Biblioteken är en stomme i vår demokrati

ledare Vart fjärde av våra folkbibliotek och dess filialer har lagts ner sedan 1995. De bibliotek som är kvar har genom åren fått dras med en rad problem, som mindre lokaler, sämre öppettider, försämrat utbud och färre bibliotekspersonal.

I en, med rätta, rasande och uppfordrande debattartikel i DN den 9/2 skriver företrädare från Sveriges författarförbund samt nio författare ett välbehövligt uppfordrande inlägg som riktar sig direkt till våra politiker med budskapet att biblioteken måste utvecklas, inte avvecklas. Och det nu.

Det går inte att nog understryka hur viktiga våra bibliotek är för hela samhället. Biblioteken är inte vilken serviceinrättning som helst, de är en stomme i vår demokrati. I bibliotekslagen kan man läsa att det övergripande syftet med biblioteken är att de ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”.

Litteraturens ställning ska främjas liksom intresset för bildning, utbildning, upplysning och forskning. Särskilt viktiga är biblioteken för grupper som saknar ekonomiska eller andra möjligheter att själva skaffa de medier de behöver och vill ha. Av denna anledning finns också en central bestämmelse om avgiftsfrihet – biblioteken ska vara till för alla.

Vad händer när den begränsade arbetstiden och den begränsade personalstyrkan måste hjälpa besökarna med andra samhällsfunktioner, som successivt blivit bibliotekens uppgift, som hjälp med digitala bankärenden, mailhantering och myndighetsblanketter. Vad händer då med det övergripande målet som handlar om litteratur, läsning och bildning? Kanske behövs det istället andra platser med annan personal för att möta kommuninvånarnas uppenbara behov av guidning och konkret hjälp i digitaliseringens spår.

Det går inte heller att nog understryka hur viktiga skolbiblioteken är.

Varför inte göra som man gjort med det nybyggda huvudbiblioteket i Helsingfors – visa att biblioteket är en sann demokratisk plats där alla är välkomna, men bygg ut och anpassa lokalen efter behoven som besökarna har. Där har man installerat laserprintrar, byggt ett kök där biblioteksbesökarna kan värma medhavd mat, byggt särskilda spelrum, en syateljé och musikproduktions- och filmstudios. Och de satsar samtidigt på ett enormt utbud av böcker.

Det går inte heller att nog understryka hur viktiga skolbiblioteken är. Skolbibliotek ska ingå i skolans pedagogiska verksamhet och har som uppgift att vara ett stöd för elevernas lärande. Alla elever, oavsett vilka dina föräldrar är, var du bor och i vilken skola du går, ska ha tillgång till ett skolbibliotek. Men här, liksom med folkbiblioteken olika beskaffenhet, urholkas tanken på likvärdighet, då endast hälften av eleverna har skolbibliotek med minst en halvtidstjänst och 77 kommuner har inga vettiga skolbibliotek alls, skriver författarna i DN-artikeln.

Och så har vi hotet med politiker som ständigt letar efter något nytt att privatisera. I höstas provtänkte centerpartisten Jonas Naddebo som nytillträtt kulturborgarråd i Stockholm, idén om att privatisera fler bibliotek. ”Vi har ju många bibliotek i vår stad, och skulle man kunna utnyttja dem mer kreativt genom att upplåta delar av lokalerna till civilsamhället och ideella organisationer för att få in mer kultur i biblioteken tror vi att det hade lett till en mer aktiv bibliotekspolitik”.

Vad kreativt användande har med en utförsäljning att göra är en gåta och han fick också snabbt backa från uttalandet. Men bara för att det inte talas mer om det betyder det inte att hotet inte finns.

Så, kultur- och demokratiminister Amanda Lind: här har du en fråga som bokstavligen förenar dina ansvarsområden. Gör den till huvudfråga.