Bild: Stock.XCHNG
Per Schlingmann talar högt och tydligt om att hans strategi för att vinna valet är att jaga Mona Sahlin hårdare. Tittar man däremot närmre på den senaste tidens moderata retorik finner man något annat som talar betydligt tystare men likväl tydligt.
Moderaterna beskriver Sveriges problem som att under socialdemokraterna "växte ett gigantiskt utanförskap fram". Samhällets resurser "tvingades" användas till att "försörja" alla de människor som inte "gavs möjlighet att arbeta". "Resurserna till skola, vård, omsorg och brottsbekämpning urholkades". För att "finansiera utanförskapet" höjdes skatterna för "människor med vanliga inkomster". Utanförskapet är därför "stöld".
Regeringen vill skapa en motsättning mellan välfärd och trygghetssystem. Arbetslöshet och sjukdom utmålas mer och mer som ett individuellt moraliskt problem. Barbro Hedvall skrev på DN:s ledarsida om vikten av att öka incitamenten för att "avstå" från sjukskrivning och arbetslöshet. De sociala broarna stoppas felaktigt in i utanförskapsbegreppet och benämns som "stöld". Socialdemokraterna har genom sitt försvar av a-kassan "finansierat ett utanförskap" och därigenom "stulit" från "skola, vård, omsorg och brottsbekämpning". När valrörelsen kommer ska det finnas en bild av att socialdemokraterna vill "satsa på bidrag" och moderaterna på välfärden. Taktiken bygger på att Schlingmann lyckas sätta bilden av trygghetssystemen som till för en viss sorts människor. Reinfeldt definierade i somras skillnaden mellan sig och Sahlin som att hon pratar till en annan kategori människor, "de som inte jobbar". De är av en annan sort.
Problemen i välfärden beror i Schlingmanns nya retorik på "finansierandet av ett gigantiskt utanförskap". Detta utanförskap befinner sig i vissa speciella "utanförskapsområden" som definieras som områden med en hög andel invandrare. Folkpartiet använder sedan flera år en retorik där man främst försöker skrämma med "antalet utanförskapsområden har nått nya rekordnivåer" i stället för att seriöst diskutera de integrations- och arbetsmarknadspolitiska problemen.
Utanförskapet är alltså begränsat till vissa områden med hög andel invandrare. Detta utanförskap är "stöld" och själva anledningen till att "resurserna till skola, vård, omsorg urholkades". Det är inte svårt att se vilka felaktiga föreställningar om att invandring är ett problem och inte en förutsättning för att möta Sveriges utmaningar, som moderaterna implicit talar till. Frågan är bara hur mycket regeringen måste tappa i opinionen innan man fullt ut etnifierar utanförskapet och talar om att det är invandringen som är orsaken till bristerna i välfärden.
Men så många komplicerade piruetter ledarskribenten måste göra för att bevisa att regeringens underliggande agenda i själva verket är främlingsfientlig. Möjligen bortses då från den bistra och historik som visat att den verkliga främlingsfientligheten funnits och finns på annat håll, där man bekymrat sig över att invandrare skall ”ta jobben från svenska arbetare”. Innan denna inställning utvecklades inom LO och på andra håll var invandring och integration aldrig några problem – tvärtom. Men från 70-talet och framåt skapades, med starkt inflytande från fackföreningsetablissemanget, den ”integrationspolitik” vi nu ser resultaten av – en politik som upprest massiva svårigheter för dem som flytt eller på andra sätt invandrat till vårt land, när de försökt skapa sig en försörjning. Därför är det naturligtvis sant att många människor i den gruppen hamnat i utanförskap. Att tolka denna dystra sanning som att man ”etnifierar” är bisarr socialistterminologi av Orwellsk nyspråkstyp.
Kuren för det utanförskap som drabbat många invandrare är den självklara – gör det enklare och lättare att ta sig in i det svenska samhället och arbetslivet. Det är enkelt och kristallklart att de som kommer hit vill ha ett jobb och etablera sig i vårt land.
