Bild: Wikimedia commons
Sammetsrevolutionen i Östeuropa 1989 – med Berlinmurens fall som den mest dramatiska händelsen – var ett uppror som kom nerifrån, som tog politiker och kommentatorer i väst med nästan total överraskning. Många av dem såg fortsatt stabilitet som överordnat förändring.
När den mjuka revolutionen stod för dörren hukade sig dessa krafter i väst, blev nästan lika mycket bevarare som de kommunistiska förtryckarna i öst. Som när George Bush den äldre personligen och "för att bevara stabiliteten" rådde den kommunistiske polske generalen Jaruzelski att inte släppa makten till Solidaritet, trots att de hade vunnit valet. Det är en bild av hur 40 år av kalla kriget verkade förlamande och fördummande.
Men folket gick inte att hejda. Plötsligt hade tusentals östtyskar åkt till Ungern och sedan till gränsen mot Österrike, därför att elstängslet till väst och till friheten hade tagits ner. Massor av människor gick ut på torgen, rasslade med sina nyckelknippor, symbolen för att nu var det nog. Och muren som delat Berlin och nationen revs, bit för bit.
I dag ser vi vad de förment sakkunniga inte såg då, att trycket nerifrån exploderade därför att flera östliga makthavare insett vad klockan var slagen, först och främst Michail Gorbatjov. Det var hans klara instruktioner som gjorde att det 1989 inte blev något nytt utbrott av kommunistiskt våld som tidigare i Budapest och Prag.
Så kalla kriget avslutades och globaliseringen tog fart. Det förenade Tyskland blev aldrig någon återfödelse av det aggressiva monstret, utan är i dag ett av Europas mest anständiga länder. I Östeuropa däremot svängde pendeln häftigare, från kommunistisk diktatur till mer av marknadsvälde, med större sociala klyftor än förr och inslag av högerextremism och homofobi. Människor kan köpa vad som inte fanns förut, kan läsa en ocensurerad tidning på morgonen och har pass som gör att de kan resa vart de vill. Men hur fria har de blivit, till exempel i Lettland?
Den gamla fruktan var att hemliga polisen skulle komma på natten och hämta dem. Den nya fruktan handlar om gigantiska bolån som ska betalas och till synes stabila jobb som kan försvinna. Rädslan för atomkriget har ersatts av oro för översvämningar, skogsbränder och klimatförändringar.
Dagens demokratiskt valda ledare verkar inte ha lärt särskilt mycket av historien. Precis som 1989 prioriterar de stabilitet framför förändring, pumpar in pengar i bedrägliga banker och är oförmögna att möta oron för klimatet med de nödvändiga besluten. Den folkliga reaktionen kommer, men den dagen ska vi inte vara överraskade.
”Rädslan för atomkriget har ersatts av oro för översvämningar, skogsbränder och klimatförändringar.”
Naturkatastrofer förekom inte under kommunisttiden? Så det är något nytt som är kapitalismens fel? BE’s logik är inte alltid helt glasklar.
En mindre statsman som i likhet med gamle Bush inte kunde se framåt var Ingvar Carlsson. I ett TV-program om Berlinmuren i lördags på TV2? visades det stora statsbesöket som vår dåvarande statsminister gjorde i
20 år efter murens fall skriver BE om ‘bedrägliga banker’ och ‘oron för klimatet’!? Och kallar det för ‘prioritera stabilitet’ i stycket efter att han konstaterar att arbeten kan upphöra på en marknad, samt att man där måste betala för egendom!?
Och på slutet hoppas han på en ‘folklig reaktion’ mot detta?
På mig låter det mer som om ränderna ännu inte gått ur Björn Elmbrandt riktigt. Eller snarare att de aldrig gått ur, men skylts över och lyser igenom när han får drömma lite …
I augusti 1980 var jag och två andra representanter för socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen på Leninvarvet i Gdansk. Vi träffade stora och lila förhandlingsdelegationen, talade med Michnik och Kuron, men tyvärr inte Walesa. Vi stod i folkhavet utanför Leninvarvets port och lyssnade till Solidaritets företrädare. Vi tog emot de flygblad som kastades ut till oss.
Då vajade Solidaritets variant av den polska flaggan vid varje hus i Gdansk, men inte i Warsawa.
Hemma rapporterade vi till Palme och Shori och drog därefter igång en stödverksamhet till underjordiska rörelser i östeuropa och Polen. Under ett decennium smugglades pengar, tryckutrustning, radioapparater m.m. in i östeuropa. Efter kalla krigets slut fortsatte stödet, fast i andra former, till de som vill bygga upp demokratin i östeuropa.
