LEDARE Det är ett vackert namn och en vacker vision med mycket att leva upp till. ”Demokratins skattkammare” heter den efter ett citat av författaren Björn Ranelid, den nya nationella biblioteksstrategin som det tagit 3,5 år och 14 rapporter att färdigställa.
Och visst finns det mycket att hurra för i den. Förslag på stärkta nationella digitala bibliotekstjänster, stärkta skolbibliotek, stärkt biblioteksverksamhet för de nationella minoriteterna och urfolket samerna, samt ökad tillgång till medier på andra språk än svenska. Den fria tillgången till vetenskapliga publikationer och forskningsresultat ska också stärkas.
”Vi ser biblioteken som en självständig kraft i det demokratiska samhällsbygget, en femte statsmakt. Bibliotekens verksamhet och innehåll är folkets skatter, samtidigt som deras sanningar och fakta utgör en fara för demokratins fiender”, står det i den biblioteksstrategi som på dessa rader sätter ett poetiskt finger på vikten att skydda och erbjuda kvalitativ biblioteksverksamhet till alla invånare i Sverige.
För så fungerar det, att för demokratins vänner är själva existensen av bibliotek och dess verksamheter en skattkammare. För demokratins fiender är den en fara. Det är värt att stanna upp en stund och fundera på det.
Vi behöver fler skattkammare för demokratin, inte färre.
Grundidén att biblioteken är till för alla gör det desto mer tragiskt att biblioteksverksamheten drabbas av en kulturpolitik som inte ser längre än näsan räcker. Kulturborgarrådet i Stockholm Jonas Naddebo (C) tar förhållandevis lätt på att Internationella biblioteket vid Odenplan ska läggas ner i sin nuvarande form och flytta in hos Kungsholmens bibliotek för en pånyttfödelse. Och förra veckan rapporterade DN att den blågröna majoriteten i Stockholm minskat kulturbudgeten för 2019 och att kulturförvaltningen därför har bestämt sig för att ta bort 90 tjänster samt avsluta alla vikariat. Av dessa 90 har 77 personer anmält sig för frivilliga lösningar, som avgångsvederlag, pensionsavgångar eller alternativa utbildningserbjudanden.
Kulturförvaltningens chef Robert Olsson menar att tjänsterna som försvinner inte kommer att drabba biblioteken. Det är en del av en långsiktig omorganisation som han säger framför allt kommer att påverka de administrativa tjänsterna, som ekonomer, trygghets- och säkerhetspersoner, kommunikatörer och de som jobbar med lokalfrågor.
Jag blir inte ett dugg lugnad. Självklart kommer biblioteken att drabbas. Arbetsuppgifterna försvinner såklart inte lokalt, men det kommer inte finnas folk på plats att utföra dem. Med tanke på de senaste årens larmrapporter om stora brister i arbetsmiljön på bland annat biblioteken behövs det väl snarast fler trygghetsvärdar och inte färre? Och det liknar snarast ett tidigt aprilskämt att höra att en nyinrättad ”kommunikationsstab” ska få i uppdrag att nå ut med stadens kulturutbud till bredare målgrupper.
Den bästa kommunikationsstrategin för kulturpolitiker och kulturförvaltningschefer är att erbjuda ändamålsenliga lokaler, bättre öppettider, fler anställda och ett brett utbud av kunskaps- och kulturfrämjande verksamhet. Vi behöver fler skattkammare för demokratin, inte färre.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
