De kvinnodominerade professionerna inom hälso- och sjukvård gynnas inte av nuvarande fokus på individuell lönesättning. Nu måste arbetsgivare och fack enas om gemensamma satsningar som får upp lönenivån för hela gruppen, skriver Ida Kåhlin förbundsordförande och Carl Eos, förhandlingschef Sveriges Arbetsterapeuter.
Sedan ett antal år har fokus i lönefrågan legat på den enskilde arbetstagaren och den chef som sätter lön.
Inom välfärdssektorn är också parterna tydligt överens om att lönen ska vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat.
När individuell lönesättning fungerar gynnas både verksamheten och medarbetarens karriär – goda arbetsinsatser belönas och enskilda medarbetare hittar lättare vad just hen kan bidra med för att stärka verksamheten och höja kvalitén på arbetet. Det är bra!
Men i takt med ett ökat betoning av den enskilda arbetstagaren och den chef som sätter lön ser vi ett minskat ansvarstagande för den strukturella lönebilden.
De kvinnodominerade professionerna inom hälso- och sjukvård är kraftigt undervärderade lönemässigt och har en omotiverat låg lönespridning.
Flera viktiga välfärdsyrken riskerar att göra ekonomisk förlust på att utbilda sig. Samtidigt saknas ofta karriärvägar, möjlighet att vidareutbilda sig och individuella utvecklingsplaner för dessa grupper. Detta är inte rimligt.
Skillnaderna i lön mellan den som är erfaren och den som helt saknar erfarenhet är på många håll nästintill obefintlig.
Den individuella prestationen och den enskildes bidrag till verksamheten är en avgörande beståndsdel i en modern lönebildning, men likväl måste arbetsgivare ta ansvar för det strukturella och generella löneläget kopplat till grundkraven och innehållet i arbetet.
Med det menar vi i första hand utbildnings- och kunskapsnivån, men också arbetets svårighetsgrad och komplexitet.
Det faktum att arbetsterapeut är ett bristyrke skapar ett ökat behov av eftertanke och ytterligare lönestrukturella utmaningar.
Skillnaderna i lön mellan den som är erfaren och den som helt saknar erfarenhet är på många håll nästintill obefintlig.
En framgångsfaktor för en ökad lönespridning är att skapa tydliga karriärvägar och att tydliggöra kopplingen mellan kompetens och lön.
Men det behövs ytterligare och långsiktiga strategier för att komma tillrätta med problemen. Nu krävs ett omtag kring lönestrukturfrågorna.
För Sveriges Arbetsterapeuter är målen inför 2018 års löneöversyn mycket tydliga:
- Den generella lönenivån måste höjas
- Lönespridningen ska öka
Arbetsgivare och fack måste tillsammans enas om långsiktiga satsningar för att höja den generella lönenivån för arbetsterapeuter. Problemet med arbetsterapeuternas låga löner kan inte lösas i det enskilda lönesamtalet.
Ida Kåhlin är förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Carl Eos är förhandlingschef, Sveriges Arbetsterapeuter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