Högern syntes inte till i kampen för demokrati då, inte när vi träffade östeuropas moståndsrörelser i alla fall, men deras brösttoner hördes dessto mer. Högern verkar alltid kunna slå sig för bröstet för sådant de inte bidragit särskilt mycket till och de har alltid varit duktiga på att rita nidbilder av socialdemokraterna.
Tomas här ovan verkar stämma bra in på den beskrivningen.
Björn Elmbrant beskriver dagens utmaningar så att jag känner igen mig.
Alliansregeringen, mest hörs Borg och Reinfeldt, menar att den värdsomspännande lågkonjunktur som följt på finanssystemets kollaps mest är ett moraliskt problem och utfärdar därför uppbyggliga uppsträckningar och föreslår fler etikutbildningar.
Men som BE är det är en ny kombinerad utmaning vi möter nu när muren fallet, ekonomin globaliserats,resursförbrukningen accelererat och marknaden inte förmått tygla de negativa krafter som släppts loss.
Att det behövs politiska åtgärder för att tämja kapitalismen i ett försök att undvika ytterligare tragedier och orättvisor skapade av den monstruösa variant av kapitalism vi lever med idag är uppenbart för fler än undertecknad. Vi har helt enkelt nått vägs ände med den tillväxt och resursförbrukande ordning som etablerats i industrivärlden under 1900-talet och som fått oanad kraft i en avreglerad, globaliserad ekonomi.
”Såväl Sovjetunionen som länderna i
Budskapet från högerns propagandamaskineri ekar ödsligt tomt, men med ett syfte. Svärta ned, förringa, förtala. Så har det varit genom decennierna och så är det också idag.
Jag har lite svårt att hänga med i det här talet om ”folket” som ska resa sig och protestera. Folket verkar vara någon sorts ideologisk, metafysisk fixeringsbild. De händelser som ledde fram till murens fall initierades faktiskt uppifrån. Inte från ”folket” i DDR som var passiviserat och satt fast i ett skruvstäd av angiveri och rädsla, ledda som de var av politruker i lokala arbetsplats- och bostadsområdesgrupper.
Sedan finns det en gammal vänsterfavorit som handlar om att människorna i länder som DDR var friare än de i väst eftersom de hade arbete och bröd. Det hade inte folken i väst som hade ”formella” friheter men inte rätten till bröd och arbete. Det är väl den tanken BE inte kan släppa när han pratar om Lettland. Han kanske menar att letterna hade det bättre förr under den ryska ockupationen när de hade bröd och arbete. Medan de nu under kapitalismen är arbetslösa och far illa. Då tycker jag att BE kan säga det. Det blir mest ett poserande med de ”rätta” attityderna. En sjuka hos vänstern som grasserar vilt här på Dagens Arena i takt med att vänstern marginaliseras allt mer. Den motspänstiga verkligheten ställs åt sidan. Fram med sånt som drömmen om folket i stället. Det är tamejsjutton tragiskt.
Den som satt sig i skuld är inte fri, brukade Göran Persson säga. Många anser att det är skillnad mellan att vara orolig för att banken ska kräva tillbaka lån för alltför stora lägenheter och att frukta att ens närmaste ska bli hämtade av Stasi eller KGB. Uppenbarligen kan Björn Elmbrant inte se skillnaden.
”Svärta ned förringa”brukar mest vara förtal nochosanningar men i fallet Svensk sociademokrati vs
Det är lite märkligt att Sverige har så dåliga relationer med de baltiska länderna. Att Esterna av etniskt-språkligt kulturella skäl vänder sig mot Finland går ju att förstå men varför ska de svenska relationerna med de andra små länderna på andra sidan
Elmbrandt frågar: ”Vad har vi lärt oss?” Efter att ha läst din artikel och jämförelser mellan taskiga banklån och diktaturer kan jag konstatera: Du har i alla fall inte lärt dig något.
De debattörer på högerkanten som kommenterar Dagens Arena´s artiklar älskar att gå tillbaka i historien för att visa på brister hos vänstern. Samma teknik kan naturligtvis också användas åt andra hållet. Här kommer t.ex. en sammanställning av 100 år av höger- och moderathistoria:
1904-1918 Nej till allmän rösträtt
1916 Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
1919 Nej till åtta timmars arbetsdag
1919 Nej till kvinnlig rösträtt
1921 Nej till avskaffandet av dödsstraff
1923
Eftersom du antagligen tycker att nej till 6 timmars arbetsdag, ja till sänkt a-kassa och sjukersättning är dålig politik utgår jag ifrån att du antingen är lat, arbetslös eller sjuk. Vilket är det? Att du är sosse ser man ju redan.
