Tobin, en rättvis skatt

Bild: stock.xchng

I fredags ställde sig EU:s regeringschefer bakom idén om en global Tobinskatt. I svensk nyhetsrapportering var uppmärksamheten minimal. Men uttalandet markerar ett stort politiskt och ekonomiskt skifte. Regeringscheferna påpekade "vikten att förnya det ekonomiska och sociala kontraktet mellan de finansiella institutionerna och det samhälle de ska tjäna".

Den globala politikens tempo är långsamt. Där finns inga snabba genombrott eller reformer. Kontinental och global politik verkar i stället utmärkas av processer och rörelseriktningar. Redan 1972 lanserade ekonomen och nobelpristagaren James Tobin sin idé om att beskatta valutahandeln. Han föreslog en skatt på mellan 0,2 och 1 procent. Skatten skulle bromsa spekulationsekonomin och pengarna läggas i en fond för att stabilisera internationell ekonomi.

Förslaget har långsamt och i stark motvind rört sig mot politikens centrum. 1995 föreslog Lionel Jospin, då fransk statsminister, en skatt på 0,1 procent. 1999 visade en rapport från Europaparlamentet att en halv procents skatt skulle generera förbluffande 360 000 000 000 dollar per år. Idén togs åren runt sekelskiftet upp av Attac och den globala rättvisevågen. Tobinskatt blev en folkrörelse.

Att EU:s regeringschefer nu enats om att Internationella valutafonden IMF ska utreda Tobinskatter är ett genombrott man inte ska underskatta, i synnerhet som idén nu drivs även från borgerligt håll.

Det är slående hur europeiska politiker under året försökt hitta vägar att förverkliga skatten. Vid Europeiska rådets möte i september föreslog Angela Merkel en global Tobinskatt för att lasta över uppstädningskostnaderna efter kraschen från oskyldiga medborgare till den skyldiga finanskapitalismen. I helgen skrev The Observer i sin huvudledare att under finansboomens sista fem år drog brittiska staten in 200 miljarder pund i skatt, men att rädda bankerna har sedan kostat 850 miljarder. Merkel fick stöd från Sarkozy och Barroso. Fredrik Reinfeldt stod däremot troget upp för gammelhögern med ett fast nej.

Men under mötet i Köpenhamn fick förslaget ny inramning: låt skatteintäkterna gå till klimatåtgärder. Med Merkel, Sarkozy och nu även Gordon Brown bakom Tobinskatten fick gammelhögern ge vika. Sveriges äppelkindade finansminister har därmed gett den insomnade Attac-rörelsen rätt.

IMF är ännu skeptiska och USA negativa. Men i takt med att statsfinanserna vacklar och städkostnaderna ökar är det lockande för varje regering att öppna en helt ny skattebas – en som är rättvis. EU:s beslut är stort. Bollen är i rullning. En skatt på bara 0,005 procent skulle generera 30 miljarder euro.

14 kommentarerKommentera artikeln

  1. kalle pd - 16 december, 2009

    Tobinskatten var avsedd att strypa valutaspekulation och de skadliga verkningar det kan ha. För den handel som behövs för den reala handeln av tjänster och varor blir skatte/avgiften låg men ökar snabbt när det görs många transaktioner för att spekulera i valuta och hyvla av små marginaler men i stor omfattning. I princip var väl avsikten att det i princip skulle strypa valutahandeln till det som behövs för den globala handeln med tjänster och varor.

    Om man inte har den ursprungliga iden som motiv utan bara ser det som ett sätt att tro sig kunna raka in stora pengar är ju risken att man konstruerar skatten så att den inte gör vad den är avsedd för utan konstruerar så den drar in mesta möjliga. Om det skulle bli så är det ett bisarrt sätt att tro sig bugga en real ekonomi, istället för att flytta fokus från finansiell luftekonomi till real produktion av tjänster och varor som skapar arbete och verkliga värden skulle man då deltaga i det som är orsaken till den senaste stora krisen och de föregående som orsakats av finansiell spekulation med den artificiella fiktionen penningen.

    Det behövs ingen speciell tobinskatt för att städa upp efter krisen, det behövs bara att man lämnar ålderdomliga föreställningar om ekonomi som en gång ledde världen till kollaps i mellankrigstiden och aktivt flytta fokus till den reala ekonomin som skapar arbete och verkliga värden istället för finansiella spekulativa bubblor som återkommande punkterras likt ballonger.

  2. Lars-Olov - 16 december, 2009
  3. Patrik S - 16 december, 2009

    Jag trodde att vi hade kommit längre från medeltidens tänkande med skrån och tullar. För Tobinskatt är en tull, och som alla andra tullar skapar den ineffektivitet och fattigdom, ofta också ren korruption.

    Trist dessutom att det finns skribenter som tror att en sådan skatt verkligen skulle inbringa dessa fantasibelopp, jag är inte säker på att morgondagens pensionärer vill ha sin framtid utsugen av giriga skattebyråkrater. Därmed skulle också transaktionerna minska och skatteintäkterna sjunka. Politiker skapar inget välstånd när skatter uttaxeras.

  4. Kerstin - 16 december, 2009

    När man ser att 0,005 procents skatt ska ge 30 miljarder i intäkter framståt det kristallklart vilka svindlande summor valutahandlarna svindlar spararna på när de leker med andras pengar.

