En ny rapport konstaterar att politiker ofta missar att förutse oönskade konsekvenser av sina reformer. Men rapporten missar den viktigaste förklaringen till »missarna«: beslutsfattarna drivs av ideologi.
Varför blir alla så överraskade när det visar sig att en reform ger ett antal oönskade effekter och märkliga konsekvenser?
Som exempelvis att skolvalet skapat betygsinflation eller att ändrade villkor för assistansersättningar gör att kostnaderna vältras över på kommunerna.
»Tänk efter före!« är rubriken på en rapport från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) som publicerades i veckan. I den hävdar nationalekonomen Sara Forsstedt att beslutsfattare inför stora beslut ofta försummar att analysera möjliga konsekvenser av en reform eller en större förändring.
Utredningen pekat på flera möjliga förklaringar till att man sällan tänker efter före och gör konsekvensanalyser.
Att man har bråttom. Att finansdepartementet fokuserar på att inte öka kostnaderna för skattebetalarna eller krångla till det för företagen. Att Sverige alltför sällan är med i den tidiga hanteringen av en EU-reform, och därför inte upptäcker möjliga konsekvenser.
Det finns säkert sådana administrativa missar. Men ESO-rapporten bortser från den viktigaste förklaringen till att man så sällan tänkt efter innan en reform ska sjösättas: att de ideologiskt trosvissa inte behöver några konsekvensanalyser.
De senaste 30-40 åren är fulla av stora samhällsförändringar, marknadsliberaliseringar och privatiseringar, som sällan föregåtts av några utredningar om möjliga konsekvenser. Friskolorna beslutades på grundval av några rader i en proposition, men där resultatet blev vad få kunnat ana: ett söndrat land.
De trosvissa sa att efter avregleringarna av elmarknaden, apoteken och bilprovningen skulle konkurrensen göra att det blev billigare, för så står det i läroboken. Men det blev dyrare.
Det nya pensionssystemet förhandlades fram utan folkets medverkan. Där har man nu upptäckt att inbyggt i beslutet är att vi varje år får ett växande antal fattigpensionärer.
De trosvissa sa att efter avregleringarna av elmarknaden, apoteken och bilprovningen skulle konkurrensen göra att det blev billigare, för så står det i läroboken. Men det blev dyrare.
Den allra enklaste formen av konsekvensanalys är att ta reda på hur man gjort i andra länder och effekterna av det. I Norge rusade utlåningen och en bank kraschade när krediterna avreglerades. I Sverige avreglerade vi utan att lyssna på norrmännen, varpå banker kollapsade också hos oss.
När marknaden gjorde insteg i kommunerna med systemet med beställare-utförare i vården var argumentet att det skulle bli billigare, trots att andra länder prövat liknande system i ett antal år utan att kostnaderna sänkts.
Skandalbygget Nya Karolinska tillkom med så kallad OPS-finansiering. Ingen av de trosvissa ville lyssna på britterna, där alla sjukhus som finansierats på detta sätt hamnat i kris.
När »de däruppe« gång på gång fattar beslut, där den ideologiska blindheten gör att man inte vill se konsekvenserna och hamnar fel, är det inte så konstigt att populistiska missnöjespartier fått vind i seglen på sistone.
Rationella beslut som ser till hela samhällets bästa kräver fler konsekvensanalyser och färre trosvissa liberaler.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
