Nyligen berättade David Cameron att hans politik kommer skaka om britternas ”whole way of life”. Han tänker köra slåttermaskin över statens offentliga utgifter. Sociala trygghetssystem kommer falla. Alla vet vilka som drabbas: lågavlönade, lågpresterande och lågutbildade. Men den här gången kommer de ”låga” omfatta fler än någonsin.
Nu rullar finanskraschens verkliga konsekvenser in över Europas villamattor och stormarknader. Två år efter att Lehman Brothers stupade ligger fakturan på bordet. Cameron är inte ensam. Hösten 2010 blir tung. Alla kommer be för trygghet.
I sin nya bok Ill Fares the Land skriver historikern Tony Judt att kontinenten passerat entrén till en ny epok: rädslans – the age of fear. Man måste spana bakåt till 1920- och 30-talen för motsvarande starka oro.
Rädslan är summan av många förändringar. Strukturomvandlingar i arbetslivet, globalisering, hårdare utslagning, migration och mångkultur, öppna gränser i Europa, klimathot och västerlandets maktförlust. Över hela samhällslivet drar en känsla av osäkerhet. Finanskrisen är prövningen som kan få rädslan att accelerera till skräck.
Tony Judts poäng är att när medborgare känner en fundamental och välgrundad otrygghet sätts hela det politiska systemet i gungning. Friheter blir mindre viktiga. Demokratins rättigheter förlorar förankring. För ett löfte om trygghet kan det mesta då offras.
Den europeiska samhällsmodellen har sedan 1945 mest av allt handlat om att säkra tryggheten. Framgången var enorm. Monstren gjordes tama. Men samhällseliterna verkar ha glömt sina föräldrars kunskaper. Situationen går mot det stora allvaret.
Det finns en växande diskussion om vänsterns vägval i Europa. Man befinner sig nu vid en vändpunkt liknande den när Tredje vägen gav svar. Behovet av trygghet måste vara den ena grundpelaren. Det är inte en fråga för bara arbetarklassen, som en del tror, utan alla medborgares. Den andra pelaren heter frihet.
Med osäkerhet framkallas rädsla för frihet. I en berömd bok kallade Erich Fromm fenomenet Flykten från frihet och pekade ut det som totalitarismens drivkraft på 1930-talet. Nu växer återigen de partier som vill begränsa nyvunna friheter: mångkultur, tolerans, öppna gränser i Europa. Med behovet av trygghet som argument bekräftar, och förstärker, staten rädslan för frihet genom ihärdiga förslag på övervakning, kontroll och disciplinering.
Även röster i europeisk vänster värderar trygghet högre än frihet, ett klassiskt konservativt vägval som Tony Judt lockas av. Men att utesluta är fel. Uppdraget måste i stället formuleras som att fatta allvaret i behovet av trygghet, men aldrig bekräfta rädslan för frihet. Det är svårare än det låter. Men helt avgörande.
Helt rätt av Per Wirtén.
Utan medborgerlig frihet kan medborgaren inte skapa sin egen trygghet, bara förlita sig på att den skall tillhandahållas av staten..
Utan medborgarnas frihet har staten inte råd att tillhandahålla trygghet och tappar därför på sikt den förmågan.
De som har skapat sin egen trygghet känns igen på att de inte behöver någon a-kassa. En obligatorisk a-kassa är därför en tvångsbeskattning av dem som klarar sig utan.
Även den nuvarande a-kassan är en obligatorisk tvångsbeskattning av dom som klarar sig utan efterson a-kassorna finansieras med skattemedel.
Det finns flera fördelar med att lyfta bort hanteringen av a-kassorna från facken bland annat på grund av att dom sköter dom så dåligt
Det är dags att genomföra Miljöpartiets förslag om en sammanhållen socialförsäkring som även innehåller arbetslöshetsförsäkringen!
