Från 1700-talet till mitten av 1800-talet sköttes dasstömningen i Stockholm i huvudsak av kvinnliga renhållningshjon, latrintömmerskor eller skitbärarkärringar som de också kallades. De arbetade i par och bar dasstunnorna emellan sig på en stång, alternativt drog dem på en kälke.

Det fanns flera olika tömningsplatser i staden. Till exempel den stora dumphögen, ”Flugmötet”, på Kornhamnstorg i Gamla Stan. Hit vallfärdade sedan bönderna från den omkringliggande landsbygden för att hämta gödsel till sina åkrar.

Skitbärarkärringarna visste troligtvis inte hur viktiga deras slit i själva verket var och de fick troligtvis aldrig den uppskattning deras viktiga arbete förtjänade. Därför kan jag passa på att postumt skicka en hyllning till alla skitbärarkärringar. Ert arbete kommer erkännas i framtiden.

I dag står vi inför en gigantisk utmaning. Det kretslopp som skitbärarkärringarna upprätthöll handlade framförallt om ämnet fosfor. Sedan kretsloppet bröts har enorma mängder fosfor i stället spolats ut i hav och vattendrag och orsakat övergödning. Jag har skrivit om det förr och jag skriver det igen, världen står inför en smygande katastrof: Peak fosfor.

För den som är intresserad så har norska NRK gjort en intressant film i ämnet. Tidningen Effekt bloggar också om det i dag.

Fosfor är grunden för allt liv. Utan fosfor ingen celldelning. När fosforn sinar blir det svält och det kan tyvärr inträffa ganska snart om inget görs. Om 20-30 år spår den senaste forskningen. För att undvika katastrof måste vi binda ihop kretsloppet och återupprätta skitbärarkärringen. Jag föreslår en staty på Kornhamnstorg.