Vårdslakt & moderatmakt

Konsekvenserna av "Vårdval Stockholm" blir allt mer synliga. I går kunde Svenska Dagbladet berätta om att 90 anställda har köpts ut av landstinget i Stockholm, när vårdcentralerna i socialt utsatta områden bantats inför nyordningen från årsskiftet. Kunde den borgerliga majoriteten i landstinget inte ha gjort något vettigare för dessa 50 miljoner än att glesa ut vårdpersonalen i de delar av Stockholm där befolkningen är sjukast?

Efterfrågan och behov är två helt olika saker. Efterfrågan av vårdtjänster är i det närmaste omättlig, inte sällan utspädd av många relativt friska människor som söker för småkrämpor.  Behov är något som bara de verkligt sjuka har. För att kunna släppa in mer av marknad i systemet, har de borgerliga behövt prioritera efterfrågan framför behov, i strid med den medicinska etiken.

När marknaden får styra kommer till exempel fem nya vårdcentraler att etableras på Kungsholmen, medan den enda som finns i Jordbro berövas 30 procent av sin budget. De rika och yngre – och i huvudsak friska – på Kungsholmen kan därmed shoppa runt bland de olika vårdcentralerna, medan köerna växer bland den sjukaste befolkningen i kranskommunerna, ofta äldre och multisjuka.

Makt åt patienterna, ropar landstingsrådet Filippa Reinfeldt (m). Och "Vårdval Stockholm" bygger på föreställningen att vi medborgare vill göra ett obegränsat antal läkarbyten. Men vill vi det? För de flesta patienter gäller att vi helst går till någon vi känner. Landets distriktsläkare kan vittna om att den bästa vården får de patienter man träffat tidigare och vars sjukdomshistoria läkarna kan i detalj.

"Tillgänglighet" är ett politiskt slagord.  Mot detta står den medicinska verkligheten, där begrepp som "kontinuitet" är betydligt mer angeläget. Konkurrens är förstås inte fel. Men går det att konkurrera om något så svårmätbart som vård?

En illustration ger Halland. Där finns redan modellen med det fria vårdvalet, om än i en något mindre brutal form än i Stockholm. Men resultatet är bland annat att utskrivningen av antibiotika i Halland är högst i Sverige. Tio minuter per patient innebär alltså risker för vanvård.

"Vårdval Stockholm" är en marknadsliberal skrivbordsprodukt, inte olik de stalinistiska projekten i det forna Sovjetunionen, där människor skulle tvångsförflyttas och floders lopp ändras och där karten alltid var viktigare än terrängen. Ett mer träffande namn vore därför "Vårdslakt Stockholm".

13 kommentarerKommentera artikeln

  1. Gotte - 8 januari, 2008

    Hej!

  2. Patrik - 8 januari, 2008

    Redan Lars Engqvist konstaterade som socialminister att svensk sjukvård nog är bäst i världen, det är bara lite svårt att komma i kontakt med den. Liknande analyser har gjorts över hela det politiska fältet, men inte mycket har gjorts.

    Rätten att kunna byta läkare/vårdcentral är viktig för tillgängligheten. När människor inte är livegna hos sin vårdcentral, minskar patienternas tid i väntrummet.

    Om man nu ska jämföra svensk sjukvård med stalinism, så är det väl ”tillhör landstinget” som är den mest stalinistiska formuleringen som finns att tillgå.

    Jag tycker att solidariteten kräver att man som patient delar med sig av läkartiden med de andra sjuka som hittills inte fått vård i tid. Det problemen kan faktiskt lösas med lite mer av sunda marknadsmekanismer.

  3. Bengt Göransson - 8 januari, 2008

    Vårdval Stockholm saknar den viktigaste biten: vi vårdkunder måste garanteras rätten att välja sjukdom!

    Bengt Göransson

  4. Britta_S - 8 januari, 2008

    Och då kanske människorna i Jordbro ska åka in till Kungsholmen för att få vård! Kanske ska patienterna i Jordbro solidariskt avstå från sin läkartid så att patienterna i Kungsholmen får ännu mer!

    Eller hur menade du egentligen Patrik?

  5. Dag Larsson - 8 januari, 2008

    Det går att öka medborgarnas rätt att välja läkare och vårdcentral utan att öka orättvisorna i sjukvården.

    Vårdval Stockholm är tyvärr ett tydligt exempel på borgerlig blindhet inför de oerhört stora skillnader i livsvillkor och folkhälsa som finns i Stockholmsregionen.

    När man bygger system som ökar primärvårdsudbudet till den rika, friska, vita medelklassen i stockholms innerstad, Danderyd och Täby. Samtidigt som primärvården tvingas genomföra brutala besparingar i de områden där folkhälsan är sämst, kan inte beskrivas som annat än rå klasspolitik frän de besuttnas sida gentemot de fattiga.

  6. Leffe - 8 januari, 2008

    Reformen har naturligtvis fler inslag än de som du väljer att ta upp här, t.ex. beräknar man att den kommer att inebära 500 000 fler husläkarbesök per år, vilket innebär en avlastning från akutmottagningarna samtidigt som patienterna får bättre vård.

    Man självklart finns det inte enbart vinnare med en stor reform, så är det aldrig. När man gör en omprioritering så kommer vissa att prioriteras ned och visa att prioriteras upp, i förhållande till dagsläget. Men man behöver väl inte anse att dagsläget är en av gud och socialdemokratin definerad total rättvisa?

