Det är som en Norge-historia att räkna ut hur många handläggare det går åt för att köpa en blyertspenna. Den ofantliga byråkrati som omgärdar varje omvårdnadsminut är ett enormt resursslöseri, skriver Annelie Carlsson, vårdbiträde i hemtjänsten.
Trettio minuter tar det att duscha – vare sig du har ett, två eller inga ben. I alla fall i Stockholms stad. I Skönsmons kommun har man ersatt myndighetskontroll med självbestämmande och tillit. Det är dags att ge även Stockholms äldre- och hemtjänstarbetare det förtroendet.
Alla är överens om att vi alla är olika. Och att vi gillar olika sprids som ett virus på sociala medier. Men det är precis tvärtom, i dag är förväntningarna höga på att vi alla är lika.
Allt förenklas för att på så sätt passa alla – för att vi alla ska gilla lika och lajka. Vi har schabloner för heminredning, barnuppfostran, matkassar, personliga brev och även för omvårdnad av äldre och sjuka. Schabloner för tiden det tar att duscha, gå på toaletten, äta frukost eller ta en promenad.
Olika försök runt om i landet har visat att om man gör det enklare att få hemtjänst så ökar inte kostnaden. Den ofantliga byråkrati som omgärdar varje omvårdnadsminut är därför ett enormt resursslöseri. Bara för att det blir tillgängligare ökar inte efterfrågan. Äldre vill helst klara sig på egen hand. Men för att få hjälp på ålderns höst i Stockholms stad krävs beslut på detaljnivå, noga räknade i minuter.
Varje beslutad minut föregås av hembesök och varje omprövning kräver sedan ytterligare kontakt med myndigheten. Alla minuter måste regelbundet omprövas enligt på förhand fastställda regler.
Karin som snart är åttiosex har bara en stump kvar av sin blyertspenna. Hon vill köpa en ny, men de säljs bara i förpackningar om fyra. Nog för att Karin skulle ha råd att köpa flera pennor, men hon behöver bara en och Karins generation är solidarisk och sparsam. För att köpa en enda penna måste man åka längre bort än till butiken där Karin har rätt till sina veckoinköp. Detta tar längre tid än de beslutade minuterna. Hur gör man då?
Jo, jag pratar med gruppledaren på hemtjänstenheten. Gruppledaren skickar ett mejl till stadsdelen. På stadsdelen fördelas sedan mejlet till rätt handläggare. Handläggaren tar i sin tur kontakt med Karin och fattar därefter ett beslut. Skulle Karin redan ha 115 timmar hemtjänst i månaden måste beslutet dessutom godkännas av högre chef. Beslutet specificeras och anges i antal minuter enligt schablon, skickas sedan hem till Karin och till hemtjänstenheten.
På hemtjänstenheten måste en ny genomförandeplan skrivas som detaljerat visar hur man tänker genomföra myndighetens förändrade beslut. Planen undertecknas av Karin och ett exemplar arkiveras på hemtjänstenheten samt redovisas elektroniskt till myndigheten.
Sedan hamnar det på mitt schema. Jag tar mobilen och hastar hem till Karin, eftersom minuterna det tar för mig att gå till Karin inte är medräknade i beslutet. Med personlig kod loggar jag in via GPS hos Karin och registrerar koden ”Ärende”. Schablonen ger mig trettio minuter för att gå och köpa blyertspennan. Jag registrerar åter via GPS och loggar ut när inköpet är klart.
Varje dags registreringar kontrolleras av gruppledaren mot mitt schema innan de trådlöst går vidare till myndigheten. På myndigheten kontrolleras antalet minuter mot beslutet och tjänar som underlag för fakturering av Karin och ersättning till hemtjänstenheten.
Det är som en Norge-historia att räkna ut hur många handläggare det går åt för att köpa en blyertspenna. I stadsdelen Södermalm finns ett hundratal hemtjänstföretag som kan tänkas mejla myndigheten flera gånger dagligen om minuter för de äldre. Hur många minuter hinner gå?
Jag tar med mig en blyertspenna hemifrån i stället.
Byråkratin i hemtjänsten har definitivt gått för långt.
Annelie Carlsson, vårdbiträde på ett av Södermalms hemtjänstföretag
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
