Utrikesministern behöver förklara varför kubanska medborgare och människorättsförsvarare inte får vara med i diskussionen om sin framtid, skriver Robert Hårdh, chef och Erik Jennische, programchef för Latinamerika på Civil Rights Defenders.
EU och Sverige har de senaste två åren upprättat goda relationer till den kubanska regeringen. Men ingen har förklarat för de kubanska medborgarna vad som hänt på Kuba som motiverar denna politiska omsvängning. Istället kan kubanernas framtid avgöras i slutna förhandlingar mellan internationella aktörer.
Den svenska regeringen skulle kunna vara det land som tog kubanska människorättsförsvarares parti. Men i stället har Sverige slutit ett samarbetsavtal utan att involvera den kubanska befolkningen.
»Det är ett stort nöje att underteckna detta avtal«, kommenterade den svenska ambassadören överenskommelsen i kommunistpartiets tidning Granma och fortsatte: »Vi kommer att se en fantastisk utveckling mellan de två länderna«.
Hur kan det vara ett nöje att underteckna ett avtal med en regering som haft makten sedan 1959, och aldrig låtit medborgarna avgöra vem som ska styra landet eller ens uttrycka fritt hur de tycker att landet ska styras?
Det har gått två år sedan EU och Kuba inledde förhandlingar om ett bilateralt avtal om politisk dialog, bistånd och handel. Parternas förhoppning är att förhandlingarna ska avslutas inom kort. Den kubanska regeringens främsta ambition med avtalet är att »EU:s gemensamma ståndpunkt« från 1996 om Kuba avskaffas. Den innebär nämligen att fullt samarbete med Kuba kopplas till tydliga framsteg för mänskliga rättigheter och demokrati.
När utrikesminister Margot Wallström i höstas fick en fråga i riksdagen om hur det civila samhället skulle involveras formellt i förhandlingar blev svaret:
»Då Kuba endast skulle tillåta av regeringen godkända organisationer att delta i en formell konsultation har det från EU:s sida inte ansetts meningsfullt att formalisera utbytet med det civila samhället.«
Tydligare kan det inte skrivas – det är Raúl Castro som bestämmer vem Sverige och EU pratar med i Havanna. Ingen av de människorättsförsvarare Civil Rights Defenders arbetar med på Kuba har heller haft några diskussioner med svenska ambassaden om samarbetsavtalet mellan Sverige och Kuba, eller hört talas om andra som haft det.
Den kubanska regeringen har de senaste åren skickligt etablerat bilden av att det pågår förändringar på Kuba. I den kontexten siktar nu flera större internationella aktörer på att skriva in sig i historien som de som övertygade den kubanska regeringen om behovet av respekt för mänskliga rättigheter.
Men den kubanska regeringen har varit mycket tydlig med att man inte tänker ändra det politiska systemet. Och enligt Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning ökade antalet godtyckliga gripanden av demokratiaktivister mycket snabbt under 2015.
Den kubanska regeringens mål med de nya relationerna är tillgång till världsmarknaden för att kunna utveckla ekonomin och stärka sin makt, precis som i andra totalitära regeringar som Vietnam, Etiopien och Azerbajdzjan.
Erfarenhet visar att det inte blir någon demokratisering om det inte är medborgarna i landet som styr förändringsprocessen. Vad Sverige och EU nu gör är i stället att förlänga det kubanska totalitära systemet genom att tillsammans med den kubanska regeringen förneka kubanerna deras mänskliga rättighet att delta i utformandet av sitt lands framtid.
Robert Hårdh, chef Civil Rights Defenders
Erik Jennische, programchef Latinamerika, Civil Rights Defenders
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
