Bild: stock.xchng
Å ena sidan utsätts muslimer och människor som uppfattas som muslimer för rasism och diskriminering i Väst. Å andra sidan pågår det en maktkamp mellan islamister och människor som tror på modernitet. Den kampen har pågått under hela 1900-talet i de länder som kallas muslimska. Numera har delar av vänstern i Väst valt att närma sig islamister. De avfärdar kritiker av islamism för att inte förstå sig på rasismen som finns i Väst. Mer fel kunde de inte ha. Så frågan är: vem får kritisera islam och islamism i dag?
Senast att komma ut som islamisthyllare var skribenten Anders Johansson i Aftonbladet kultur. Han berättade för oss att han med lätthet kunde förlika sig med poeten Mohammed Omars och Irans president Ahmadinejads åsikter. Anders Johansson menar att dessa två islamister "synliggör det hycklande och imperialistiska i en viss typ av västerländsk 'tolerans'", apropå Ahmedinejads närvaro på konferensen om rasism. Johansson anser inte att det i sig är en skandal att Ahmedinejad bjuds in till en konferens om rasism. Vi som tycker det, anser att den rasism armenier, afghaner och inte minst kurder utsätts för i Iran diskvalificerar Ahmedinejad från att tala på konferensen och från att fördöma andra länder. Dessutom är Ahmedinejad en antidemokrat som slår ner alla som organiserar sig för frihet i Iran. Så varför försvarar en svensk vänsterman en antidemokrat? På vems villkor ska vi ha en dialog, undrar Anders Johansson. Jag undrar varför Johansson väljer dialog med två islamister i stället för med exempelvis Mellanösterns feminister. Då skulle han få höra helt andra berättelser om att vara ofri.
Men jag är föga överraskad. Längtan efter att vara radikal och låta radikal är stor hos många vänstermänniskor. Dessutom förenar sig delar av den europeiska vänstern med islamister i det antiimperialistiska projektet – det vill säga USA-hatet – och kring Israel-Palestina konflikten. Med min fiendes fiende är min vän-tänk har vänstern alltså alltmer närmat sig islamister. Att islamisters måltavla har varit och fortfarande är den intellektuella vänstern, fackföreningsaktivister, människorättsaktivister och feminister, tycks ha passerat obemärkt förbi.
Det är dags för vänstern att börja bevärdiga muslimer med samma krav som ställs på ickemuslimer. Det går inte att vara feminist i Sverige men förhandla bort feminismen när det kommer till Hamas för att de kallar sig för och blir betraktade av många som en befrielserörelse. Så vilka borde parametrarna vara för att tolka islam och islamism och bedriva kritik utifrån? Den viktigaste parametern vid kritik av religioner och politiseringen av dem borde vara idén om individers och gruppers frihet och befrielse från förtryck.
Se den här artikeln skrevs i april kan väl inte någon längre tveka om vilken typ av antidemokrat som Irans ledarskap representerar. Inte ens mer eller mindre obskyra skribenter på Aftobladet. Nu senast så kalkeras Sovjetunionens skenrättegångar från 30-talet.
Så nu lär väl en Anders Johansson och likasinnande bakåtsträvare hylla andra politiska faror. Att det skall vara så svårt för de som säger sig stå för dremokrati att välja sina vänner och hyllningsobjekt.
Orsaken är tror jag att vänsterns projekt i alla tider dragits med ett ”jacobinsk” komplex som ibland med visst fog, oftast inte sett att demokrati med allt vad det innebär av respekt och långa processer inte leder åt ”rått” håll. Det antidemokratiska finns på vänsterkanten bland all uppriktig demokratis-strävan. Lite som den klassiska Amerkanska antikommunistfilmen ”Body-snatchers….etc” gestaltade….
Men varför? Att tycka Irans president ok för att han avslöjar ett imperialistisk förhållningssätt? Idag efter att slaktarna i Teheran gjort sitt är det lätt att se. Men vi andra har sett att Irans styre stinker i många år. Vilka andra antidemokrater kramas av Jakobinska vänstern: Chavez? Jmfr Chavez och Lula. En har verklig erfarenhet av strukturer som de vi ser i Iran i dag. En har det inte? Spelar sånt någon roll? Kanske inte. Men Lula är värd respekt. Chavez är det inte. Men kramas sannolikt av en Anders J. idag.
Devrim Mavis artilkel såtter fingret på ett enormt problem.
1. Får en muslim konvertera till annan religion om han/hon vill detta?
2. Hur kan 98 % av befolkningeni ett land vara muslimer?
3. Hur kan en kvinna få fängelse för att hon bär långbyxor?
4. Varför måste vissa kvinnor gå beslöjade?
5. Vem bestämmer isåfall om detta?