  5. Stig - 16 december, 2009

    En mycket liten procentsats som ej alltför mycket stör de ”normala” transaktionerna men som beivrar de som spekulerar stort, kort och ofta skulle kunna vara en utmärkt idé.
    På samma sätt vore det bra om man kunde ta ut en liten avgift på alla e-mail som sänds. Ex vis 0,0001

  6. -son - 16 december, 2009

    Instämmer i Kalle pd:s tankegångar i inledningen. Per Wirtén har dock kommit litet längre. Att avsluta i det sista stycket med fasta åsikter om just det område som framkallat problemen är väl magstarkt?

    Signaturen Lars-Olov rör sig, som vanligt, på ytan. Liksom Patrik S. Fokusera problemet spekulation i stället.

  7. Betraktaren - 16 december, 2009

    Märkligt att det skall vara så svårt att samla ihop medel till positiva investeringar, miljö eller andra dylika. Bomber och trampminor finns det tydligen alltid pengar till men infrastruktur som förbättrar människors dagliga liv sitter alltid trångt till hos världens politiker. Investeringar ger oftast vinster längre fram – så även i detta fall, både ekonomiska och mänskliga dessutom.

  8. roger - 16 december, 2009

    Vore intressant att se hur mycket ‘carry-trade’ omsätter dagligen!
    Med allt färre som blir allt rikare så har snart stater spelat ut sin roll.
    Detta kan väl i viss mån EU/Euro motverka en kort tid.
    Människan är till majoriteten girig, och har den fått smak på förmögenheter så vill den snabbt ha mer-likt en drog. Och då finns ingen human eller social hänsyn! De snålaste (t.o.m dumt snåla) människor i min närhet är alla förmögna (tillgångar på över 3 milj.) kanske ett 50-tal!!!

  9. Parlsey - 16 december, 2009
  10. Björn - 16 december, 2009

    Skatt skall inte vara rättvis, den skall vara effektiv. Dvs ta in så mycket skatt som möjligt utan att förstöra alltför mycket för medborgarna.

    En låg Tobinskatt kanske kan uppnå något positivt och samtidigt ge en intänkt, vilket alltså vore bra.

    Att tala om rättvisa skatter blir lätt konstigt. Om förmögenhetsskatten kostar alla svenskar 30 miljarder i uteblivna intänkter på reavinster, bolagsvinster mm och ger 5 miljarder i intäknter, spelar det ingen roll om den är rättvis. För den skadar de fattiga mer än den hjälper dom. Rättvisa är fel mått på skatter.

  11. Kristina - 16 december, 2009

    Uppskattar artikeln men varför kalla Borg för ”äppelkindad”. Irrelevant och dumt. Lika dumt som om jag skulle kalla Per Wirtén ” lätt alkoliserad och rödögd”.

  12. J - 17 december, 2009

    En väldigt intressant artikel! Konstigt att detta inte uppmärksammats mer. Bankkrisen innebär – som alla kapitalismens kriser – en stor möjlighet; att öka den politiska styrningen över det finansiella systemet. Kan man köpa ut storbankerna till vilket pris som helst så kan man också göra radikala reformer i progressiv riktning. Det enda som behövs är politisk vilja.

  13. Daddy O - 20 december, 2009

    ”Allt som är gratis har en tendens att missbrukas.” Menar Stig.

    Javisst! Varenda gång jag kommer till biblioteket är det tomt på böcker – folk okynneslånar hela tiden. Mycket irriterande. Tokbär allt de orkar.

    Kom heller aldrig till på toaletterna på sjukhus, skolor och andra institutioner – folk okynnessitter på dass dagarna i ända.

    Sedan kommer jag aldrig på bussen för alla med månadskort gör inte annat än åker runt, runt, runt.

    För att inte tala om hissen här i huset. Kan inte låta bli att okynnesåka om nätterna.

    Hm. Tror min poäng gick fram.

    Men det finns inga gratisluncher. Och de som käkar dem sitter på finanskontor världen över och flyttar runt digitala tal och gör sig rika på luft. Precis som Kalle pd påpeker skulle den meningslösa parasitära verksamhet tryckas undan med en så kallad Tobinskatt. Det vore en välgärning i sig. Inte att försöka skatta luftpengar för att rädda världen. Det är upp och ned vända-världen

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Ägna dig åt att ge oss hopp, Mona

Den här ledaren är skriven innan Mona Sahlin håller sitt tal i Almedalen på torsdagkvällen. Jag hoppas att hon litar på att väljarna har uppfattat alla konkreta förslag som de rödgröna har lagt och ägnar sin timme åt att ingjuta mod och hopp. När ni läser det här vet vi om hon gjorde det. »

Moderaternas kompisgäng har vittrat ner

Sven Otto Littorin kastar in handduken i ett läge när arbetsmarknadspolitiken är viktigare än någonsin. Man kan förmoda att Littorin i praktiken fått ta skiten för Anders Borgs nationalekonomiska teorier. Nu borde debatten handla om de större mänskliga tragedier som väntar. »

Piskans politik

Långtidsarbetslöshet är så gott som omöjligt att ta sig ur på egen hand. För alliansen är arbetslöshet och ohälsa individuella frågor – strukturer låtsas man inte om. Den politiken är ohållbar. »

O(s)eriöst trixande med siffror

Ungdomsarbetslösheten är inte den enorma utmaning den utges för att vara. Det hindrar inte Socialdemokraterna från att dra stora växlar på statistiken, trots att de är medvetna om skevheten bakom siffrorna. Det är ohederligt. »

Säg nej till ”utanförskapet”

Det Schlingmannska "utanförskapet" har nu letat sig så långt som in på sportsidorna i tidningen. De rödgröna slänger sig okritiskt med begreppet utan att tänka på att man sällan vinner en match på motståndarens planhalva. »