Banker ska inte kunna bli hur stora som helst. Och inte driva egen trading eller investera i hedgefonder och liknande finansiella instrument. Det är förstås – för alla som vet något om amerikansk politik – att betrakta som ett förhandlingsutspel. Till syvende og sidst måste förslaget godkännas av den amerikanska kongressen.
Ett enda förslag eller en enda plan gör ingen sommar. Men Volckerplanen är ett tecken i tiden. För att skapa en balans mellan demokrati och marknad krävs en rad politiska åtgärder. Att svenska medierna inte ägnar saken mer än förstrött intresse – ja, it makes you think!
Dagens tidningar (speciellt kvällspressen) är så upptagna med att skriva om Tiger Woods älskarinnor och den stackars Elin, bl.a., att de inte har plats för sådant som kräver lite eftertanke, kunskap och reflektion. Våra större landsortstidningar, som NA, VLT, UPT och NWT, har inte resurser att bevaka detta.
Men jag väntar mig att DN ochSvD kommer att skriva om det om än med viss fördröjning, för det är oerhört viktigt att bevaka, vad som händer den amerikanska finanssektorn. ”The Predator State” hette en bok (Keynes J:r heter författaren), som kom ut för något år sedan. Den behandlade just hur girighet och vinstmaximering till varje pris, kommit att dominera såväl privat, som statligt företagande. Det är på tiden att damma av Roosvelts och Keynes tankar och idéer igen. Bra rutet, Obama!
H A Bengtsson är ju inte lite naiv i sin kommentar att krisen började med en ekonomisk kollaps. Glöm inte vad kollapsen berodde på!Obama var ju väldigt pro-subprime när han var senator. Subprime lånen var till stor del det som skapade krisen tillsammans med för låga räntor. Nu vill Obama laga felet med att reglera. Vad är det för fint med det?
Vi har ett samhällsprogram i radions P1, studio ett som jag ringde till, talade med Anders Holmberg om detta att demokratin urvattnas då stater blir beroende av kapitalkoncentrationer. Därtill, hur har det gemensamma ihoparbetade kapitalet hamnat inom dessa koncentrat?
Anders blev irriterad och jag förstod att det inte var något för studio ett. En förklaring till att media inte vill ta upp problemet med demokratins beroende av kapitalägarna är väl att många mediaarbetare är så involverade med att tjäna pengar på pengar och dätill är sina egna bolag! Försökte med DN inför förra valet men budskapet från DN var att tidningen inte förde fram plakatpolitik! Vi här i landet har ”vackra minnen” från sent åttiotal då spekulationspengar efter devalveringen -82 placerades i fastigheter i Europas storstäder i förväntan på vinst. Tvärtom blev det och staten, skattebetalarna räddade dåvarande kapitalägarna. Dock försvann Föreningsbanken, samt en massa arbetande människor inom vården, som också i dag töms på personal. Dags att byta ut ekonomijournalisterna som hyllat Island och Irland för sina ekonomiska framgångar! I dag tvingas människor i Irland och Island till tvångsmässiga beroenden i ekonmisk misär, på grund av spekulation i icke värden.
Media gör väl andra prioriteringar i den lilla provinsiella randstaten i utkanten av den stora världen.
Sen vissa intressen vann total hegemoni här i landet över den ekonomiska makropolitiken här i landet har detta ämne nästan upphört att existera och ifrågasättas.
Har Arena skrivit om det, eller bara om det.
I själva verket är väl svensk ekonomijournalistik en slags pr-byrå för bankerna, Svenskt Näringsliv och de stora företagen. Den enda tidning som har en självständig hållning är mig veterligen ETC, och den har ju inte speciellt stor läsekrets. Situationen på handelshögskolorna är också katastrofal.
Vore inte detta något för arbetarrörelsen och dess mediafond? Att bygga upp en Dagens Ekonomi, åtminstone på nätet, dammsuga landet på självständiga ekonomijournalister (inte så många finns, men de som finns har väldigt lite utrymme), och knyta till sig de självständiga forskare som finns. Dessutom bygga upp en översättningsstab för internationellt material. Inte minst en ny rödgrön regering kommer att vara i desperat behov av en sådan kraft- och informationskälla.
Bra att detta uppmärksammas
Orsakerna till att vi inte kan läsa så mycket om Volckerplanen i Svenska medierär flera.
Svenska journalister (med vissa undantag) är väldigt okunniga. Sämre än utländska kolleger, såna här saker ligger helt enkelt ovanför deras nivå..
