Att vara sjuk i dag är att bli ifrågasatt, granskad, misstänkliggjord och bedömd. Det skriver Monica Armini, Sven Wollter, Mikael Wiehe, Maria Wallin och en rad andra debattörer.
Det ska inte löna sig att vara sjuk. Och det gör det verkligen inte heller. Alla som lever på sjukersättning har fått erfara detta. Att tappa sin arbetsförmåga och bli hänvisad till först sjukpenning och sedan sjukersättning är ett hårt slag. Efter sänkt sjukpenning, utförsäkringar och misslyckade rehabiliteringsförsök återstår bara sjukersättning. En ersättning som kan hamna så lågt som 6 500 kronor efter skatt.
Att man som sjuk – eller fattigpensionär – ska tvingas till bidragsberoende är helt obegripligt. Vi har i dag ett system där man kan söka bostadstillägg om man har sjukersättning. Bostadstillägg är ett bidrag till skillnad från sjukersättningen som är en försäkring som man betalat till via premier i form av sociala avgifter under sin yrkesverksamma tid. Att dessa inte ska räcka till för att ge den sjuke eller funktionsnedsatte en skälig levnadsstandard är under all kritik.
Ironiskt nog är det i dag inte särskilt lätt att få sjukersättning. Det krävs många misslyckade rehabiliteringar för att Försäkringskassan ska bevilja det. Rehabiliteringsförsök som ofta inte är särskilt genomtänkta eller anpassade efter de svårigheter personen har. Många gånger gör rehabiliteringen mer skada än nytta – men alla, såväl individen som samhället vill till varje pris att man ska tillbaka.
Att vara sjuk i dag är att bli ifrågasatt, granskad, misstänkliggjord och bedömd. Det är kort sagt ett hårt stigmatiserande av sjuka i dagens samhälle. Ingen väljer självmant att leva med sjukdom eller skada och få sin ekonomi både granskad och söndertrasad, sitt liv granskat under lupp och den personliga hälsan åter och åter igen omdiskuterad i diverse sjukintyg till försäkringskassan.
När man väl får sin sjukersättning räknas den ut på de senaste årens inkomster – år då man varit långtidssjukskriven, utförsäkrad och utblottad. Sedan får man 64 procent av snittbeloppet. Det blir inte mycket. Det kan landa på så lite som 6 500 kronor efter skatt. Det blir svårt att få det att räcka till hyra, mat, kläder, transporter, sjukvård och läkemedel. Det är fullkomligt orimligt att skicka sjuka och skadade människor in i en fattigdomskarusell.
Vi som gått samman och skrivit det här tycker alla att systemet måste göras om så att även den som är sjuk eller lever med funktionsnedsättning ska kunna klara sig på sjukersättningen. Vi ska inte behöva komplettera socialförsäkringen med bidrag i form av bostadstillägg. Det är orimligt att man ska behöva söka extra inkomstprövat stöd för att klara sin försörjning när man betalat sina sociala avgifter under sina yrkesverksamma år.
Genom att ha så låg sjukersättning tvingas många leva på sambor, makar, föräldrar eller vänner. Det blir ett system som rimmar illa med hur vi har byggt upp välfärdssamhället Sverige – där var och en ska kunna försörja sig på sin inkomst. Genom den låga sjukersättningen skapar vi en ny underklass tillsammans med fattigpensionärer, utförsäkrade och personer i sysselsättningsfasen (fas 3). Personer som fastnat i en orimligt låg ersättningsnivå har mycket svårt att ta sig därifrån. Det är stigmatiserande att vara fattig och det blir svårt att bryta med den identiteten.
För att få en förbättring för landets alla långtidssjuka, funktionsnedsatta och skadade som lever på sjukersättning behöver vi höja deras inkomster. Och det handlar då inte om ytterligare bidrag utan att ta pengar från en sjukförsäkring som i dag går med plus. Pengar som de sjuka borde ha rätt till utan diskussion. Att höja nivåerna i själva sjukersättningen.
Och alla ni som läser detta och är fullt friska – tänk på att när som helst kan sjukdomen eller olyckan slå till. Det finns inga garantier för någon. Många av de som i dag uppbär sjukersättning har en gång i tiden också arbetat, betalat sociala avgifter och bidragit till försäkringen. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att alla i samhället kan försörja sig.
Det är bekvämt att ducka för påminnelsen om att vi alla är sköra, men det är en farlig väg att gå. Vem som helst kan när som helst bli sjuk eller skadad och få men för livet. Låt oss se till att det inte behöver likställas med extrem fattigdom.
Monica Armini, Solrosuppropet samt SocialAktion
AnnKatrin Persson,
Therese Rajaniemi, Välfärdsmanifestationen
Maria Wallin, chefredaktör SocialPolitik (Onådiga Luntan)
Ingemar E L Göransson, författare & frilansjournalist
Roland Janson, författare, Dramatiker
Dan Nereus, skådespelare
Sven Wollter
, skådespelare
Mikael Wiehe, musiker
Mattias Dristig, ordf. Federationen
Lena Nordqvist, ordf. Riksförbundet Insolvens
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