  7. Rustan Rydman - 8 januari, 2008

    Varför deltar läkarna så sällan i samhällsdebatten?
    Vilka grupper läser på läkarutbildningen?
    Under 1960- och 70 fanns det två radikala läkare som deltog livligt
    i samhällsdebatten Nils Bjerot och Gustav ”Skå” Jonsson.
    Hjärtat till…
    Finns det några aktiva läkare inom (s)?
    Ett antal studier visar att folkhälsan är sämre bland befolkningen
    i Stockholms södra förorter jämfört tex

  8. Jens - 9 januari, 2008

    Svensk vård är en genant historia. Eftersom vi svenskar som vanligt låter oss indoktrineras av socialistiska makthavare som utan fog porträtterar privat medicin som något av ondo, är det lätt att tro att vi i Sverige har en sjukvård som står sig internationellt. I själva verket är den tragisk, och det är otroligt många som struntar i att ens söka vård eftersom de vet hur besvärligt det är att ringa till en telefonsvarare och sedan vänta på att bli uppringd för att boka en tid om två veckor, alternativt ringa en informationslinje som feldiagnostiserar dig över telefon. Min f.d. australiensiska sambo konstaterade krasst att svensk sjukvård var något av det värsta sk*ten hon upplevt. Den enda behållningen var läkaren, när hon äntligen fick träffa honom, som i och för sig var duktig. Samtidigt kan man undra vilken nivå svenska läkare kommer att ha i framtiden eftersom det inte finns något betygssystem på läkarlinjen, vilket leder till att många av mina läkarstuderande vänner väljer att ”ta det rätt lugnt”. Lyckligtvis är det många som brinner för karriärvalet och därför ändå lägger manken till. Men ändå. Det är sjukvårdsförsäkringen, inte sjukhusens karaktär som offentliga eller privata, som är den viktiga politiska frågan, men inte ens det har folk fattat. Kände en läkare som tillsammans med några kollegor ville starta eget eftersom de upplevde att de skulle kunna erbjuda bättre service och vård till patienterna än vad det tröga landstinget förmådde. Men eftersom det var förbjudet att debitera mer än vad sjukhusen redan gjorde för läkarbesök skulle öppnandet av en egen läkarmottagning innebära dubbelt så mycket arbete till samma lön. Följden blev naturligtvis att de struntade i det. Märkligt att det inte finns tillräckligt många läkare och att de som kan sticker utomlands där de får uppskattning och lön för mödan…

  9. Rustan Rydman - 9 januari, 2008

    Jag hoppas att arbetarrörelsen i Jordbro tar täten och bildar opinion tillsammans med andra organisationer somn vill slå vakt om vårdcentralen, tex den lokala PRO-föreningen, lokala handikapporganisationer. Arbetarrörelsen måste lära sig att
    samarbeta. Ensam är inte stark! Landstingspolitiker sitter ofta långt
    i från verksamheten, däremot är den känslig för folkopinionen. Manifestation och namninsamlingar i Jordbro. Därefter uppvaktning
    av det moderata sjukvårdslandstingrådet, Reinfeldt (m). Rolf Utberg som en gammal gråsosse, bor i Nynänshamn har argumenterat länge för att bygga bort en olycksdrabbad vägsträcka på Nynäsvägen. Utberg är duktig på att bilda opinion, uppvaktat fd landstingrådet Ralf Ledel (m).
    Hälsningar, Rustan Rydman, Stockholm

  10. Patrik - 10 januari, 2008

    Om det är för många läkare på Kungsholmen och för få i Jordbro, så finns det ju en stor möjlighet för den som vill tjäna pengar på att hjälpa patienter, genom att etablera sig i Jordbro.

    Jag har ingen aning om hur stor läkartätheten bör vara i olika delar av Stor-stockholm, och jag tror inte att någon vet det på förhand. Men jag gillar så klart ett system där läkare som finns där behoven finns kan tjäna pengar på det, medan de områden där överetablering råder, har ett system som innebär att de överflödiga får maka på sig.

    Tänk om det har varit fel i tidigare och nuvarande fördelning av läkarna?

  11. elmbrant - 10 januari, 2008

    Göran Hägglunds svar till reportern på frågan om Statens(det offenliga)
    framtida ägandet i Apoteksbolaget..
    Visst om vi skall klara att tillhandahålla viktiga medeciner ända längst
    ut i kedjan måste Staten vara med.

    Vad menar han med det?

    Frågan ställd av BSN

  12. Patrik - 11 januari, 2008

    Distributionen av mediciner är nog ett mindre problem än rådgivningen kring läkemedelsanvändningen, men så är det ju redan idag. Det finns inget som talar för att det skulle bli sämre om den statliga dominansen bryts.

  13. Joppe - 22 januari, 2008

    Tja, låt pengarna styra då blir det bäst? Hur många dåliga erfarenheter finns det inte i världen pga denna tes. Läkarna skall finnas där de behövs bäst inte där de tjänar mest pengar – läkemedel skall säljas under kontrollerade former inte som livsmedel för att man skall tjäna pengar på dem.

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Vår eviga skam

När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap. »

Låglönepartiet

Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken. »

De rödgröna visar vad som står på spel

Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen. »

Rädsla och girighet blev HQ:s fall

Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av. »

Sahlin står för en modern radikalism

Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ. »