Då var man bara rädd för stasi, suck
Lasse W är det idioen Lasse Wilhelmsson? Nanotermiter hahaa
Som Sanna Rayman skriver: ”Ja. Vad är väl rädslan för Stasi jämfört med obehaget i att bara ha ett ”till synes stabilt jobb”?
Som dotter till någon som flydde kommunismens förtryck har jag bara en sak att säga: Suck”.
Vad har vi lärt oss frågar Björn Elmbrant.
I Gunnar Carlssons fall lyder svaret kort och gott
Det är rätt Lars-Olov, rikta sökljuset mot löntagarfonderna istället för rösträttsmotståndet, dödsstraffskramandet och apartheidstödet. Bra och smart strategi som säkert ingen ser igenom….
Löntagarfonderna är det enda som egentligen har bäring på öststatssocialismens kollaps. Vad avser dödsstraffet så avskaffades det redan 1921 när Oscar von Sydow var statsminister
Alla partier har sina lik i garderoben. Men fråga idag vad moderaterna tycker om sina tidigare ställningstaganden så skall du se att de har ändrat sig.
Sedan så är vissa av dina saker på listan där jag fortfarande tycker att högerpartiet hade en bra inställning.
”Många av dem såg fortsatt stabilitet som överordnat förändring.”
Inte den här mannen: http://www.youtube.com/watch?v=YtYdjbpBk6A
Läsvärt?
”Många av dem såg fortsatt stabilitet som överordnat förändring.” skriver Elmbrandt.
Inte han här iaf —-> http://www.youtube.com/watch?v=YtYdjbpBk6A
Det räcker med att citera vad Olof Palme sa redan 1973 om sådana som
Man blir illamående när man läser Elmbrandts relativiseringar. Karln jämför alltså ett dåligt lån med ett Stasiinfekterar östliv. Fy f-n!
laste Din kronika for en liten stund sedan.Har du inte lart nagot av allt som skett.Har nere i Sydafrika skall vi fira hela natten att muren foll.Att forsoka trassla till nagot positivt med stasitiden och de fortryckta tyskarna och jamfora det med bankvasendet ar nog det mest krystade jag nagonsin last. Erkann istallet att Du satsade pa fel hast.
Läste att angela a tyckte att Sten Andersson borde skämmas, något som kan bli svårt att genomföra eftersom han har varit död ett tag. Jag förmodar att angela a menar den f d socialdemokratiske utrikesministern, bl a. Han var nog en av våra större demokrater, deltog bl a som kurir i Norge åt hjemmefronten under andra världskriget.
DET HAR INTE S
Intressant att veta att alla opponenter mot rådande system är kramare av Berlinmuren. Att svenskarna lånar fem miljader i veckan och tror att de är goda kapitalister. Vad blir det för framtid när detta system bryter samman. Muren kommer bara vara en historisk parantes när det är dax att betala tillbaka. Det tråkiga är att den ända vänstermotståndet klivit in i Stalinistisk idelogi. Syndikalisterna som sedan början av 1900-talet varit mot aktoriteter, nu mera klivit in i det stalinistiska lägret. Vänstern i Sverige törs inte snacka om vad som händer. Historien säger hur det fungerar. Sossarna skulle skapa en fri el marknad. Vad hände. Tre stater har monopol på den. Finland (Fortum) Tyskland (EON) plus vattenfall. Ingen opponerade sig. Nu är det lika med järnvägen där SJAB inte går in och handlar upp trafik på västkusten och östergötatrafiken. Vad kan detta bero på. Självklart har ägarna en plan att om det ska kunna bli fri konkurrans så måste vi bjuda Tyska och danska staten på landstings inkommsrer. Heja sverige när man i löndom säljer ut alla tillgångar. Nissarna ovanför gillar att bli blåsta på sin landstingsskatt.
”Den här sortens kommentarer från en så kallat ”demokratisk socialist” kan jag över huvud taget inte bemöta utan att använda ord som inte hör hemma i denna blogg. Därför tänker jag inte ens försöka. Jag nöjer mig med att upprepa att Elmbrant utan omsvep jämför kommunistdiktatur med bolån.
