Labours valseger på Nya Zeeland under partiledaren Jacinda Ardern visar att det går att vinna val på progressiv politik. Det är efterlängtad och nödvändig inspiration för Europas krisande socialdemokrati.
Läget för den europeiska arbetarrörelsen är allvarligt. I studien »Endgame for the centre left?« pekar Patrick Diamond, forskningschef vid tankesmedjan Policy Network, på några av problemen. En av hans teser är att den globala ekonomiska krisen 2008 var ett historiskt momentum som gick arbetarrörelsen ur händerna.
När arbetarrörelsen inte krävde kontroll över ekonomin för att undvika framtida kriser uppstod besvikelser. Följden blev en ökad misstro mot det politiska etablissemanget, vilket gynnade framväxten av högerradikala partier. Vad Diamond visar är med andra ord ett samband mellan kapitalistisk kris och växande radikal nationalism.
I ett läge av kris är undantaget desto viktigare, det vill säga goda exempel som kan gjuta mod hos människor. För det finns socialdemokratiska och socialistiska partier som bryter trenden och ökar stödet, inte minst Labour i Storbritannien. Partiet ligger stadigt över 40 procent i opinionsmätningarna, nu senast med ett övertag mot Tories som största parti.
Labourledaren Jeremy Corbyn har visserligen mött motstånd inom det egna partiet, men han har också lyckats mobilisera. Inte minst unga. I Sverige beskrivs hans politik som radikal med krav på höjda skatter, generell välfärd, motstånd mot ekonomiska åtstramningar och ett återförstatligande av järnvägen.
Utgångsläget för Corbyn är dock ett annat än för svenska socialdemokrater. Det svenska välfärdssystemet är långt mer utbyggt än det brittiska och de svenska skatterna är högre. Även om Corbyns förslag skulle förverkligas skulle den brittiska välfärden vara betydligt magrare än den svenska.
Även Socialdemokraterna här hemma är ett stort parti med europeiska mått. Men den som vill hitta fler framgångsberättelser bör vända blicken mot omvärlden.
I Nya Zeelands val, som hölls tidigare i höst, ökade Labour från 25 till knappt 37 procent av rösterna. Siffrorna är än mer dramatiska med tanke på att väljarstödet för partiet steg med 15 procentenheter inom loppet av en månad.
Om National, det stora borgerliga partiet, tar strid kommer den politiska debatten handla om lönenivåer, arbetsvillkor och aborter.
Huvudpersonen i det nyzeeländska undret är den nya partiledaren Jacinda Ardern, som nu leder landets nybildade regering. Med sina 37 år är hon dessutom Nya Zeelands yngsta premiärminister någonsin.
Det återstår att se i vilken mån Jacinda Ardern kommer kunna genomföra de utlovade vallöftena. Först ska förslagen förankras hos svajiga koalitionspartier.
Det är samtidigt intressant att studera vilka krav Jacinda Ardern förde fram i valrörelsen: avgiftsfri högskoleutbildning, reformer mot barnfattigdom, liberalare abortlagstiftning, höjda minimilöner och ökad facklig organisering.
Om National, det stora borgerliga partiet, tar strid kommer den politiska debatten framöver handla om lönenivåer, arbetsvillkor och aborter. Förmodligen skulle det ytterligare gynna Jacinda Ardern — och Labour.
Jacinda Arderns valseger har skapat en ny benämning inom landet: »Jacindamania«. Det återstår att se om uttrycket även framöver kommer associeras med framgång. Men vad Jacinda Ardern redan bevisat är att nedpressade opinionssiffror kan vändas till sin motsats.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
