Rasismen i Tintin framställs ofta som naiv, oförarglig och barnslig. Men Tintin är mer än så.
Upprördheten om ”Tintin-gate” – angående Kulturhusets problematiska inställning till denna tecknade del av världslitteraturen – handlade på ytan om serien ska få finnas på biblioteken. Samtidigt är Tintin och dess belgiske upphovsman Georges ”Hergé” Remi (1907–1983) exempel på den mest extrema formen av rasism, inklusive judehat med direkt anknytning till Förintelsen.
Serien Tintin startade i den ultrakonservativa tidningen Le Vingtième Siècles ungdomsbilaga 1929. Utgivare var den katolske prästen Norbert Wallez, en journalist med beundran för fascismen. År 1923 hade han vallfärdat till Italien och fått träffa Mussolini, som hedrade honom med ett signerat fotografi vilket placerades på tidningens redaktion. Det var Wallez som blev Hergés och därmed Tintins ideologiska mentor, med inflytande från den franska judehatande rörelsen Action Française.
År 1940 ockuperades Belgien av Nazityskland – vilket innebar högkonjunktur för Tintin, serietecknaren Hergé och fascisterna på Le Vingtième Siècle (tidningen anslöt sig till den rexistiska rörelsen under Léon Degrelle). Vid denna tid hade nazismen öppet visat sin antisemitiska mordiskhet och 1941 inleddes Förintelsen. Seriefiguren Tintins främsta bidrag till judehatet var äventyret ”Den mystiska stjärnan”. Äventyrets skurk är fiendeexpeditionens huvudman, en jude vid namn Blumenstein. Han ges alla nazismens antisemitiska stereotyper, som de syntes i hatpropaganda som tidningen Der Stürmer (vilken hade en belgisk motsvarighet – De Stormloop). Blumenstein representerar “judekapitalismen”, såsom bankdirektör med huvudkontor i New York.
Ännu värre är bilden av judarna “Isaac och Salomon”. De får höra att jorden ska gå under – och gläds åt detta:
– Hörde du Isaac? Världens undergång! Tänk om det är sant?
– Hihi! Det vore underbart, Salomon! Jag har 50 000 franc att betala till mina leverantörer. På så sätt skulle jag inte behöva betala.
Detta återspeglar myter om att judarna förbereder världens undergång, att de konspirerar mot mänskligheten, att de gläds åt olycka. Samtidigt förbereddes Förintelsens industriella fas, då Belgiens judar skeppades ombord på tågvagnar vilka skramlade österut mot Auschwitz-Birkenau.
Rasismen i Tintin framställs ofta som naiv, oförarglig och barnslig – främst via stereotyperna i ”Tintin i Kongo”. Men Tintin var mer än så. Serien är ett tidsdokument från Europas mörkaste barbari, om än noggrant redigerad i nya upplagor (efter 1945 blev juden Blumenstein affärsmannen Bohlwinkel i det fiktiva landet São Rico). Men rasismens tecknade bildkultur lever kvar, inte bara i Tintin. Den har alltid utgjort den moderna rasismens ständige följeslagare, oavsett om den kallas ”Muhammedkarikatyr”, ”rondellhund” eller ”religionskritisk satir”.
Och det är ett problem – trots om man som undertecknad älskar Tintin.
Henrik Arnstad
Historiker
Utkommer i vår med boken ”Älskade fascism: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
