Ett välfungerande skattesystem är en förutsättning för en framgångsrik jämställdhetspolitik. S står inför ett vägval, skriver Lena Sommestad, ordförande S-kvinnor.
När det gäller jämställdhet hör de nordiska länderna till de mest framgångsrika i världen – trots att stora brister består.
De nordiska länderna hör också till dem, som har högst skattekvot. Det är ingen slump. Hur skattesystemet ser ut är en central fråga för jämställdhetspolitiken. Ändå är det sällan som skatter diskuteras ur ett genusperspektiv.
Inför Socialdemokraternas partikongress finns det skäl att lyfta frågan. Vilken slags skatte- och välfärdspolitik är till gagn för Sveriges kvinnor; och i synnerhet för kvinnor i lägre inkomstskikt?
Jag vill hävda att tre principer är särskilt viktiga att värna om.
Den första principen är att välfärdstjänster ska organiseras som en social rättighet för alla. De ska ytterst baseras på medborgarskap, inte på yrke eller inkomst, och finansieras genom skatt. Skatterna måste vara höga nog för att säkra en välfärd av hög kvalitet för alla.
Att sociala rättigheter ytterst bygger på medborgarskap är särskilt viktigt för kvinnor. Kvinnor har lägre lön och tar större ansvar för samhällets obetalda arbete än män. Tack vare att alla har rätt till välfärd som finansieras med skatt kan svenska kvinnor i alla samhällsklasser arbeta för sin egen försörjning.
Den andra viktiga principen är att familjepolitiken bygger på generella bidrag och tjänster, som barnbidrag, och inte på skatteavdrag.
Barnbidrag till familjer är bättre än skatteavdrag eftersom den kommer alla familjer till del, oavsett inkomst. Skatteavdrag gynnar välavlönade framför lågavlönade. Skatteavdrag kan inte alls utnyttjas av dem, som saknar en egen inkomst. Rutavdraget är ett exempel.
Den tredje principen, som bör värnas i svensk välfärds- och skattepolitik, är att välfärdstjänster och utbildning organiseras så att den är gemensam, likvärdig och öppen för alla. Detta är en nyckel för att stärka integration och social tillit i samhället och för att fortsatt värna ett starkt stöd för en gemensamt finansierad välfärd.
Om välavlönade familjer – till exempel genom rutavdrag eller privata skolor – uppmuntras att skapa egna, privata lösningar för sina barn, då är risken stor att viljan att betala skatt för den gemensamma välfärden slutligen rämnar. Och om skattebetalningsviljan rämnar, då är det i kvinnor och barn som kommer att drabbas hårdast.
Moderaternas politik har redan på flera sätt undergrävt den svenska, skattebaserade välfärdsmodellen. Skatterna har sänkts. Det har blivit allt svårare att upprätthålla god kvalitet och goda arbetsvillkor i offentligt finansierad välfärd. Påtvingad deltid, visstider och delade turer är uttryck för en brist på resurser, som inte minst drabbar kvinnor och barn.
Rutavdraget har skapat en familjepolitik för de besuttna. Skolmarknaden, med fria val, gynnar på samma sätt familjer med större resurser. Segregationen ökar.
Vi står inför ett vägval. Ska den gemensamma, skattefinansierade välfärden bestå? Håller vi fast vid idén att välfärden är ett gemensamt ansvar, som delas av kvinnor och män? Ska kvinnor i alla samhällsklasser ha samma tillgång till samhällets välfärdstjänster?
Jag menar att Socialdemokraterna har ett stort ansvar, från partikongressen och framåt, att stå upp för en skattefinansierad välfärd, som omfattar alla.
Ett väl fungerande skattesystem, med en hög prioritering av välfärdens tjänster, är en förutsättning för en framgångsrik jämställdhetspolitik.
Socialdemokraternas utgångspunkt i skattepolitiken måste vara att kvinnor i alla samhällsklasser ska ha frihet att försörja sig själva och forma sitt eget liv.
Lena Sommestad, ordförande S-kvinnor
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
