Efter Parisdåden försöker makthavarna visa handlingskraft. Men att fälla bomber över IS har inte fungerat.
Den svenska säkerhetspolisen jagade en irakier som man trodde kunde vara i färd med att förbereda terroristbrott på svensk mark. I går greps mannen i Boliden.
Trots det är risknivån, som i onsdags höjdes från en trea till en fyra på en femgradig skala, oförändrad.
Det är bra att så sker och att vår vaksamhet ökar. De punkter i en terroriststrategi som Stefan Löfven presenterade på torsdagen är välkomna.
Samtidigt får vi inte ha några illusioner.
Vi måste erkänna att vi är ytterst sårbara för lömska attacker av det slag som skett i Paris. Den omfattande kontroll och övervakning som finns i dag har – som alla kunnat se – inte förmått förebygga målmedvetna självmordsbombare. Så det är svårt att tro att ännu mer övervakning ska kunna ge oss något nämnvärt ökat skydd.
Det finns i dag i västmedierna en våldsamt uppskruvad krigsretorik som helt saknar perspektiv.
De jihadistiska attackerna i Europa i dag är avskyvärda, men egentligen bara småsaker, jämfört med terrorn i Belfast och Beirut på 70-talet, och de hemskheter som äger rum just nu, varje dag i Damaskus och Bagdad.
Men för de franska makthavarna blir det viktigt att försöka visa någon slags handlingskraft. Så president Hollande har proppat städerna fulla med tung beväpnad och maskerad polis och militär och proklamerat ett krig mot terrorismen.
De hundratals tillslag runt Frankrike som skett mot utpekade muslimska aktivister har inte gett särskilt mycket. Även om den som utpekas som hjärnan i attackerna nu sägs vara död, verkar som det i hög grad varit en jakt på måfå, för att inför opinionen försöka gottgöra att man inte kunnat förhindra attackerna i förra veckan.
Alla ropar: Vad ska vi göra nu? När den relevanta frågan är: Varför hamnade vi i dagens situation?
Jihadistexperter som Patrick Cockburn och Robert Fisk tvekar inte om svaret. Vi skulle aldrig haft dagens hot mot Europas städer från IS utan 30 år av misstag som USA, Storbritannien och Frankrike medverkat till i Mellanöstern.
Väst har drömt om att skapa sekulära, moderna stater sedan man avlägsnat Saddam Hussein och Muammar al-Khadaffi. Det blev ett fiasko, eftersom det inte går att skapa demokratier genom åsiktsförtryck, tortyr eller genom att liera sig med ännu mer totalitära ledare.
Ett avgörande misstag har varit att USA aldrig velat ifrågasätta sin traditionella allians med Saudiarabien. Detta trots att saudierna år efter år finansierat våldsamma jihadister i grannländerna. Och trots att saudiernas statsideologi, wahhabismen, är en reaktionär 1700-talsvariant av islam, som ligger snubblande nära IS:s föreställningar.
Krigshetsarna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet vill nu att vi – en liten, fredlig, ännu så länge alliansfri nation – ska kopplas ihop med de stormakter som förorsakat att sekteristerna och våldsdyrkarna i IS blivit den maktfaktor den är.
Det finns många civila och humanitära sätt att hjälpa Frankrike. Men de militära medlen att bekämpa IS har inte fungerat. Det uppskattas att bara 10 procent av de 8 000 bomber som fällts över IS träffat sina mål och att huvuddelen dödat civila, vilket förstås stärker extremisterna.
Så att sända JAS-plan att bomba i Syrien är nog – på mer än ett sätt – det dummaste man göra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
