Allt mer hjärnforskning pekar på att det inte är personliga egenskaper som leder till fattigdom, utan tvärtom fattigdom som leder till bristande kognitiv förmåga.
Harvardekonomen Sendhil Mullainathan och Princetonpsykologen Eldar Shafir bad ett antal personer tänka sig en hypotetisk situation där de tvingas reparera sin bil för 1 500 dollar.
Denna stressande situation visade sig sänka låginkomsttagares intelligenskvot motsvarande en person som inte sovit på ett dygn. Förhållandevis välbeställda personer utan finansiella problem påverkades däremot inte alls av detta tankeexperiment.
Det är alltså den förhöjda stressnivån som fördunklar omdömet för människor i fattigdom, inte själva bristen på faktiska pengar.
Fattigdom i denna skepnad, menar forskarna, vars forskning finns sammanställd i boken Scarcity, är en ständigt stressande känsla av otillräcklighet som försämrar förmågan att exempelvis välja ett bra banklån, köra bil eller lösa kreativa problem. Fattigdom är alltså inte ett direkt resultat av bristande mental kraft, utan bristande mental kraft är i själva verket ett direkt resultat av fattigdom
I en artikel i Proceedings of the National Academy of Sciences visar utvecklingspsykologerna Gary Evans och Michelle Schamberg att kroniskt förhöjd fysiologisk stress förmodligen är en effekt av fattigdomens inverkan på hjärnan och så småningom leder till sämre mental prestation.
Arbetsminnet försämras, vilket kopplas till minskad läskunnighet och problemlösningsförmåga. Ett barn i en fattig familj får ett försämrat arbetsminne även i vuxen ålder.
Neuroendokrinologen Bruce McEwen påvisar i sin forskning att effekterna av stress sträcker sig även till olika djurs arvsmassa. Något som skulle kunna peka på att fattigdomens negativa effekter bland människor kan vara ärftliga, men forskningen på människor är än så länge oklar.
Robert Stasinski
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
