De långsiktiga klimatmålen är kvar, utsläppsminskningskrediterna ryker och utsläppsrätterna ska minska i snabbare takt. Utfallet av EU-toppmötet blev trots allt inte så illa, skriver Magnus Nilsson, miljökonsult.
Naturligtvis borde alla växthusgasutsläpp upphöra genast. Eller snarare ha upphört för 20–30 år sedan. Ur det perspektivet är EU:s uppgörelse om klimatpolitiken som slöts förra veckan, helt otillräcklig.
Och visst finns det brister i uppgörelsen. Målet för andelen förnybar energi avskaffas i praktiken. Inget bindande mål för energieffektivisering införs.
Men det är inte svårt att hitta positiva delar och utifrån de aktuella politiska förutsättningarna måste man ändå ge uppgörelsen betyget godkänt.
För det första håller man, om än med nöd och näppe, fast vid det långsiktiga mål som EU:s ledare stadfäste 2009; att växthusgasutsläppen år 2050 ska vara 80–95 procent lägre än år 1990.
För det andra har få i debatten noterat att EU-ledarna skjutit in det lilla ordet ”domestic” i sitt beslut (”at least 40 % domestic reduction in greenhouse gas emissions by 2030 compared to 1990”). Det EU-ledarna enats om är alltså att de sammanlagda inhemska utsläppen av växthusgaser från EU:s medlemsländer ska vara 40 procent lägre år 2030 än de var år 1990. Det lilla ordet ”domestic” får två viktiga konsekvenser:
Från 2020 stängs dörren för så kallade internationella utsläppsminskningskrediter. Fram till dess kan medlemsländer och företag delvis klara lagkraven genom att köpa internationella utsläppsminskningskrediter i stället för att minska de egna utsläppen. Från 2020 stängs nu detta ”kryphål” för såväl de verksamheter som finns inom utsläppshandeln, exempelvis kraftproduktion och tung industri, som för övriga utsläpp som vägtrafik, bostäder och jordbruk, där ansvaret för att hålla nere utsläppen ligger på EU:s medlemsstater.
Det betyder att när utsläppsmålet nu skärps från minus 20 till minus 40 så är det mer än en fördubbling av ambitionen. Drar man ut trenden får man således en minskning mellan 1990 och 2050 som är större än 80 procent.
Stoppet för utsläppsminskningskrediter betyder också att EU:s utsläppshandel blir en sluten bubbla utan ”pysfunktion”. Gällande lagstiftning innebär att det 2013–2067 kommer att utfärdas totalt ca 58 miljarder nya utsläppsrätter för stationära anläggningar. Lägger man till dels det överskott av utsläppsrätter som släpat med sedan tiden före 2013, dels tillskottet av internationella utsläppsminskningskrediter fram till 2020, får man fram att utsläppsbubblan från 2013 uppgår till drygt 60 miljarder utsläppsrätter. Det vill säga 60 miljarder ton koldioxid (egentligen 60 miljarder koldioxidekvivalenter eftersom även andra gaser än koldioxid omfattas).
EU-ledarnas beslut innebär att denna bubbla därutöver inte kan tillföras ytterligare utsläppsrätter. Bubblan har slutits och det har satts ett absolut tak för hur stora utsläppen från verksamheter inom utsläppshandeln kan bli – för all framtid!
För det tredje, 2013 utfärdade EU-kommissionen 2084 miljoner nya utsläppsrätter. Nuvarande lagstiftning innebär att detta antal för varje år minskas med drygt 38 miljoner för att efter 2067 helt upphöra. Då kommer det att sedan 2013 att ha utfärdats 58 miljarder nya utsläppsrätter.
EU-ledarnas nya uppgörelse innebär att minskningstakten från och med 2021 ska ökas från 38 till ca 48 miljoner per år vilket betyder att utfärdandet av nya utsläppsrätter upphör redan 2054. Den totala mängd utsläppsrätter som kommer att utfärdas från 2013 minskas alltså från 58 till 49 miljarder. Poff – där försvann 9 miljarder ton utsläpp!
Allt är inte fastslaget i den uppgörelse som nu slutits. Det finns en öppning för att ompröva beslutet efter FN:s klimatkonferens i Paris nästa år. Alla principiella överenskommelser måste också omvandlas till lagtext – i den processen brukar obehagliga saker kunna inträffa.
Men, givet förutsättningarna måste man nog ändå säga att utfallet från EU-toppmötet trots allt inte blev så illa.
Magnus Nilsson, miljökonsult och miljödebattör. Vice president i Green Budget Europe, tidigare bl a trafikexpert vid Naturskyddsföreningen och senior campaigner vid European federation for Transport and Environment.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