Hade han skrivit något om att Hitler var bättre än alliansregeringen på att stödja den inhemska bilindustrin hade det, med rätta, blivit ett himla liv. Men den här sortens saker kan man fortfarande skriva och ändå tas på allvar i debatten. Längre än så har den svenska medievänstern inte kommit”.
Läs vidare på hans blogg
http://ingero.blogspot.com/2009/11/slavlager-inte-varre-finanskris.html
Så sent som 1988 satt det en nazist på den moderata riksdagsbänken .
Denna veckan så ville moddarna samarbeta me dBrunskjortorna i skåne ränderna går aldrig ur.
Det verkar som om Bådil har återuppstått, inte dåligt att använda två nick
Man upphör aldrig att förvånas över Bådils verbala spyor.
”Jag är långt ifrån först på den här bollen, men jag kaninte låta bli.
Björn Elmbrant
Ok, jag brukat inte tycka om det Elmbrant skriver, men här gick han för långt. Vad i helvete är det du skriver, Elmbrant? Att dagens problem på något sätt kan jämföras med Sovjettidens problem?
Jag har besökt länderna före och efter muren föll, och det går fanimej inte att jämföra. Inte på något sätt, alls, ens lite grann. Jag har besökt människor i öst innan muren föll och innan ryssarna kastades ut. Vet du vad människorna i Polen tyckte om att det hus som låg precis bredvid deras regeringsbyggnad och var lite större än regeringsbyggnaden tillhörde Rysslands ambassad?
Vår flugfälla är effektiv! Tack för bra arbete, Dagens Arena. Vi uppehåller på detta sätt minst ett halvdussin ”debattörer” från hathögern från att göra något vettigt. Strategin fungerar!
Detta verkar vara en dag då vänstertyckare gör bort sig på löpande band. Inte mig emot.
av den enkla anledning att de nu kan köpa ryska aktier i oligarkernas energibolag. Lelle Carl Bild är numera storägare. Det är han som simulerade intresse för Georgien och det var han som var den ende i världen som drog slutsatsen att Ryssland startade senaste kriget där.
Otäckt att ha en nojig utrikesminister som utmärker sig genom att ständigt arbeta för att flytta fram sina egna privata positioner till varje pris. Tror dock inte att hans dåliga omdöme, när han rabiat stödde ”Stackarsvilli”, ger honom några pluspoäng hos Obama. Förhoppningsvis blir vi av med honom nästa september.
Har ungarna kissat klart snart? I Sumpan hade sossarna total kontroll på det mesta när jag växte upp. Skulle en livsmedelsaffär öppnas så var det tvunget att konsum skulle finnas som konkurent. Auktorutär socialism. ABF HSB Med fler var allenarådande.Högerpartisterna hade inget mot folkmordet på vietnameser. Att arbetare ville ha dräglig miljö var enbart kommunistiskt propagande (även här anslöt sig sossarna för makten sög) All antydan att folk skulle kunna ta situationen i egna händer var förbjudet. Av antingen moral eller lag. I början av 70-talet var polisen helt korunperade och inblandade i stadens narkotikaförsäljning. Nåde den som kom in på deras område. Ett antal mord blev till som ingen ville utreda. En djävla soppa alltså. Men på grund av att storstaden växt har inte detta tillstånd kunnat förtsätta. Men samtliga inblandade har gett sitt signum till fortsättningen
istället för atomkrig har vi väl kommit en jävla bit?
Om vi är rädda för att räntan på våra lån ska gå upp eller att vi eventuellt ska bli av med jobbet istället för att bli upphämtade mitt i natten och bortförda/torterade så har vi väl kommit ganska mycket längre?
Väldigt skum jämförelse!
Mainstreamsossarna är i själva verket ledsna över murens fall, det är tydligt. Aldrig mer blir det sossarna för mig och jag skäms över att ha trott att ha trott det finns något som heter demokratisk socialism. Jag blir äcklad när jag tänker på alla de gånger som Björn Elmbrandt fått agera ”opartisk krönikör” på fredagarna i Studio Ett.
Demokratisk socialism finns representerad över hela världen. Demokratisk socialism vill skapa frihet, jämlikhet och rättvisa. Använd nu ditt intellekt och ta inte vad BE sagt eller skriver till intänkt för att ta avstånd från denna politiska rörelse. Mig veterligen har BE inget som helst inflytande i S.
Det har tydligen ingen betydelse om Sten Andersson lever eller är död. Han skall skämmas ändå, enligt AGNETA A