I Afrika är situationen är mer kritisk än någonsin. I Sverige skadar den mediala diskursen om ebola samhället hårdare än sjukdomen i sig, skriver debattören Amanda Dahl.
I medias bevakning av ebola lyser de postkoloniala strukturer som styr vår syn på den afrikanska befolkningen igenom och förstärks. Låter vi denna inställning till den afrikanska kontinenten vara allmänt accepterad kommer vi, då ebolastormen har lagt sig, ha backat i utvecklingen mot en modern syn på Afrika och dess befolkning. Vi riskerar också ha befäst dessa förlegade strukturer ytterligare i samhället.
”En till amerikan ebolasmittad” (Expressen, 15 oktober), ”Dansk ej smittad av ebola” (Aftonbladet, 16 oktober). Detta är två rubriker som väl representerar skriverierna om sjukdomen.
Verkligheten är att det i Sierra Leone smittas fem personer i timmen.
Det är alltså tvåhundrafyrtio personer bara under det dygn då dessa texter publicerades, på en yta mindre än Svealand. Ett osynliggörande av dessa offer är en avhumanisering typisk för postkolonialt tänkande.
Det visar också på hur västvärlden värderar människor. En smittad i USA är viktigare än tvåhundrafyrtio människor i Sierra Leone. Budskapet är tydligt och klart.
I återkommande artiklar beskrivs hur Sverige, Tyskland eller USA kraftsamlar, rustar och hjälper i kampen mot ebola. Någon motbild om det inhemska arbetet i de drabbade länderna får vi inte läsa. Den skeva rapporteringen målar, som så många gånger förr i kolonialismens fotspår, upp en bild av det ”västerländska” folket som aktörer och det afrikanska folket som hjälplösa objekt.
Ett annat tydligt exempel är hur Dagens Nyheter, den 19 augusti, publicerade en debattartikel med rubriken “Insmugglat regnskogskött kan sprida ebola till Sverige”. Artikeln hävdade just detta och beskrev processen från schimpansjakt till smuggling via Tyskland.
Författarna var två fotografer, en zoolog och en chokladtillverkare.
Det är rimligt att fråga sig om dessa fyra har spetskompetens inom epidemiologi tillräcklig för att bevisa den typen av smittspridning. Det är också föga förvånande att teorin, då den bemöttes av en faktisk expert på ämnet, avfärdades snabbt.
Trots tveksam faktabas, efterforskning och resultat valde Dagens Nyheter att publicera.
Beslutet tyder på en relativ syn på kunskap. Då vi talar om problem som rör afrikanska länder tycks vi alla vara experter, i alla fall i relation till den berörda befolkningen som vi i gammal postkolonial anda antar vara allt som vi inte är: outbildad, ociviliserad, irrationell.
Vi kan leka med tanken att det, då svininfluensan florerade i Sverige, i Sveriges största morgontidning skulle ha publicerats en teori om viruset skriven av personer med liknande sammansättning av professioner. Känns det troligt?
Det är inte konstigt att världens journalistkår reagerar på sjukdomens spridning. Utbrottet är de facto det största hittills, både geografiskt och i antal smittade, och det är inte omskrivningen i sig som förtjänar kritik. Utan den allmänna inställningen, okunskapen och historielösheten som genomsyrar närmast varenda artikel och reportage som behandlar ämnet.
Ebola har sedan det första utbrottet 1976 varit ett stort samhällsproblem i flera länder på den afrikanska kontinenten. Situationen är nu mer kritisk än någonsin med över tiotusen smittade och utbrottets epicentrum beläget i tre av Afrikas fattigaste länder.
Här i Sverige, å andra sidan, drabbar den mediala diskursen vårt samhälle hårdare än sjukdomen i sig.
Amanda Dahl, debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