Jag skrev
”Om politiker började ta upp konkreta ”
Det ska egentligen stå
Om politiker började ta upp konkreta frågor om finansmarknaderna i tal och utspel så kommer nog medierna att haka på
Som vilka då
Det finns andra medel…
Mvh
JR
Jag kan förstå att borgerliga media, dvs. de allra flesta, är ointresserade av Obamas politiska ekonomiska förslag. Har svårare att förstå att journalister på SVT och SR är detsamma. Speciellt ett valår är det viktigt att ta fram vad som verkligen är skiljaktligt i ekonomisk politik och då handlar det inte om sänkta skatter eller eller den egna plånbokens frågor.
Det finns de som varnat för detta en längre tid. Pengar är makt och makten över pengarna har inte regeringarna-det har privata banker och finanshajar och de groteskt rika. ( i Us har 400pers 1500miljarder dollar i förmögenhet, samtidigt som vart fjärde barn överlever med hjälp av matkuponger) En trevlig tanke:www.ekonomiskreform.se eller varför inte googla på ekonomisk demokrati.
Av nuvarande regering finns inte hopp, tyvärr inte av S heller. I swe står hoppet till de enda socialisterna V.
Håkan Sundberg : Jag tror Du har absolut rätt och skulle själv gärna se en mediekanal med självständiga ekonomijournalister.
Det som finns idag är ofta snudd på skandalöst dåligt med DagensIndustri i spetsen för de mest manipulerade och mest inskränkta journalisterna, ofta är journalistiken så beroende att man inte riktigt förstår vad de vill ha sagt i artiklarna.
Sundberg:
”Vore inte detta något för arbetarrörelsen och dess mediafond? ??
Det verkar inte så, man har ju efterhand avvecklat sitt ägande i tidningar med nationellt genomslag och starka varumärken, 2005 beslöt LO att lägga ner ”Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning”. Det verkar helt enkelt som om arbetar rörelsen numer inte är så intresserade av den typen av frågor och att ha seriös kompetens och forskning. Man skulle kunna tycka att ekonomi skulle vara en grundbult för samhällsanalysen och välfärden hos de man representerar. Det räcker inte med att journalister och ledarskribenter tycker ditten och datten om grundläggande ekonomiska frågor man måste också ha seriös akademisk kompetens.
Bra artikel för det första. Makten om storfinansen är en strid jag ser fram emot. Den ska inte tillåtas härja fritt och riskera att skapa finanskriser med sina spekulationer. Subventionerade lån är ju inte heller någon bra idé men det misstaget görs väl inte om?
För det andra pratar ju Obama väldigt mycket om att han sänker skatterna också för att generera fler jobb och det är tydligen en logik som inte går hem hos alla. Mer pengar över till vanligt folk för att spendera i samhället genererar enligt Obama jobb inom både tjänstesektor och industri. Hur går det ihop? Jag trodde det var högre skatter som ger fler jobb. Men det är klart, alla ska väl ha samma arbetsgivare.
Jag tycker inte alls att det är särskilt förvånande att även SVT och SR missar dessa typer av nyheter. Jag menar, vilka tidningar läser SVT och SR när de gör nyhetsvärderingar? Vilka stora telegrambyråer?
Sedan bör myten om att SR och SVT:s nyheter skulle vara mer vänsterinriktade brytas. Det kan ha varit så förut, men idag vet jag inte… det är nog mer blandat + det är inte journalisterna som bestämmer vad som ska sändas, det gör redaktionschefer och andra. SVT:s såväl som DN:s redationschefer är medelklass, bor på Södermalm i Stockholm och röstar på partier som intresserar sig för medelklassens lattefrågor. Det är i alla fall inte helt osann bild…
Sveriges Radio rapporterade i ett kort inslag. Genast tänkte jag: nu blir väl Obama skjuten. Lincoln var sysselsatt med dessa frågor. Kennedy hade planer. Naturligtvis blev det knäpp tyst i de svenska ekonomijournalisleden. Mest troligt för att de inte förstår grundläggande fakta om världsekonomin. De har okritiskt låtit sig fördummas i nyliberala dimridåer, vilket på senare tid blivit alldeles uppenbart efter att nuvarande kris drabbat oss. Inte en enda gnutta kritik gällande vem som bestämmer aktuell ekonomisk dagordning. Ingen ifrågasätter vems åsikter som marknadsförs? Det är ofattbart att normalbegåvade journalister, som väl i alla fall under sin utbildning fått lära sig att tänka kritiskt, uppenbarligen tror att vi har en fri marknad, där alla intressen har lika möjligheter att göra sig gällande. Det torde vara uppenbart att vi i praktiken har ett lika primitivt maktutövande idag som rådde under förhistorisk tid. Banksystemet fungerar fortfarande enligt medeltida traditioner. En kartell av privata banker äger Federal Reserv i USA. Aldrig ett ord om detta bland svenska så kallade ekonomujournalister. Så, Dagens Arena, fortsätt för allt i världen och skriv om detta. Minst en artikel i veckan. Det finns ingen viktigare fråga. Ingenting påverkar våra livsvillkor mer. Vi inbillar oss bara att vi lever i frihet.