Det är märkligt att en del som kommenterar viktiga debattartiklar har så svårt att lyfta sin blick och se det som Dagens Arena vill förmedla – hur västvärlden ska kunna hålla ihop det samhällsbygge som man format sedan 1945. Det handlar inte bara om den svenska A-kassan – även om den ingår i ett viktigt trygghetssystem som bygger på ett solidariskt tänkande. För dem som blivit ”dopade” med skattebefrielser under de senaste åren verkar det omöjligt att gå utanför sig själva och se de risker som västvärldens och Sveriges samhällen står inför. När rädsla och brist på frihet blir en realitet – hur påverkar det oss alla? Initiativkraft? Våga ta stora beslut på samhällelig nivå? Vilja hålla samman som medborgare? Eller risker för en stor social oro? Vilka effekter får det?
De här frågorna diskuteras som Dagens Arena lyfter fram, inte enbart i Sverige utan på många håll i världen. Många i Sverige tycks tro att diskussionen enbart är ett led i valrörelsens dramaturgi. I själva verket finns det en djupt liggande oro som många borde ha anledning att ta på allvar.
Inger L
Det var en märklig analys. Jag läser Dagens Arena och nästan varenda ledare handlar om något mycket futtigare än ‘västvärldens sammanhållning och samhällsbygge efter 1945′,
I stort sett varenda ledare handlar om föga mer än att (s) borde få sitta på taburetterna istället för dom nuvarande. Ja egentligen att (s) alltid borde få sitta där. Ba’fatt …ja, för dom vill ju det!!
Och argumenten för en sådan ordning är oftast av tarvligaste slag, llite surt gnäll över personer och personligheter, lite indignerat klagande över hypotetiska offer eller bara folk som inte får det de vill ha (men inte själva vill sträva mot), spelad upprördhet över minimala ändringar i någon bidrags- eller skatteprocent, eller allmän trumpenhet över att det gamla (s) garnityret, som man ju gillar så mycket, mer inte får bestämma längre, och sprida skattepengar där man tror att man kan få flest röster, osv.
Någon idédebatt har jag sällan skådat här, och än mindre diskussioner om vilka sunda principer som behövs för att politik inte skall bli just den sortens petimetergnäll om tex a-kassan. Men ännu hellre bara gnäll på att byråkraterna i Rosenbad har andra partipeteckningar …
Är det hack i skivan, Jonas N?
Andrée
Om du menar Dagens Arena, eller (s) i form av Östros och Sahlin …
Jo, nog kan man säga att det är samma repiga skiva de spelar om och om igen. Men det är några olika låtar trots allt, men alla med samma tema.
Men det är lite roligt att tex du, Inger här ovan, och en del till, tror att det är politik som disktueras när man man bara mal på med klagosång och överdrifter eller bara ilska och frustration …
”…mal på med klagosång…”, då undrar ju jag vad du anser dig ägna dig åt?
Bra analys Inger!
JonasN borde läsa dagens upprop i svd!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/smutskastning-hot-mot-demokratin_4896405.svd
Ps Bra artikel Per W. Ds
Inger L skriver:
”När rädsla och brist på frihet blir en realitet ”
Just därför kommer inte jag att lägga min röst på den röd-gröna alliansen.
Andrée – Jag skriver inte dumheter som att regeringen vill ”krossa den svenska modellen” osv. Med folk som klarar av att hålla en aningens högre nivå kan det gå att disktuera politik i sak.
Henrik – Samma sak gäller dig, om du vill diskutera sakpolitik är det inget som hindrar dig. SvD artikeln gav mig dock inget, och uppmaningen är föga mer än poserande. Vi vet att där kommer kastas skit från den politiska undervegitationen. Förra valrörelsen satt några av de värsta på Sveavägen 68 och skrev anonyma mail och insändare om Reinfeldt med anklagelser om vidriga brott mm. Men att folk tycker illa om politiker, och både skriver och pratar om sådant (tex i sociala medier) är ju verkligheten.
