Det är inte välfärdssamhället som är hotet mot en välfungerande integration. Hotet är en naiv tilltro till marknadens förmåga att lösa samhällets problem, skriver Erik Nilsson (S), statssekreterare utbildningsdepartementet.
Den senaste tiden har personer med en nyliberal samhällsåskådning, främst ungmoderater och en fraktion centerpartister, uttryckt sina tankar om integration. De har den sympatiska men naiva idén att vi skulle kunna ha en i stort sett oreglerad invandring om vi bara sänkte ambitionerna i välfärdssamhället. Alla skulle få komma in – men de skulle få klara sig helt själva.
Under parollen »sänk trösklarna« försöker de leda i bevis att den svenska arbetsmarknadsmodellen och det starka välfärdssamhället måste rivas upp för att åstadkomma en bättre integration. De pekar på att nyanlända invandrare kommer ut snabbare på arbetsmarknaden i länder med lägre löner och lägre ambitioner i den gemensamma välfärden.
De har rätt i att det tar för lång tid för nyanlända att komma ut på arbetsmarknaden, men de har i grunden fel när de tror att en samhällsmodell med mer marknad och mindre gemensamma lösningar leder till bättre integration. Tvärtom. Välfärdssamhället är den bästa integrationsmotorn som finns.
I OECD:s granskning av svensk integrationspolitik pekas visserligen ett antal förbättringsområden ut men rapporten slår också hål på ett antal myter.
Efter några år i Sverige har utrikes födda lika hög sysselsättningsgrad som genomsnittet i OECD – trots att vi har en helt annan sammansättning av invandringen. Vi har en unikt hög andel flyktinginvandrare jämfört med arbetskraftsinvandrare.
Huvudskälet till glappet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda i Sverige är att vi har en av världens absolut högsta sysselsättningsgrader för hela befolkningen, främst på grund av extremt högt arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Vårt problem är att sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor är cirka 20 till 25 procentenheter läge än för inrikes födda. Men, utrikesfödda kvinnor i Sverige har högre sysselsättningsgrad än inrikes födda kvinnor i de flesta andra OECD-länder.
Låglönejobb ger inte bättre etablering på arbetsmarknaden för nyanlända, vilket däremot bättre språkträning, vuxenutbildning och matchning gör.
När det gäller andra generationens etablering ligger Sverige i toppen av OECD. Vårt samhällssystem skapar på sikt bättre möjligheter till etablering än system med mer marknad och mindre gemensam välfärd.
Jag är inte förvånad av OECD:s resultat. Trots den bild som dominerar i media och i den allmänna debatten ser jag nämligen hur integrationsprocesserna drivs på varje dag i välfärdssamhället.
Integrationens hjältar finns i de allmännyttiga bostadsbolagen som trots många års avsaknad av nationell social bostadspolitik erbjuder boende för nyanlända hushåll. Som anställer ungdomar från utsatta områden som fastighetsskötare. Och som upprätthåller en god fysisk standard i de fattigaste bostadsområdena. Utländska besökare till våra fattiga miljonprogramsområden kliar sig i huvudet och frågar: var är slummen?
Integrationens hjältar finns i förskolan som ger alla barn språkutveckling och social utveckling. När den dåvarande borgerliga majoriteten i Stockholm införde vårdnadsbidrag störtdök den språkliga nivån hos de somaliska barnen i förskoleklassen i Husby. De somaliska mammorna fick betalt för att hålla barnen isolerade hemma istället för i förskolans utvecklande pedagogiska verksamhet.
Integrationens hjältar finns i skolköken i Norra Botkyrka där personalen går upp supertidigt för att eleverna ska få hembakat bröd till frukost och lunch. Det är kökspersonalen som lagar mer mat på fredagar och måndagar så att barnen från de fattigaste familjerna kan äta upp sig inför helgen och ta igen förlorat näringsintag på måndagar. Den kökspersonal som dagligen ser fattigdomen i ansiktet.
Integrationens hjältar finns bland lärare och elevhälsopersonal som ger flickor från patriarkala miljöer mod, självförtroende och kunskaper så att de med utbildningens hjälp kan bli fria från förtryck. Om någon undrar var Sveriges framtid finns – träffa de flickor som arbetar så oerhört hårt i skolorna i Rosengård, Biskopsgården, Vivalla och Rinkeby. Pojkarna måste vi jobba mer med, men sanningen är att nästan alla elever som har fått gå hela sin skolgång i Sverige med någorlunda kontinuitet når gymnasiebehörighet. De skolor i utsatta områden som i media ofta utmålas som de sämsta ger ofta sina elever en mycket större kunskapsresa än de som kallas för de bästa.
Integrationens hjältar finns bland SFI-lärarna som engagerar sig mycket mer i sina elever än vad deras uppdrag föreskriver. De som ordnar med praktikplatser, ordnar besök på Friskis o Svettis och som bjuder hem eleverna så de ska få träffa en vanlig svensk familj.
Integrationens hjältar är förvisso också alla de frivilliga som deltar i språkcaféer och kompisprogram. Integrationens hjältar är också alla de företagare som hjälper till genom att ta emot praktikanter och anställa nyanlända. Men för att alla dessa frivilliginsatser ska kunna fungera så krävs att välfärdssamhällets fundament finns där. Den ideella sektorn gör ovärderliga insatser men den kan inte ersätta en fungerande gemensam sektor.
Jag kan hålla med om att det svenska samhället i sitt mottagande av nyanlända ibland kan bli alltför omhändertagande. Bemötandet måste utgå från att de som kommer till vårt land har med sig både resurser och starka drivkrafter för att skapa sig ett nytt liv i vårt land.
Men det är inte välfärdssamhället som är hotet mot en välfungerande integration. Hotet består i en naiv tilltro till marknadens förmåga att lösa samhällets problem. När bostadsmarknadens aktörer bara bygger lönsamma bostadsrätter för resursstarka fördjupas bostadssegregationen. När staten abdikerar från skolpolitiken till förmån för marknaden fördjupas skolsegregationen. När en gemensamt finansierad förskola ersätts av vårdnadsbidrag drabbas de mest behövande barnen. När ersättningsnivåer sänks och de fattiga blir ännu fattigare ökar segregation och utanförskap.
Det är som vanligt – gemensamma lösningar och en hög grad av jämlikhet ger de bästa förutsättningarna för alla oavsett vilket land man är född i.
Erik Nilsson (S), statssekreterare utbildningsdepartementet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
