De nya uppgifterna om att utsläppsminskningarna går fortare än man tidigare hoppats bör ge regeringarna och EU-parlamentet motiv att öka takten ytterligare, skriver miljökonsulten Magnus Nilsson.
I oktober publicerade EU sin årliga utvärdering av unionens klimatpolitik, Trends and projections 2015 . Ett av avsnitten handlar om politikens flaggskepp, utsläppshandeln.
Slutsatsen är klockren: Det går bra. Det går MYCKET bra.
För EU:s utsläppshandel är det kortsiktiga målet att mellan 2005 och 2020 minska koldioxidutsläppen med 21 procent. Det målet uppnåddes redan ifjol, 2014 – då var utsläppen 24 procent lägre än 2005. Trenden pekar mot en minskning till 2020 på minst 30 procent.
Bakom finns flera faktorer. En är den ekonomiska krisen som i största allmänhet dämpat förbrukningen av el, cement, stål och annat som produceras i de anläggningar som ingår i utsläppshandeln.
Samtidigt är det uppenbart att EU:s klimatpolitik får allt större genomslag:
Många EU-länder har satsat stort på förnybar elproduktion. Utbyggnaden av vind-, sol- och biobränslebaserad elproduktion har lett till överkapacitet, vilket återspeglas i rekordlåga elpriser som i sin tur tvingar kraftbolagen att stänga kol- och kärnkraftverk för att åter pressa upp priserna.
Gratistilldelningen av utsläppsrätter till industrier är väldigt gynnsam för de anläggningar som har de lägsta utsläppen. Produkter från de mest koldioxideffektiva anläggningarna konkurrerar därför ut produkter från ineffektiva anläggningar, vilket dämpar utsläppen.
Priserna på utsläppsrätter stiger snabbt, vilket stöttar utvecklingen. Sedan april 2013 har priset på en utsläppsrätt stigit från under tre till idag mellan åtta och nio euro per ton. Prognosen pekar uppåt och framtida förväntade kostnader för koldioxidutsläpp spelar rimligen en allt större roll för företagens investeringsbeslut, vilket sannolikt redan nu syns i utsläppsstatistiken.
Även globalt blir utsläppshandel allt viktigare. I Kina finns idag sju regionala system som under 2017 ska slås samman. I nio delstater i nordöstra USA omfattas sedan 2008 all elproduktion av utsläppshandel.
Kalifornien och den kanadensiska provinsen Quebec har ett gemensamt system som till skillnad från EU:s även omfattar utsläpp från vägtrafiken. Till detta system är även provinsen Ontario på väg att anslutas. Ytterligare länder med utsläppshandel är Nya Zeeland, Sydkorea och Kazakstan.
Den klimatplan för den amerikanska elsektorn – Clean Power Plan – som president Obama lanserade i augusti 2015 leder inte automatiskt till ett utsläppshandelssystem, men är konstruerad på ett sätt som gör det väldigt fördelaktigt för delstater och kraftindustri att samlas kring en sådan lösning.
Det troliga är att huvuddelen av den amerikanska elsektorn redan inom tre till fyra år kommer att omfattas av ett eller flera handelssystem, sannolikt uppbyggda kring de system som redan är i funktion.
EU:s handelssystem är samtidigt under omvandling. Det förslag till nya regler som Kommissionen presenterade i juli innebär att utgivningen av nya utsläppsrätter trappas ned snabbare än med nuvarande lagstiftning.
Dagens regelverk innebär att totalt cirka 58 miljarder utsläppsrätter ska ges ut från 2013 och framåt, och att den sista utsläppsrätten utfärdas 2067. Med Kommissionens förslag begränsas den totala framtida utgivningen till 49 miljarder och slutåret flyttas bakåt till 2057.
Ambitiöst? Nja, de nya uppgifterna om att utsläppsminskningarna går fortare än man tidigare hoppats på bör ge regeringarna och EU-parlamentet motiv att öka takten ytterligare.
Magnus Nilsson, miljökonsult och författare till Uppdatera klimatpolitiken (Arena Idé, 2014)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
