David Brax svarar Henrik Lundberg om strukturell rasism

Låt mig börja med att tacka Henrik Lundberg för en nyttig replik på min debattartikel. Jag håller i själva verket med om en hel del av det han skriver. Min ambition i texten var att vara så tydlig och pedagogisk – eller ”retorisk”, som Lundberg uttrycket det – som möjligt och jag beklagar naturligtvis om texten brast i detta avseende.

Nå: Jag tror inte heller att vi kan fixera strukturell rasism genom att använda en mindre kontroversiell analogi. Analogier brukar inte fixera saker, deras funktion är att uppmärksamma vissa drag i det de är analogier för. Min avsikt med att använda bilköer som analogi var helt enkelt att visa att strukturella problem inte är några metafysiska konstigheter. Att det finns okontroversiella exempel på problem som uppstår som följd av en mängd handlingar utan ont uppsåt. Med den analogin blir det, hoppades jag, lättare för tvivlare att förstå vad det är som avses med strukturell rasism, och varför fenomen pekas ut som bidragande som kanske inte uppenbart känns igen som rasistiska.

Så jag tror att Lundberg missförstår analogiargumentet: det handlar inte om hur robust den strukturella rasismen är, det handlar om hur vi ska förstå påståenden om den så vi kan komma fram till de verkliga oenigheterna i den här frågan: hur utbredd den är, vilka handlingar som bidrar till den och vad vi ska göra åt den.

Lundberg anser att jag misslyckas med att ge begreppet ”strukturell rasism” mer precist innehåll, och det har han alldeles rätt i. Del av artikeln handlade ju också om varför det är på det sättet: att det fenomen som begreppet ska fånga är ytterst komplext och svåravgränsat. Att inse att så är fallet betyder inte att vi bör överge begreppet, språket, även det vetenskapliga, är fullt av sådana begrepp. För mer specifika syften krävs sedan naturligtvis mer specifika begrepp.

Lundberg har också rätt att frågor kring strukturell rasism, dess mekanismer och dess utsträckning, till stor del är empiriska. Jag skrev ingenting om detta eftersom mitt fokus var den begreppsliga och teoretiska aspekten. För att hitta empiriskt material till stöd för att utsatta grupper drabbas av beteenden som i isolering inte skulle göra någon större fråga är det enklare att göra en litteratursökning än att skriva en replik. Jag rekommenderar här t.ex. Kristin J. Andersons utmärkta ”Benign Bigotry – the Psychology of Subtle Prejudice” för en introduktion och genomgång av den sortens studier.

Lundberg frågar också hur jag vet att ”icke avsedda konsekvenser av mänskligt handlande aggregeras och blir till rasistiska strukturer”? Det är alltså en hypotes om hur vi ska förklara att det finns (väl underbyggd) diskriminering i arbetslivet, rättsapparaten etc, baserat på att vi har fördomar vars inverkan vi själva ofta har dåliga koll på – stöd för vilket kan hittas i ”implicit bias” litteraturen.

De empiriska frågorna och frågorna om mekanismer gällande strukturell (och annan) rasism är av utomordentligt intresse och jag hoppas att vi kommer vara många som fördjupar oss i dessa och för fram vad vi kommit fram till i en öppen debatt om åtgärder. Min förhoppning var att min förra text skulle undanröja ett onödigt hinder för en sådan debatt.