Irans islamska förtryck, terror och masstortyr har pågått sedan 1979. Hur ska man föra en dialog med dessa bödlar, skriver Ardavan Khoshnood i en replik till Rouzbeh Parsis.
Med stort intresse läste jag Rouzbeh Parsis debattartikel ”Iranska exiloppositionen ägnar sig åt plakatpolitik” på Dagens Arena. Där uppmanar han exiloppositionen att ge upp kampen om att störta den islamiska republiken i Iran. I stället bör de stödja de personer som Parsi kallar ”reformivrare”, menar han.
Artikeln har viktiga punkter och förtjänar således reflektion och även ett svar, inte minst på grund av att den enbart består av halvsanningar.
Rouzbeh Parsi påstår att den modernisering som shahen påbörjade ”har genomförts i stor skala” av den islamiska republiken. De höga skyskraporna som utsmyckar Teheran, tunnelbanesystemet och andra små och stora projekt var alla planerade för 1980- och 90-talet av shahen. En hel del av dessa har islamiska republiken genomfört, men modernisering finns knappast bara i fina byggnader och stora projekt.
Att tala om modernisering i den islamiska republiken är ett hån mot de miljoner iranier som lever under fattigdomsgränsen, den absoluta fattigdomsgränsen och i en missbruksmisär.
Det är slående hur Parsi beskyller exiloppositionen för att historien stannat upp och för att ingen politisk utveckling tar plats i Iran. Självfallet har inte den islamiska republikens makthavare något med saken att göra!
Enbart under de första åren efter revolutionen 1979 – eller katastrofen 1979, som iranier idag kallar det – avrättades tiotusentals iranier. Samtidigt mobiliserade regimen och startade flertalet terrorkommandon med målet att utrota exiloppositionen; den ena efter den andra mördades. Även Sverige föll offer för den islamiska republikens terrorkommandon. Enligt rapporter från Säkerhetspolisen är än idag Iran ledande vad gäller flyktingspionage. Fortfarande trakasseras och hotas exiloppositionen av regimens utsända bödlar.
I mars månad kommer en rättegång vid Lunds tingsrätt att ta plats då personer nära den islamiska regimens ambassad helt oprovocerad attackerat bland annat kvinnor i den exiliranska oppositionen.
Islamiska republikens förtryck, terror och masstortyr har pågått sedan 1979. Bakom dessa fruktansvärda brott mot mänskligheten ligger människor som idag kallar sig reformister. Mellan juli 1988 och sex månader framåt avrättades mellan 2000 och 30 000 politiska fångar i Iran. Dessa avrättningar startades under Mir Hussein Mousavis premiärministerskap och fortsatte även efter att han förlorade makten. Unga personer ner till 13 år avrättades. Denna Mousavi är en av de som Parsi kallar för ”reformivrare”.
I 35 år har den islamiska republiken styrt Iran med järnhand. Än idag fortsätter deras konstanta brott mot mänskligheten. Samtidigt har handeln med Iran ökat, det internationella utbytet ökat, kontakten med omvärlden ökat… Inga ändringar har setts, tvärtemot.
Massdemonstrationerna i Iran mot islamiska republiken 2009 visade att regimen är villig att gå väldigt långt för att sitta vid makten. Hur ska man kunna föra dialog med en sådan regim?
Islamiska republiken har under de senaste 35 åren tydligt visat att den inte kan reformeras – speciellt inte när de som sitter vid rodret för dessa så kallade reformer är gårdagens bödlar!
Ardavan Khoshnood
Läkare och ordförande för Demokrati i Iran
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
