Att vid offentlig upphandling införa minimilöner utifrån kollektivavtalen är att från politiskt håll definiera villkoren på den svenska arbetsmarknaden, skriver riksdagsledamoten Maria Malmer Stenergard (M).
Vi ska ha schysta villkor på den offentliga marknaden. Stat, kommuner och landsting ska vara medvetna konsumenter och ställa krav. Oseriösa företag ska aldrig med hjälp av skattepengar tillåtas konkurrera ut seriösa företag. Det är vi och LO helt överens om.
Men lösningen på problem med oschysta villkor för anställda på upphandlingskontrakt får inte innebära orimliga villkor för landets småföretag. Redan i dag är det alltför få av de mindre företagen som lägger anbud vid offentlig upphandling. Med regeringens förslag om krav enligt kollektivavtal skulle de bli ännu färre.
Förespråkarna av krav enligt kollektivavtal får det att framstå som att de enda seriösa företagen är de som har kollektivavtal. Så ser verkligheten inte ut. Av alla Sveriges företagare har 99 procent färre än 50 anställda. 60 procent av dem saknar kollektivavtal. Ofta erbjuder de ändå goda villkor för sina anställda.
Krav enligt kollektivavtal skulle innebära att företag som har kollektivavtal får en gräddfil, medan de utan kollektivavtal måste bevisa att de når upp till krav som definieras i kollektivavtal och minimilagstiftning.
Förslaget är dessutom utformat så att de som tecknat kollektivavtal faktiskt kan erbjuda sämre villkor för sina anställda än de som inte tecknat kollektivavtal. Företag med goda villkor diskrimineras alltså enbart för att dessa inte formellt slutit kollektivavtal. Det kan vi inte acceptera.
Vi kan inte heller ställa oss bakom ett förslag som diskriminerar svenska företag jämfört med utländska. En del av de krav som regeringen vill ställa, såsom försäkringar och pensioner, medger EU-rätten nämligen inte att vi ställer på företag med utstationerad arbetskraft. Konsekvensen blir att det blir svårare för svenska företag att konkurrera. Det är ett märkligt agerande av en regering som säger sig vilja skapa fler jobb.
Vi menar att det finns andra sätt att skapa goda villkor för anställda inom upphandlingsbranscherna. Myndigheterna ska ställa tydliga sociala krav. När anbud granskas, både kan och bör myndigheterna avfärda anbud som är misstänkt låga. Man måste sedan prioritera uppföljning och våga häva avtal med leverantörer som inte sköter sig.
En del offentliga aktörer har blivit duktiga på uppföljning – man kan till och med upphandla uppföljningen – men alldeles för många har ingen uppföljning alls. Regeringen måste därför arbeta aktivt med att stärka upphandlingskompetensen hos myndigheterna. Man måste också säkerställa att de brottsbekämpande myndigheterna fungerar och arbetar effektivt.
Regeringens förslag skulle inte stärka den svenska modellen, utan strida mot den. Kärnan i den svenska modellen är den svenska arbetsmarknadsmodellen som innebär att parterna själva bestämmer villkoren på arbetsmarknaden – utan politisk inblandning.
Att vid offentlig upphandling, som står för en femtedel av Sveriges BNP, införa minimilöner utifrån kollektivavtalen, skulle i allra högsta grad vara att från politiskt håll definiera villkoren på den svenska arbetsmarknaden.
Maria Malmer Stenergard (M), riksdagsledamot i finansutskottet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
