Moderaterna presenterar i dagarna bit för bit av sitt nya skolpolitiska program. Arbetslinjen ska nu göra sitt inträde i skolan. Partiets arbetsgrupp har kommit fram till att alla gymnasieelever ska göra praktik, lära sig att bli entreprenörer och att skolan bör samarbeta mer med näringslivet. Utbildningsplatserna på gymnasieutbildningar som “inte efterfrågas” på arbetsmarknaden ska på något än så länge oklart sätt begränsas. Partiet vill också att lärarna ska vidareutbilda sig inom “IT och modern teknik”.
Moderaterna kommer de närmaste dagarna att presentera fler förslag. Om man ska tolka vad som presenterats hittills tycks det som att partiet överger Folkpartiets och Jan Björklunds fokus på “kunskapsskolan” för att inrikta sig på en “anställningsbarhetsskola”. Fokus skiftar från katederundervisning och faktakunskaper till en inskolning i arbetsmarknadens krav. Moderaterna fimpar Folkpartiets tidigare visioner om elitutbildningar och nobelpris.
Men politiken pekar i samma riktning som Folkpartiets praktiska politik: nedrustning av de teoretiska ämnena på de praktiska gymnasieutbildningarna.
Det kan vara en bra ambition att flytta med “praon” från högstadiet till gymnasiet. Att alla elever får en chans att förstå vilka krav arbetslivet ställer är vettigt. Och självklart kan en elevs egna affärsprojekt under handledning av en erfaren entreprenör fungera lika bra som praktik som en “anställning”.
Men samtidigt lär vi oss inte att räkna, läsa och analysera endast för att kunna arbeta. Vi gör det för att bli självständiga, kreativa och fria människor, förmögna att ta till vara både våra egna och samhällets intressen.
Därför är begränsningen respektive nedrustningen av estetiska och praktiska program feltänkt. Alla gymnasieprogram måste hålla den höga kvaliteten att de öppnar nya möjligheter till utbildning och ger alla elever det individuella stöd som krävs för att klara utbildningen.
Och när rapporterna om problemen med de kommersiella skolorna står som spön i backen, måste även alliansen inse att resurserna spelar roll i skolan.
Kommunala skolor missgynnas i dag: de betalar av tradition högre löner till lärarna och har högre lärartäthet. I Stockholm höjer den alliansstyrda kommunen också lokalhyrorna för kommunens gymnasieskolor samtidigt som skolorna har stora kostnader för centralt beslutade IT-system. Detta slipper de kommersiella skolorna som med effektiv skatteplanering, lägre löner, lägre lärartäthet och glädjebetyg kan sänka kostnaderna utan att tappa elever i det korta perspektivet.
Skolan är inte en maskin som med minsta möjliga insats ska leverera arbetskraft. Skolan har ett frigörande uppdrag.
Vilket samhälle har vi, om vi inte är villiga att ge resurserna för en skola med plats för såväl matematik som humaniora och dans?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
