Det råder en upprorsstämning mot New Public Management, NPM, bland våra välfärdsarbetare. De två läkarna Lollo Makdessis och Märit Halmins upprop har samlat runt 7 500 underskrifter på bara en veckas tid. Flera tusen av de som skrivit på är läkare. Andra är patienter, sjuksköterskor och medborgare. Människor som upplever hur illa de ekonomiska teorierna funkar tillsammans med själ och kropp. För den ekonomiska vokabulären matchar inte den medicinska.
Korta vårdköer innebär i praktiken undanträngning av kroniskt sjuka till förmån för patienter med lättare besvär. Rationalisering betyder att en stor del av arbetstiden går åt till att leta sängar åt patienter. Eller att man helt enkelt skickar hem sjuka patienter. Kortare vårdtider medför ett ökat antal återinläggningar och komplikationer.
Kritiken delas av lärarna och polisen vars fackförbund tillsammans med Läkarförbundet i måndags skrev en gemensam debattartikel mot NPM. I debattartikeln vittnar de om en vardag där de mätinstrument som används inom NPM nyttjas som konkurrensmedel mellan avdelningar, mellan skolor, mellan polisdistrikt.
Över tusen allmänläkare skrev under Norrbottensuppropet ”låt vården vårda”, som riktade kritik mot de rutinmässiga kraven på vårdinrättningar att registrera livsstilsfaktorer hos patienterna för att få full ersättning. Varje läkare måste få göra sin egen professionella bedömning, menade upproret.
På många sjukhus ställs krav på att dokumentera längd och vikt på alla patienter. Men är det verkligen förnuftigt att väga till exempel ungdomar med ätstörningar? Och är det vettigt att tala om tobaksavvänjning med en 90-åring eftersom det generar pengar till vårdcentralen? Eller de exempel som finns där läkare fått tillbaka märkliga journaler där sekreteraren på eget bevåg lagt till inkomstbringande diagnoser som inte är korrekta. Vad är det egentligen vi håller på med?
Även statsvetarna Shirin Ahlbäck och Sten Widmalm stämmer in i kritiken: NPM urholkar professionalismen. De menar också att återrapporteringskraven har ökat administrationstiden och att var och varannan dag skapas en ny tillsynsmyndighet. Mer byråkrati och nya effektivitetsbrister uppstår och cirkeln är sluten: NPM för evigt.
Fokus tas bort från de strukturella problemen med NPM och i stället diskuteras det bästa mätinstrumentet och det bästa ersättningssystemet. Men samtidigt som man diskuterar diagnoskoder saknas personal i offentlig sektor och sjuksköterskorna är underbetalda.
NPM täpper till de sista andhålen i kapitalismen genom att även göra offentlig verksamhet till kvasiföretag. Så tillåts det ekonomiska tänkandet dominera alla aspekter av våra liv.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
