"Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring." Så sa statsminister Fredrik Reinfeldt strax före jul. Men de nya villkoren för de långtidssjuka är inga beklagliga missgrepp på marginalen som råkat äga rum, utan en del av en större samhällsförändring, där det som tidigare varit medborgerliga rättigheter nu i grunden ifrågasätts.
Den här veckan utkommer Björn Johnsons bok Kampen om sjukfrånvaron, som ger en skrämmande bild av hur de politiska och mediala eliterna i Sverige vid det senaste sekelskiftet enades om att de skenande kostnaderna för sjukförsäkringen berodde på överutnyttjande och fusk och att arbetslösa kamouflerades som sjuka.
Men det var en förenklad, ensidig och på avgörande punkter felaktig bild, menar Johnson. Han kan med statistik från 1996-2002 visa att antalet individer som sjukskrev sig inte ökade. Om svenskens moral försämrats borde fler ha måndagssjukskrivit sig, men så skedde inte. Norrlänningar påstås sjukskriva sig mer än andra, men Johnsons siffror visar att den norrländska sjukfrånvaron har minskat.
Varför exploderade då kostnaderna? Det var sjukskrivningsperioderna som blev längre, förmodligen därför att den rehabilitering som funnits kollapsade, att kommunerna hade för dålig ekonomi för att alla välfärdsarbetare med utslitna leder skulle kunna ges andra arbeten.
Under en trumeld från Dagens Nyheters ledarsida om fusk, lät den tidigare socialdemokratiska regeringen anställa 300 nya kontrollanter, som lyckades lagföra 378 fuskare. Och den nya borgerliga regeringen bestämde sig för att slå på stort – att kollektivt bestraffa alla långtidssjuka, för ett försvinnande litet antal som överutnyttjat systemet.
Hur var det möjligt att politiska beslut kunde fattas med så svagt beslutsunderlag? Ingen av dem som följt hur fördomar, okunnighet och prestige styrde hur de apatiska flyktingbarnen behandlades kan vara förvånad. Också där handlade det om hur myndigheter och politiker ville manipulera bort vad som är en medborgerlig rättighet.
Att vi inte längre är medborgare med grundläggande sociala rättigheter syns också i den skärpning som skett av de behovsprövade bidragen. Nu nekas till exempel funktionshindrade personlig assistent, trots att de inte kan äta själva. De tvingas fylla i ett 91-sidigt (!) frågeformulär från Försäkringskassan för att eventuellt få en personlig assistent.
Det ska läsas som att medborgarna numera är att betrakta som fuskare och svindlare tills motsatsen bevisats. Det är en mycket stor samhällsförändring.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