Min erfarenhet är att generellt beter sig då folk på vänstra planhalvan sämre. Eller snarare skall jag kankse säga att lägstanivån (och även omfattningn av den) är värre till vänster. Men det är förstås en högst personlig observation. Jag läser ju inte bloggar tex som bara spyr galla över sossarna … och skipar också sådana kommentarer (för sådana finns det förstås också).
Men jag har iaf noterat att ytterst få här vill diskutera politiken på allvar. Mer leva kvar i sina invanda skyttergravar!
Men Jonas N, hur tänker du egentligen? Du ser någon använda ett kraftuttryck i en kommentar (till en kommentar) till en ledare på DA, och känner att du måste skriva en smärre roman om detta? Jaja, det är ju skönt att människor hittar något att sysselsätta sig med…
Som sagt JonasN! Tagga ner och bli seriös……
Henrik, det är få här som försökt diskutera seriöst.
Och jag är ledsen men jag minns inte att jag sett några diskussioner av det seriösare slaget där du deltagit (men ev blandar jag ihop dig med ngn annan).
Som jag sa: Om du vill diskutera seriöst är det inget som hindrar dig. Hittills har du ju länkat till en artikel av två bloggare som kanske vill ha lite mer uppmärksamhet, men som inte tillförde ngt direkt.
Jag kanske borde svara: Tagga upp! (Om du vill ha ngt sagt)
Frihetstraditionen är svag i socialismen. De värden som hållits högst är rättvisa och jämlikhet. Som ett resultat av dessa mål har det också producerats frihet som när många kunnat välja liv efter att ha erbjudits utbildning, vilket tidigare varit förbehållna ett fåtal. Men friheten har inte framhållits som ett påtagligt värde i sig.
Exempel kan vara Bodströmsamhället som kunnat växa fram utan påtaglig kritik från socialdemokratin eller den fackliga rörelsen. Vänsterpartiet är diktaturkramare, även idag.
Det är därför bra att PW vill argumentera för värdet av frihet och att han ser kampen mellan rädsla och frihet. Med denna definition av samtidens utmaningar är det förståeligt att liberalismen blivit centrumpunkten i Europas politiska liv. De kvarvarande skillnaderna mellan ideologierna är en balansförskjutning i värdena individ resp kollektiv.
JonasN Om det är få här som diskuterar seriöst är det väl viktigt att DU gör det. Att påstå att alla andra är oseriösa är inte seriöst. Bara för att X kastar skit ger det inte dig eller någon annan frisedel att göra detsamma. Tvärtom! Det är då man skall vara seriös…..
Skulle vara intressant att höra Jonas N egen definition av politik, eftersom inget av vad hans – politiska – meningsmotståndare säger, tycker, ifrågasätter eller anser av honom själv verkar uppfattas som just politik. Som om politiken vore ett mycket litet, välavgränsat och närmast marginaliserat område där man enkom vänder på ören, vrider på några rattar eller drar i en och annan spak. Sedan är jag även nyfiken på varför Jonas N – trots sin uppenbara aversion mot de åsikter som torgförs på såväl DA som hos många av dess läsare – med en åsnas envishet ändå framhärdar i att ge sig in i kommentarsfälten med ständigt samma tomt skramlande vevanden om trams, pajkastning, överdrifter och klagosång. Något syfte att lyfta nivån och söka bidra till en konstruktiv debatt får man leta sig fördärvad efter. Och det får en förstås att misstänka att det sannolikt inte är avsikten heller. Att försöka härska genom att söndra, förringa och omyndigförklara är förvisso en väl beprövad taktik, och en ansats till något annat har jag ännu inte sett. Men om Jonas N inte vill (eller kan) diskutera politiska sakfrågor utan i allt egentligt nöjer sig med att framstå som ett av alla dessa nättroll eller som en Bodil/Angela version 2.0 är förstås upp till honom…
Precis … och därför behöver jag inte hävda att ‘alla andra är oseriösa’ och gör det heller inte.
