Sverige behöver en hållbar arbetslinje för en stark omställningsförmåga. Det skriver Thomas Carlén och Ulrika Vedin, LO.
Det finns få yrken där den kunskap vi skaffar under skoltiden räcker hela arbetslivet. Yrken försvinner och förändras, andra växer fram. Målet måste vara att de jobb som växer fram är kvalificerade, har bra arbetsmiljö, bra arbetsvillkor och ger högre löner. Då är det lätt för löntagare och fackföreningar att vara positiva till omvandling, förutsatt att de som förlorar sina jobb i omvandlingens spår ges goda förutsättningar att ta de nya jobb som växer fram.
I dag presenterar vi den fjärde rapporten i serien “Arbetsmarknaden efter krisen”. I den tar vi ett helhetsgrepp på löntagarnas omställningsförmåga. Denna förmåga handlar i grunden om det livslånga lärandet. Vår slutsats är att stora och växande omställningsbehov som finns i samhället tyvärr möts med försämrade omställningsmöjligheter. Vi lyfter fram tre viktiga områden med allvarliga hinder för livslångt lärande.
1. Förutsättningarna för lärande i arbetet är bristfälliga och ser mycket olika ut beroende på anställningsformer. Flexibla, korta och otrygga anställningar minskar arbetsgivarnas vilja att satsa på kompetensutveckling. Det leder till en arbetsmarknad där arbetsgivarna har stor flexibilitet vad gäller antalet anställda, men det bidrar inte till ett arbetsliv där förmågan till omställning och förnyelse stärks.
Behoven av att kunna gå från en otrygg till en trygg anställning är stora. Då är goda möjligheter till kompetensutveckling och lärande i arbetet, oavsett anställningsform och arbetstid, avgörande.
För många är lärandet i själva arbetet viktigare än den formella utbildningen. Dessa kunskaper, som sällan dokumenteras, är ofta ”osynliga” för arbetsgivare och studieanordnare. För att öka anställdas möjligheter att gå vidare till mer kvalificerade uppgifter eller studier måste alla former av kunskaper synliggöras och erkännas genom validering.
2. Den reguljära vuxenutbildningen behöver erbjuda fler möjligheter till omskolning och vidareutbildning. Med ett flexibelt utbildningssystem och frikostig studiefinansiering, tvärtemot regeringens senaste förslag, kan fler utbildningsvägar för vuxna skapas. De som har gått gymnasieskolans yrkesprogram behöver vägar till högskolan, och de som gått högskoleförberedande program behöver vägar till yrkesutbildning. Det är nödvändigt att både yrkesvux och yrkeshögskolan byggs ut i en långsiktig satsning på vuxenutbildningen.
3. Arbetsmarknadspolitiken måste erbjuda kompetensutveckling för arbetslösa i betydligt högre grad. Den magra arbetsmarknadspolitiken, med fokus på att arbetssökande ska ta första bästa jobb, håller på att förlora sin omställande kraft. Det är inte hållbart. Antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen behöver flerdubblas.
Dagens urvattnade arbetslöshetsförsäkring omfattar allt färre arbetslösa och gör kopplingen till en aktiv och rustande arbetsmarknadspolitik svag. Det skadar omställningsförmågan och minskar den ekonomiska tryggheten. Fler måste omfattas av en bra arbetslöshetsförsäkring.
När löntagarnas omställningsförmåga inte uppfyller de stora omställningsbehoven blir det allt svårare att nå målet om full sysselsättning och jämn inkomstfördelning. När arbetsgivare och stat vältrar över ansvaret för det livslånga lärandet på individerna ökar den sociala och ekonomiska pressen på alla som möter stora krav på omställning för att kunna konkurrera om jobben. Det är ineffektivt och ohållbart och leder till ökad ojämlikhet. Sverige behöver en hållbar arbetslinje för en stark omställningsförmåga. För det krävs ett delat ansvar mellan stat, individ och arbetsgivare.
Thomas Carlén, LO-ekonom och projektledare
Ulrika Vedin, LO-utredare och projektledare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
