Drastiskt minskat stöd till resursskolor. Och subventionerad läxhjälp. Borgerlig politik gör just nu allt för att öka ojämlikheten bland Sveriges barn.
Ibland är verkligheten värre än dikten. Svensk vänster brukar hävda att högern vill ha orättvisor. Det tillbakavisas ständigt av borgerligheten, som svarar att bara medlen är annorlunda. Målen desamma.
Så kan omöjligen vara fallet med två borgerliga skolbeslut som samverkar för att öka skillnaderna i kunskap och livschanser mellan elever i den svenska skolan.
Låt oss börja med den subventionerade läxhjälpen, införd av alliansregeringen. Förra året hade de fyra största företagen i läxhjälpsbranschen en omsättning på nästan 60 miljoner kronor. Det är en ökning med drygt 40 procent. Av detta säljs runt 50 miljoner med läxavdrag.
Skolverket ser hur detta gör skillnad i elevers resultat, mellan de vars föräldrar gör aktiva val och de vars föräldrar inte gör det. Det är ingen vild gissning att sådana val ofta beror på ekonomiska resurser – den som har råd köper läxhjälp till sina barn.
– Vi kan inte ha ett system som är beroende av att föräldrar ser till att deras barn klarar skolan. Om vi använder skattepengar till läxhjälp måste vi också satsa på dem vars föräldrar inte gör aktiva val, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström till Svenska Dagbladet.
Även Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund är kritiska till subventionerad läxhjälp. De vill hellre ge skolorna större resurser.
I det läget väljer den borgerliga majoriteten i Stockholms stad att radikalt sänka stöden till barn med särskilda behov. Den konkreta effekten är att flera barn tvingas lämna resursskolorna för att gå i den vanliga skolan, som Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl konstaterade i söndags.
Det sänkta stödet till resursskolorna motiveras med att fler elever med särskilda behov får hjälp i den ordinarie skolan. Men det är bara en dimridå. Skälet är egentligen att sänka kostnaderna. Majoriteten i utbildningsnämnden tycker uppenbarligen att 330 miljoner kronor av den totala budgeten på 14 miljarder är för mycket.
Tove Lifvendahl visar sig som viktig kritisk röst i den svenska borgerligheten när hon påpekar att satsningar på barn med särskilda behov i längden blir en samhällsekonomisk vinst. Och skriver:
”Förlåt om jag blir lite emotionell i argumentationen, men möjligheten att ta en tidig kostnad med effekten att individen får en rimlig chans, kan man betrakta det på annat sätt än som ett enormt framsteg för vårt samhälles människovärde?”
Människovärde är nyckelordet. Bildning och utbildning har alltid varit en viktig väg bort från klassamhället. Svensk skolpolitik håller på att gå alldeles åt skogen när resurser omfördelas från utsatta till välbeställda barn.
Det är klokt vara försiktig med uttryck som ”en skam för Sverige”. Det kan lätt bli att ropa på vargen. Men den här gången är det verkligen vargen som kommer.
Rättelse
Jag har tyvärr gjort en miss i dagens ledare. Utbildningsnämnden i Stockholm var enig i sitt beslut om resursskolorna. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gjorde särskilda uttalanden om att resurserna till barn med behov av särskilt stöd måste öka. Miljöpartiet yttrade att stödet ska ske inom ramen för den ordinarie undervisningen. Men det är under all kritik att oppositionen ställde upp på beslutet om resursskolorna. De nya reglerna slår hårt mot barn med särskilda behov och det måste rättas till. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bör för sin trovärdighets skull ta den striden med den borgerliga majoriteten.
Åsa Petersen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