Jag menar inte ens att allt magsurt gnäll över att sossarna inte alltid får bestämma är ohederligt menat. Det finns säkert många som verkligen önskar sig det så. Men jag menar att det är ointressant önsketänkande. Men önsketänkandet om att sossarna alltid får bestämma, och att dess politiska motståndare bara levererar in mer och mer skattemedel åt dem att spendera på röstköp, samtidigt som de utför allt som politkerna planerar att de skall leverera, det är inte realistiskt, och därmed inte heller seriös politisk diskussion.
Jag är fullt medveten om att Dagens Arena har till uppdrag att argumentera för att vi i alla lägen borde ha sosse-styre, och att i varje situation argumentera för det. Det är OK. Och ibland har de tom en poäng i vad de tar upp. Men iom att det alltid är (s)-perspektivet som är det viktigaste, så är detta bara partipropaganda. Och tar man upp diskussionen kommer där där i bästa fall fler floskler från hejarklacken. I bästa fall alltså!
Så fortfarande Henrik … vad är det du ville ha sagt? (Förutom att du helst hoppas på sossarna förstås)
Förra inlägget var riktat till Henrik!
Stefan
Ditt inlägg var tex heller inte ngt försök att diskutera politik.
Och varifrån har du fått att politik skulle vara ngt väldefinierat litet, avgränsat område?
Men du har fel om att jag inte försöker höja nivån eller bidra konstruktivt. Men du har rätt i att det inte är lätt. Och vad skulle ‘försöka härska’ öht kunna betyda i ett kommentatorsfällt. Allt där är bara bokstäver på en skärm …
Jonas N! Att du är djupt oseriös i dina kommentarer. Du tar inte Inger på allvar utan förminskar henne och börjar påstå massa saker om Sahlin,Östros. sosar, osv – inget i det Inger skriver har något att göra med Sahlin mm. Allt sker i ditt huvud dvs negativ-kampanj och allt kan reduceras till svart-vitt tänkande, val-fiske osv. Just det som Inger vill komma ifrån. Hon vill prata. Det vill inte du!
Så jag säger som Stefan;
”Men om Jonas N inte vill (eller kan) diskutera politiska sakfrågor utan i allt egentligt nöjer sig med att framstå som ett av alla dessa nättroll eller som en Bodil/Angela version 2.0 är förstås upp till honom… ”
Henrik
Fel igen tyvärr. Ingenstans försöker jag förminska Inger. Vad jag däremot påpekar är att hennes önskan att folk höja blicken till viktigare större frågor blir lite svårbegriplig iom att Dagens Arena (och nästan alla kommentarer på samma sida) just inte handlar om att lyfta blicken, utan motsatsen dvs att vrida varje fråga/ämne till hamna i vilket av de två alternativen i svensk politik borde sitta vid makten. Det skall erkännas, just denna gång var Per W inte nere i det diket, men Inger pratade om att en aning sänkt skatt skulle ‘dopa’ människor, och drar långtgående slutsatser ur denna föreställnging.
Och nej, Henrik, Inger vill nog inte prata, hon har iaf inte sagt ett ord mer i frågorna hon tog upp.
Och sen blir det lite självmål om du först klagar på att jag skulle förminska andra, och sedan kalla mig för ‘ djupt oseriöst troll’
PS Om du tror att jag är en stor vän av alliansen, eller tom att jag bedriver ‘val-fiske’ här då har du nog uppfattat det rejält fel. Men jag anser mig vara liberal, och kommer (motvilligt) att rösta i höst på det alternativ som jag anser vara minst dåligt. För bra är dom verkligen inte …
Jag avstår replik. Då vi inte kommer längre!
Jonas N.
