Regeringens höga svansföring i klimatfrågor speglat i Vattenfalls kolkraftsatsningar gör att Sverige signalerar ett skamlöst intryck av dubbelmoral.
En av de mest frustrerande aspekterna av klimatförändringarna är inte svårigheten att förstå problemets omfattning eller dess konsekvenser. Det finns nu gott om tydliga och tillgängliga beskrivningar av situationens komplexitet och allvaret i vad som håller på att hända. Och det börjar, äntligen, gå upp för de flesta av oss vad det faktiskt innebär.
Men frustrationen är stor över bristen på verkningsfulla förslag om vad var och en av oss kan göra för att bidra till att stävja klimatkatastrofen. Det finns dock en insats vi alla kan göra som skulle innebära avsevärd skillnad.
Under 2013 och 2014 sammanställer, granskar och presenterar FN:s klimatpanel IPCC en ny sammanfattning om läget för jordens klimat. Den första delrapporten av tre, som presenterades i Stockholm i september, konstaterade att det är vetenskapligt fastställt att klimatförändringar pågår, att människor är orsaken och att det går snabbare än vi tidigare trott. Den andra delrapporten, som presenterades i Japan natten till måndag, handlar om vad de förväntade konsekvenserna blir när jorden värms upp. Tidningen The Independent har tidigare beskrivit innehållet som “Official prophecy of doom”. Svårt att tänka sig en mer passande beskrivning med tanke på innehållet:
IPCC räknar med (urval):
- Att antalet undernärda barn under 5 år kommer öka med 20-25 miljoner till år 2050 som en följd av klimatförändringarna.
- Att hundratals miljoner människor kommer att påverkas av stigande havsnivåer och landerosion.
- Att de årliga skördarna kommer minska med två procent för varje årtionde under hela detta sekel som följd av klimatförändringarna.
- Ekonomiska förluster för den globala, sammanlagda ekonomin på mellan 0.2 och 2.0 procent
Detta är företeelser som kommer att påverka alla människor på planeten. Många länder som redan i dag brottas med svår fattigdom tillhör de som kommer att drabbas först och värst, men även våra egna samhällen kommer att påverkas. Inte heller är det fråga om ett problem någon annanstans i någon annan tid. Det sker nu, och det kommer att påverka dig, mig, din unge, min unge.
Det går att bromsa, åtminstone delvis. FN:s klimatpenal var tydlig på den punkten vid presentationen av sin första delrapport i höstas. Men det kräver att vi agerar.
Frågan som ständigt uppkommer är vad lilla Sverige kan göra. Våra utsläpp är inte störst i världen, vi är bara nio miljoner, vi har väldigt lite att säga till om, vad kan en individ göra som spelar roll? Så brukar det låta. Frustrationen över att vilja agera men inte veta hur, eller känna att det man gör står i proportion till omfattningen av problemet, är svår att hantera.
Alla människor har ett ansvar för att se över konsekvenserna av sina val och konsumtion. Men till syvende och sist handlar klimatlösningarna om att skapa ramverk, lagar, styrmedel och politiskt stadfästa begränsningar för vad som är tillåtet att göra mot planeten. Där ligger vår mest konkreta möjlighet att på individbasis påverka klimatutvecklingen. För det enskilt viktigaste vi kan göra för att minska vår klimatpåverkan är att kräva att kommande regering – oavsett färg – stoppar energijätten Vattenfalls brunkolsgruvor och kolkraftverk. Vi väljer politiker för att verkställa detta ansvar och vi har rätt att förvänta oss att de faktiskt levererar. Med tanke på situationens allvar, måste därför politiker som undviker klimatfrågan inför valet 2014 betraktas som oansvariga.
Statliga energibolaget Vattenfall släpper, trots sitt regeringsuppdrag att vara en ledargestalt för hållbar utveckling, årligen ut nästan dubbelt så mycket koldioxid som hela landet Sverige. I den årsrapport som presenterades i början av förra veckan framgår att Vattenfall ökade sina koldioxidutsläpp istället för minskade. Än mer upprörande är bolagets framtida kolkraftprojekt. Bolaget planerar att anlägga fem nya brunkolsgruvor i östra Tyskland för att säkra tillgången på kol och kolkraft fram till 2050. De nya gruvorna beräknas generera 1,2 miljarder ton koldioxid i atmosfären.
En komma två miljarder ton. Det är i runda slängar 24 gånger Sveriges årliga utsläpp.
För att göra plats för de nya gruvprojekten mejas dessutom ett flertal samhällen ned (flera av dem drivs ironiskt nog till 100 procent av förnybar energi), tusentals människor tvångsförflyttas och de lokala ekosystemen och landskapen påverkas drastiskt. Planerna är det smutsigaste projektet Sverige någonsin företagit sig, och konsekvenserna är oerhörda.
Det handlar helt enkelt om den sämsta idé Sverige haft.
Vattenfall är vårt företag. Som medborgare och skattebetalare i Sverige äger vi faktiskt Vattenfall, och det ligger i vår makt att ge mandat till de politiker vi ger vår röst att styra företaget på ett sätt som inte förstör framtiden för oss och våra barn. Vattenfall är inget företag som vilket som helst, utan representerar vårt land. Regeringens höga svansföring i klimatfrågor speglat i Vattenfalls kolkraftsatsningar gör att Sverige signalerar ett skamlöst intryck av dubbelmoral. Till skillnad från vad vissa politiker ibland påstår har Sveriges regering med andra ord en stor påverkan på världens utsläpp. De beslutar genom Vattenfall över enorma mängder koldioxidutsläpp kopplade till kolkraft och kolgruvor. Genom förändrade ägardirektiv och ny styrning av Vattenfall skulle svenska politiker kunna göra en betydande insats för att hindra klimatförändringarna.
När klimatfrågan diskuteras i valrörelsen 2014 måste därför Vattenfall diskuteras, det måste vi som väljare kräva. Partier som inte förhåller sig till detta har varken trovärdighet i klimatfrågan eller förståelse för var Sveriges allvarligaste klimatbörda ligger
Annica Jacobson, chef, Greenpeace Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
