När Brexit blir verklighet försvinner också en av nyliberalismens stora förkämpar i EU. Statsvetaren Olof Larsson ser möjligheter för ett social europe i Storbritanniens frånvaro.
Brexit innebär stora prövningar för britterna, men det kan finnas något vackert i kråksången för de som vill se ett större socialt ansvarstagande i EU. Storbritannien har nämligen konsekvent varit emot i princip all vänsterpolitik på EU-nivå ändå sedan de gick med 1973. När Storbritannien lämnar unionen så försvinner också den mäktigaste motståndaren till ett mer vänsterinriktat EU från spelplanen. Även om Sverige förlorar en allierad i frågor så som frihandel, så öppnar sig alltså fler möjligheter för mer vänsterpolitik på EU-nivå.
Storbritannien har ända sedan sitt inträde föredragit ett mer minimalistiskt arrangemang som framförallt öppnade för frihandel både mellan medlemmarna och med resten av världen. Olika brittiska regeringar har såklart varierat något i sina ståndpunkter, men generellt sett har man gillat den interna marknaden men ogillat det mesta annat som EU sysslat med. Här har Storbritannien ofta haft stöd av länder med lägre nivåer på löner, regleringar eller välfärdsinstitutioner, så som Östeuropa, Irland eller Portugal. I många andra frågor har man också varit överens med Sverige, eftersom vi också eftersträvat frihandel, i den mån det inte underminerat den svenska modellen. När den gränsen korsats har den i EU-kretsar beryktade svenskbrittiska samstämmigheten generellt sett upphört.
Genom åren har Storbritannien konsekvent motsatt sig inkluderandet av sociala rättigheter i EU:s fördrag. Man har försökt blockera, eller i alla fall själva slippa, regleringar av arbetstid på EU-nivå, försökt blockera och därefter underminera utstationeringsdirektivet och dess ambition att skydda fackliga rättigheter, med mera. Landet har varit den enskilt mäktigaste supportern av den så kallade ”hemlandsprincipen”, det vill säga idén att det är reglerna i det land en ekonomisk aktör är baserad i som skall gälla även om samma aktör är aktiv i en annan medlemsstat. Denna idé är raka motsatsen till den nuvarande svenska regeringens tal om att ”Svenska löner skall gälla i Sverige”, och stöds generellt av de medlemsstater som vill locka till sig företag med lägre skatter, avgifter och regleringar. Slutligen ville Storbritannien i början av 90-talet helt stryka den artikel i fördragen som säger att lika lön skall gälla för män och kvinnor som utför lika arbete.
Det ironiska med Brexit är att det sker efter en lång period där Storbritannien mer och mer lyckats driva EU åt det håll man själv föredragit, i riktning mot ett nyliberalt Europa. I Sverige har det tydligaste exemplet på detta varit Laval-domen, där ekonomiska friheter sattes över fackliga rättigheter. Om medlemsstaterna i det kontinentala Västeuropa (Tyskland, Frankrike, BeNeLux, Spanien, med flera) lyckats enas om något förslag för att driva EU åt vänster, så har det snabbt blockerats i ministerrådet.
Överlag stärks nu alltså istället de aktörer som vill att sociala rättigheter skall stå över eller bli jämbördiga med de ekonomiska, så som fri rörlighet för tjänster, då den aktör som nu lämnar oss konsekvent varit för det motsatta. Lagförslag så som det av regeringen omhuldade förändringarna av Utstationeringsdirektivet, vilka ämnar skydda principen att ”Svenska löner skall gälla i Sverige”, kommer helt enkelt att bli enklare att genomdriva utan Storbritannien.
Den politiska kartan i Europa kommer att vara helt upp och nedvänd efter utträdet. Effekten kan liknas vid hur Sverige skulle se ut om ett parti av Moderaternas storlek ryckte loss sina riksdagsstolar och gick, lämnandes en riksdag bestående av 265 mandat och helt nya möjliga politiska koalitioner och projekt. I EU kommer de blockerande röstkoalitioner som Storbritannien lett i ministerrådet inte längre kunna blockera förslag som driver EU åt vänster på samma sätt som tidigare. I den här rockaden förlorar det nyliberala Europa sin främsta förkämpe.
Olof Larsson, doktor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