Det var inte moderaterna som myntade uttrycket ”social turism” – ett oförskämt sätt att säga att invandrare kommer hit för att bli försörjda av bidrag. Det var en socialistisk ledare som talade till Rörelsen. Och inte hörde vi rörelsen protestera mot språkbruket,
”i stället för att seriöst diskutera de integrations- och arbetsmarknadspolitiska problemen.”
Jadu, det vore väl trevligt om Katrine Kielos kunde diskutera seriöst. Till att börja med.
BengtS formulerar den seiösa kritiken på ett rätt tydligt sätt. Det är skillnad på ett beskriva symtomen (att den egna försörjningen är låg i flera områden) och att försöka förklara orsakerna (det beror på skattetrycket/arbetsmarknadsregleringarna/bristen på bostäder/invandrarnas gener och kultur)
Jag köper inte resonemanget att blunda för problemen, och mitt förslag till vad orsakerna är till problemen, är att det beror på högskattesamhället. Som huvudsaklig förklaring.
Trist, jag tycker normalt att du ar valdigt duktig Katrie, men det har var den varsta smorja jag last pa lange.
Att anklaga hederliga poltiker for att fiska i grumliga vatten gynnar bara morkrets krafter. Du vet mkt val att svenk hoger ar en av de mest orasistiska politiska krafterna i Europa. Varfor inte beromma dem for det och skjuta in dig pa fragor dar vi tycker olika istallet?
Den gamla kritiken mot Fp gynnar Sd. Det ger deras konspiratoriska budskap ratt: Man far inte prata om problem med flyktingmottagande i den svenska debatten.
”Du vet mkt väl att svensk höger är en av de mest orasistiska politiska krafterna i Europa.” Verkligen? Själv minns jag mycket väl ett valstugereportage i SVT inför valet 2002… Man kan säga mycket om Janne Josefssons metoder men kommentarerna i reportaget talar sitt tydliga språk eller hur?
Bra skrivet Katrie. Fast jag förstår inte ”raserar sociala broar”.
Partisekreterare Per Schl är vad jag förstår man. Därför bör hans vissling illustreras av en mans läppar.
Jag ser också det här mönstret. Sen är även intressant att se herrarna ovanför och deras sätt att försöka diskreditera skribenten.
Att det finns idioter i alla partier (och eventuell fler till hoger, vad vet jag?) ar satt utom all tvivel. Om vi ska diskutera svensk hoger far i dock gora det pa policyniva, inte vad enskilda partimedlemmar utan makt tycker. Faktum kvarstar. Ge exempel pa en politisk kraft i Europa som vadjar mindre till sitt folks nationalism/xenophobi.
Ett sidospar: Sjalv har jag alltid tyckt att hogerns politiker ar mer sympatiska an deras sympatisorer medan jag om vanstern tycker tvart om.
Bildt med sina slott och ryska oljepengar? Leijonborg i
Man avslöjar lätt sin egen syn när man tolkar motståndarnas.
Mycket konstigt resonemang. Invandringen är ett problem i och med att förd arbetsmarknads- och integrationspolitik drivit människor i utanförskap. Invandringen är en resurs och en förutsättning, ja, men den har minst sagt vanvårdats. Den har blivit ett problem, men varken Schlingmann eller Reinfeldt påstår att det är invandrarens fel. De skyller på er socialdemokrater. Och det, Kielos, är inte detsamma som rasism. Du får gärna hävda att moderaternas politik kommer drabba utanförskapets offer hårdare, men det tycks inte vara ditt huvudsyfte.
Jag tror att Katrines analys är riktig. Det finns tillräckligt med väljare som är misstänksamma mot invandrares vilja till att arbeta, tillräckligt många för att bli tungan på vågen i 2006 års val. Ett fiffigt sätt att skaffa sig en majoritet.
Självklart vet alliansen om detta och fick över fördomsfulla sossar. Enligt Reinfeldt talade han i Vaxholm till de som arbetar medan Mona talade till de som inte arbetar i Fittja. Kan det bli tydligare?
Allianspropagandan är inte vacker och Göran Persson är inte socialist.