En veckas försvar för 40 miljarder

Om några dagar är det dags igen för den årliga Folk och Försvars-konferensen i Sälen, där politiker, medier och generaler möts. Man kan vänta en repris på de senaste årens debatt om den fullständigt horribla ekonomiska ekvationen för försvaret.

Du kan inte på en och samma gång skaffa dig en dyr yrkesarmé, utan utredning besluta om nya JAS-plan för många miljarder och samtidigt skjuta upp de förbandsnedläggningar som skulle ha skett redan 2010.

Öppen oenighet kommer åter att visa sig i Sälen mellan i regeringspartierna, där Folkpartiet och Centern vill öka utgifterna, och Moderaterna – läs finansminister Anders Borg – säger nej.

Någon kan av detta förledas att tro att Moderaterna är ekonomiskt ansvarfulla. Men vem eller vad är det vi ska försvara oss emot?

Så länge politikerna inte kan svara på den grundläggande frågan är det som sker inte sparsamhet, utan slöseri med allmänna medel.

ÖB sa häromdagen att det som kallas försvaret kanske kan klara en fientlig attack i en vecka. Försvarsminister Karin Enström (M) förklarade i går att det är tillräckligt. Men är skattebetalarna nöjda med att få en veckas försvar för 40 miljarder kronor?

I stället för miljardrullningen till flygplansindustrin skulle pengarna kunna användas för att skydda oss mot datahackare och terrorister, och rusta oss så att vi kan hantera framtida klimatflyktingar och behålla förmågan att göra affärer trots elavbrott.

Kanske tror Moderaterna att man inte tappar så många röster på försvarsfrågan. Det kan man däremot göra på en annan misskött moderat paradfråga, polisen. Också här handlar det om svag politisk styrning och slöseri med allmänna medel.

Trots att Moderaterna gick till val på att klara upp fler mängdbrott, och polisen har tillförts 3 000 nya tjänster och miljontals fräscha kronor, klaras inte ens tre av tio stölder och inbrott upp.

Säkert finns det åtskilliga hängivna och dugliga poliser. Det snabba ingripandet vid rånet i Södertälje nyligen är värt mer beröm än kritik.

Men den stora bilden är katastrofal. Det är för lågt i taket hos polisen, det sitts för mycket i bilar och räknas för mycket ”pinnar”, statistik som ska visa att man ingriper. Men de avgörande siffrorna, antalet uppklarade brott, är nedslående.

När tidningarna har haft rubriker om detta, har justitieminister Beatrice Ask (M) brukat sitta med huvudet på sned i Rapport för att förklara att utfallet inte är acceptabelt. Men det som inte är acceptabelt är att hon har kunnat göra detta i sex år nu utan att skämmas.

Tilliten till varandra, det som gör Sverige till ett civiliserat samhälle, står på spel.