Den tillträdande regeringen bör visa att nedrustning är ett prioriterat område för Sverige, skriver Malin Nilsson, ordförande för IKFF.
En ny regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet skapar förhoppningar om en stärkt svensk nedrustningspolitik.
Trots besvikelsen över en alltför svag överenskommelse kring försvarspolitiken, stora investeringar i JAS Gripen och en alltför svag hållning mot vapenexport till diktaturer finns det områden där den nya regeringen kan göra mycket för att stärka Sveriges arbete för nedrustning.
I morgon den 7 oktober inleds förhandlingarna inom FN:s generalförsamlings första utskott, där frågor om nedrustning och vapenkontroll behandlas. Den tillträdande regeringen bör redan nu visa att nedrustning återigen ska bli ett prioriterat område för Sverige, efter år av tystnad och passivitet med den avgående regeringen.
En ny fråga som seglat upp på agendan för nedrustningsförhandlingar det senaste året rör utvecklingen av autonoma vapen. Det handlar om vapen som, till skillnad från fjärrstyrda drönare, på egen hand skulle kunna välja ut och attackera mål utan mänsklig kontroll.
I vapenindustrier runt om i världen utvecklas just nu teknologi som kan leda till att autonoma vapen tas fram om inget görs för att hindra det.
IKFF arbetar tillsammans med organisationer som Human Rights Watch för att det internationella samfundet ska anta ett förebyggande förbud mot dessa vapen, innan de blir del av vår verklighet.
Sverige, som högteknologiskt industriland med hög svansföring i frågor om mänskliga rättigheter, bör aktivt delta i diskussionen om autonoma vapen och bidra till att ett förebyggande förbud kommer på plats. Diskussionerna har redan börjat föras i FN, och under det kommande mötet i generalförsamlingen bör Sverige aktivt stödja en fortsatt process som leder till ett förbudsavtal.
På nedrustningsagendan står även frågan om kärnvapen. På senare tid har ett nytt humanitärt initiativ för kärnvapennedrustning vuxit fram med syftet att öka trycket på kärnvapenstaterna att nedrusta. Initiativet samlar i dag över 120 stater, men under den avgående regeringen har Sverige valt att ställa sig utanför.
Det humanitära initiativet har skapat en ökad debatt om vilka de humanitära och klimatmässiga konsekvenserna blir om ett av världens cirka 16 000 kärnvapen detoneras. Vid de regeringskonferenser där detta har diskuterats har man kunnat konstatera att ingen internationell beredskap effektivt skulle kunna avhjälpa eller lindra effekterna av en sådan katastrof. Det är oacceptabelt att tillåta massförstörelsevapen som kärnvapen att fortsätta existera.
För IKFF och de 370 andra organisationer som står bakom den globala nedrustningskampanjen ICAN är vägen framåt självklar: det är dags för ett förbud mot kärnvapen.
Kärnvapen är det enda massförstörelsevapen som ännu inte förbjudits genom ett internationellt avtal, trots dess ofattbart grymma konsekvenser. Samtidigt finns det flera positiva exempel på vapen som framgångsrikt förbjudits och i dag anses oacceptabla, som exempelvis landminor och klustervapen.
Ett förbud mot kärnvapen är inte bara politiskt och moraliskt rätt, det skulle också öka trycket på kärnvapenstaterna att nedrusta i stället för att modernisera sina arsenaler för enorma summor, som nu sker på flera håll.
Sverige har nu möjlighet att byta kurs, att återigen bli en modig aktör för nedrustning och självständigt driva en progressiv politik. Vid mötet i FN bör Sverige aktivt ta del i diskussionen om ett förebyggande förbud mot autonoma vapen, samt sälla sig till de drygt 120 stater som idag står bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning.
Det vore en kraftfull start på en ny era för svensk nedrustningspolitik.
Malin Nilsson, ordförande Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