Nej, du har på sätt och vis rätt i att jag inte gjorde något allvarligt försök i att diskutera politik i sig. Vad jag däremot ville – och fortfarande vill göra – var att påpeka förutsättningarna för att överhuvudtaget lyckas diskutera politik med just dig. Det tycks mig vara en svår konst. Inte minst eftersom det enda ”konstruktiva” du verkar ha att komma med enbart är tomma ord om att du visst önskar en seriös och konstruktiv diskussion men bara inte om det som faktiskt sägs eftersom det ändå inte är politik utan bara allmänt gnäll och klagande och därför inte så enkelt. Därför kvarstår min ärligt menade fråga till dig: vad är då egentligen ”politik” just för dig?
Nog är din kommentar till Inger L här ovan att betrakta som ett förringande av vad hon egentligen verkar vara ute efter, nämligen att lyfta diskussionen till att handla om något större än det som för tillfället råkar finnas framför den egna näsan. Istället går du ryggmärgsmässigt igång på en passus om ”dopade av skattesänkningar” och drar därefter den gamla vanliga valsen om jämrande och magsurt klagande, petar in några invektiv angående oppositionen, och säger dig inte förstå vad hon är ute efter. Och vari ligger det logiska i ditt förtydligande om att ”Vad jag däremot påpekar är att hennes [Inger L] önskan att folk höja blicken till viktigare större frågor blir lite svårbegriplig iom att Dagens Arena (och nästan alla kommentarer på samma sida) just inte handlar om att lyfta blicken …” Du anser det alltså svårbegripligt att hon önskar att folk höjer blicken över den egna nivån eftersom såväl Dagens Arena liksom flertalet kommentatorer enligt dig inte höjer blicken över den egna nivån…? Ursäkta mig om ditt påpekande framstår som tämligen tautologiskt och poänglöst!
Att förringa, vrida ansatser till diskussioner ur led och avfärda det mesta som sägs inte vara politik utan enbart floskler och gnäll ÄR i sanning ett sätt att försöka sätta agendan för vad som bör rymmas i kommentarsfälten: ÄR de fakto ett sätt att söka härska. För bak alla dessa ”bokstäver på skärmen” döljer sig ändå människor med både åsikter och lust att diskutera. Men när det gäller just dina intentioner är jag fortfarande ytterst undrande.
Stefan, du har nog rätt i det.
Jag vet inte hur mycket dynga som folk har försökt kasta på mig när jag disktuerat politik, eller påpekat fakta- eller resonemangsfel eller bara försökt klargöra hur och varför jag inte tror att den anförda politiken också skulle få de avsedda effekterna. Men det är rent groteska mängder.
Det är iaf medfört att även jag kanske reagerar med ‘taggarna utåt’ lite snabbt.
Angående Inger L:s kommentar, tolkar jag den som att hon menar att ett (ganska stort) antal människor har fått ett lite större ekonomiskt utrymme (pga sänkta skatter), men att de därför skulle blivit (eller riskera bli) lite mindre solidarsika, lite mer omänskliga, mindre sammanhållande av samhället. Att de inte längre skulle ha förmågan att se utanför sig själva (sin plånbok, kanske hon menar) och målar sen upp faror av diverse slag liksom dem som hotats med tidigare på 1900-talet med vilka man försökt få medborgarna att sluta upp kringa ‘stora samhälleliga projekt’ …
Jag vet som sagt inte riktigt vad hon ville ha sagt med det (spec inte i relation till Dagens Arenas ledare och kommentarerna här). Men det skulle gå att tolka hennes förhoppningar mer negativt än vad jag gjiorde.
Jag skrev bara att jag inte riktigt får ihop detta (till henne) i övrigt är det med Andr+ee, dig och Henrik jag hackat på. Och iom att Inger inte velat förtydlga så vet vi ju inte vad hon ville ha sagt. Eller hur!
Mina intentioner, frågar du!? Jag är faktiskt nyfiken på vad vänsterfolk som kan och vill argumetnera, har att säga för att motivera de ståndpunkter dom landar i. Men som du också noterat är det nte alldeles lätt att föra sådana diskussioner.
En ny variant av chockdoktrinen. Nu i global skala. Läs och lär.