På vilket sätt menar du att du inte har fått dina intressen göra sig gällande? Vid vilket tillfäller menar du att du har tvingats till ngt mot din vilja? P
Varför tror du det förhåller sig på det här sättet? Begriper journalister inte mer? Flertalet av de s k ekonomijournalisterna gör det säkert inte, men en och annan borde förstå lite mer. Vilka hållhakar kan de ha på sig? Finns det något bra ställe på nätet där frågorna diskuteras förutsättnngslöst? Människor är väl inte antingen nyliberaler eller socialister. Var finns de kreativa idéerna? Nästa ekonomiska härdsmälta är säkert inte långt borta.
Varför Arena skriver som dom gör kan dom säkert svara på själva. Vilket dom också gjort. Efter Kajsa Ekis Ekmans artikel om Arena (som du hittar här) http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kajsa-ekis-ekman-vansterns-arena-gar-at-hoger-1.910543 så gick Devrim Mavi mfl i svaromål i en artikel som du hittar här. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/arena-svarar-1.914533 .
Men där hittar du inte svaret på vad som jag tror är din egentliga fråga varför skriver Svenska medier så sällan något initierat om finansmarknaderna mm. Och ett av svaren har du väl redan gett Svenska journalister begriper inte. Men man ska inte bara hacka på journalisterna. Globaliseringen har lett till att världens ekonomier hänger ihop på ett sätt som gör att det inte längre är så lätt att begripa sig på världsekonomin. Jag tror inte att det handlar om några nyliberala dimridåer eller att någon sitter med några hållhakar på journalisterna som gör att dom inte kan ge oss de initierade artiklar som vi annars hade fått.
1999 så beslutade som sagt Bill Clinton att 42% av det som de jättelika bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac lånade ut skulle gå till personer som egentligen inte hade råd med lånen. Det var inte något nyliberalt beslut utan raka motsatsen. Och det fanns dom som var kritiska men inte ens kritikerna anade vad detta i kombination med en del andra omständigheter som tex att USA flödade över med pengar pga Federal Reserves penningpolitik plus det faktum att en massa utländsk kapital kom till USA skulle få för effekter på världsekonomin.
Vid milleniumskiftet så trodde många i stället att den stora finansiella krisen skulle se ut ungefär som Mexicokrisen fast vara av större format så att några stödpaket inte skulle kunna rädda upp det hela. Ingen trodde att den kris som vi sen fick skulle få det förlopp som den faktiskt fick. Det faktum att det handlar om komplicerade saker gör att det kanske inte är så lätt för journalister att ta sig an dessa frågor.
Du skriver:
Jag ska läsa det du refererar till lite noggrannare än jag hinner just nu. Med en och annan menar jag att i alla fall några som kallar sig ekonomijournalister rimligtvis borde förstå lite mer av det ekonomiska systemet och ha någon förmåga att se till helheten.De jobbar ju dagligen med frågorna. Och visst är det underligt att de inte är mer kritiska. S k politiska journalister ifrågasätter ständigt politiker, visserligen ofta med samma ganska betydelselösa frågor, men de ger i alla fall sken av att våga ifrågasätta och vilja försöka förstå. När ställde ekonomijournalister obekväma frågor till de inflytesrika i den ekonomiska sfären? I stället märker man en slags underdånig ofta beundrande ton i deras alltför enfaldiga frågor. Varför inte ifrågasätta och var nyfiken? Förstår finansmänniskorna själva hur de påverkar och blir påverkade i skeenden. Vad är det de vill åstadkomma? Varför är inte ensderas privatmoral någon gång intressant? Aldrig ett drev på den här kanten. Jag nämner det bara för att peka på skillnaden. Politikerna har inte längre någon avgörande makt över våra livsvillkor. Den makten finns så vitt jag kan förstå hos den ekonomiska eliten, och den låter vår tredje statsmakt få agera ostört.