Låt Milton Friedman lappa ihop bostadsmarknaden

debatt En renodlad markvärdesskatt skulle göra det lönsamt att bygga mer, tätt och nyttja marken mer effektivt. Skatten har dessutom korats till den minst dåliga av självaste nyliberala husguden Milton Friedman, skriver S-debattörerna Susanna Kierkegaard och Jonathan Grosin.

Bostadsmarknaden är trasig. Alla vet det, men väldigt lite görs. Efter åratal av skenande bostadspriser, marknadsstyrt byggande, omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter, sänkt fastighetsskatt, farligt hög privat skuldsättning och fortgående segregation måste någonting förändras.

Marknaden har fått sin chans – det är dags att testa något nytt.

Detta nya borde vara en renodlad markvärdesskatt. Till skatteskygga läsare kan vi meddela att markvärdesskatten korats till den minst dåliga skatten av självaste nyliberala husguden Milton Friedman.

Idén grundar sig i att mark är en effektiv skattebas. Utbudet av mark är konstant, vilket gör att skatten inte påverkar marknaden något särskilt. Dessutom är det svårt att sno med sig en bit mark till ett skatteparadis.

Markvärdesskatten skiljer sig från dagens fastighetsavgift i att den bara gäller själva marken, inte byggnader som står på den. Det gör det lönsamt för markägaren att bygga mer, tätt och nyttja marken mer effektivt.

Den har heller inget takbelopp, till skillnad från dagens fastighetsavgift som i praktiken blivit regressiv för bostäder värderade till över en miljon kronor.

Den nya skatten ska baseras på och följa markens marknadsmässiga värde, så att mark i områden med till exempel bättre kollektivtrafik och närmare till centrum skattar mer.

När Pittsburgh hade markvärdesskatt byggdes fler och billigare bostäder och stadsbilden förtätades.

Det har gjorts förr. Skattens praktiska konsekvenser illustrerades i den amerikanska staden Pittsburgh vars fastighetsbeskattning fram till 2001 till övervägande del utgjordes av en markvärdesskatt.

Istället för skenande priser byggdes fler och billigare bostäder och stadsbilden förtätades. Utan fastighetsspekulering klarade sig staden lindrigt undan den senaste finanskrisen, något man attribuerat till markvärdesskatten.

Intäkterna från skatten bör rimligtvis återinvesteras i det lokalsamhälle vars beståndsdelar och tjänster faktiskt skapat markvärdet från första början.

Med sådan markvärdesåterföring kan allmännyttiga tjänster i princip finansiera sig själva. Hongkong, som länge jobbat med markvärdesskatt, hyllas för sin snabba och relativt billiga kollektivtrafik. När tunnelbanesystemet byggdes ut höjdes värdet på omkringliggande mark, vilket i sin tur ökade skatteintäkterna och finansierade investeringen.

Eftersom skatt på mark bör driva ner priset för densamma kan kommuner lättare uppmuntra och finansiellt bistå byggemenskaper, en relativt obeprövad metod i Sverige.

Människor som är intresserade av att bo i ett område sammanförs och ges stöd att utforma bostäderna gemensamt. Vinsten här är inte enbart välanpassade och billiga bostäder. Den tid och det samarbete som krävs för en fungerande byggemenskap lägger grund för känslor av samhörighet och ansvarstagande i lokalsamhället.

Samhörigheten i sig spiller över på tilliten till såväl medmänniskor som samhälleliga institutioner. Gemensamt ansvarstagande prioriterar långsiktiga mål framför kortsiktiga, värnar om miljö och resurser och möjliggör hållbara delningsekonomiska projekt.

Markvärdesskattens fördelar ligger i vad som beskattas, vart intäkterna går och vilka incitament de skapar. Den kan vara ett första steg mot billigare bostäder, attraktiva offentliga tjänster och stark lokalgemenskap. Det är dags att plåstra ihop vår trasiga bostadsmarknad.

Jonathan Grosin studerar nationalekonomi och har tidigare bloggat på viharraknatpadethar.se, socialdemokratiska ekonomklubbens blogg.

Susanna Kierkegaard jobbar på Aftonbladet som ledarskribent och har tidigare varit politisk sakkunnig för Socialdemokraterna i Europaparlamentet.

Båda deltar i höst i Arenaakademins utbildning, där de skrivit en rapport om bostadspolitik.