De stora skillnaderna mellan utrikesföddas och inrikesföddas betyg är både häpnadsväckande och fullkomligt självklara.
I en färsk rapport från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi), Ankomst och härkomst, analyserar Hans Grönqvist och Susan Niknami skillnader i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda barn som gick ut årskurs 9 under åren 1988–2014. Information om eleverna och deras föräldrar och syskon har samlats in, bland annat föräldrarnas arbetsinkomster, sysselsättningsstatus, utbildningsnivå och var familjen bor.
Resultaten är både häpnadsväckande och fullkomligt självklara.
Att det finns stora skillnader mellan utrikes och inrikes födda är känt sedan länge, även att skillnaderna är större i Sverige än i andra jämförbara länder. Rapporten visar att cirka 90 procent av de inrikes födda eleverna uppnår gymnasiebehörighet, medan siffran för utrikes födda är omkring 65 procent.
Och det står åter klart att föräldrars socioekonomiska bakgrund och var familjen bor spelar stor roll för storleken på studiegapet. Om inrikes och utrikes födda elever hade haft föräldrar med liknande socioekonomisk bakgrund och bott i samma område hade nästan hela studiegapet försvunnit, visar rapportförfattarna.
Skolsegregationen och bostadssegregationen ökar inte bara skillnaderna i skolresultat mellan inrikes och utrikes födda, det påverkar alla elever som kommer från familjer och områden som är socioekonomiskt svaga.
Klassbakgrund spelar roll för vilken skola eleven går i.
Vilken samhällsklass eleven kommer ifrån spelar roll för vilken skola eleven går i. Elever med utländsk respektive svensk bakgrund bor ofta i olika områden och går därmed i olika skolor. Forskning visar också att med det fria skolvalet har elever med svensk bakgrund aktivt sökt sig bort från kommunala skolor som har en hög andel elever som är utrikes födda eller har många elever med utländsk bakgrund.
Förutom den socioekonomiska aspekten finns andra tydliga förklaringar till resultatskillnaderna. Elever som kommit till Sverige efter sju års ålder har svårt att klara skolan, elever som är födda i ett afrikanskt land eller som kommit till Sverige som ensamkommande löper en mycket hög risk att inte klara skolan.
För att klara skolan behövs helt enkelt tid och inte minst tillgång till det svenska språket. Det är inte svårare än så, och det är precis så svårt det är.
Skolkommissionen har i sitt slutbetänkande lagt fram åtgärdsförslag för en jämlik skola som även Hans Grönqvist och Susan Niknamis resultat i ESO-rapporten stödjer, bland annat riktade statliga stöd till mottagarskolor för nyanlända elever.
Det är också uppenbart att skolorna (och samhället) måste få det kompensatoriska uppdraget att fungera.
Då kanske elever måste bussas mellan stadsdelar och kommuner, då kanske lottning är värt att pröva och då kanske alla skolor, kommunala som fristående, ska vara tvungna att ta emot nyanlända elever?
Det är dags för en skolpolitik som gör skillnad på riktigt. Eller är det bara så att vissa elever ska vara lite mer jämlika än andra?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
