Fakta kommer aldrig hindra någon från att bli rasist. Vi som vill propagera mot rasism måste börja prata om värderingar.
De flesta som försökt argumentera mot rasism har nog haft känslan att fakta inte spelar någon roll. Hur många sakupplysningar man än kommer med, hur mycket statistik man än rabblar, tar det inte skruv. Man möts av en blank vägg av vägran – eller i värsta fall av en misstanke om att ingå i en lömsk, politiskt korrekt konspiration.
Den känslan är tyvärr vetenskapligt belagd.
Sedan tidigare har statsvetaren Brendan Nyhan i flera experiment visat att väljare som har en ogrundad uppfattning i en kontroversiell fråga kommer helt enkelt att reagera på fakta genom att kraftfullt förkasta dem och än hårdare klamra sig fast vid sin felaktiga ståndpunkt. Tendensen är densamma längs hela den politiska skalan.
Nu har Yale-professorn Dan Kahan gått ett snäpp längre, och visat att principen gäller själva förmågan att tänka. Kahan lät försökspersoner tolka en matematisk tabell, som antingen visade hur en hudkräm lindrade irriterad hud eller hur hårdare vapenlagar förebyggde brott. Fastän det var samma siffror i båda tabellerna, hade försökspersonerna mycket svårare att tolka matematiken i vapentabellen. Men bara om siffrorna stred mot deras politiska uppfattning.
Det är inte bara det att åsikter trumfar fakta och känslor trumfar förnuftet. Det är värre: En stark politisk åsikt hämmar förmågan att tänka – och stärks av att ha verkligheten till fiende. Någon som känner igen en särskild del av det svenska politiska landskapet?
Det finns en lärdom att dra: De initiativ som dykt upp för att tillhandahålla korrekta fakta som ”medicin” mot de felaktigheter som rasister sprider, må vara lovvärda, men kommer aldrig att räcka till. Fakta kommer aldrig hindra någon från att bli rasist. Vi som vill propagera mot rasism måste börja prata om värderingar.
Ingen blir rasist genom ett rationellt beslut. Att hemfalla till rasistiska idéer är ett försök att hantera en oro, en rädsla, genom att skylla på en syndabock. Idén ”Det är svartskallarnas fel” är inte förnuftig och inte grundad i sakförhållanden – det är ett svar som lindrar ångesten. Den får sin näring av de rasistiska stereotyper som finns i samhället. Det är också dessa som är vår uppgift att bekämpa – men i grunden är den en tagg i varje enskild rasists själ.
Statistik är bra till mycket. Men som ångestdämpare är den inte mycket att ha. Vill vi hindra någon från att falla i rasistgropen, måste vi adressera hens underliggande oro.
Vi behöver ge hen en annan berättelse och ett annat löfte. Och vi behöver berätta om vad som ligger i den rasistiska vågskålen. Splittring, sociala motsättningar och ett samhälle präglat av misstänksamhet och fiendskap. Mer hat, mer lidande och ännu mer rädsla.
Vi behöver visa att rasismen inte erbjuder några lösningar. Och så måste vi erbjuda något som faktiskt kan vara en lösning.
Det är förstås svårare än att bara rabbla statistik. Men det leder åtminstone åt rätt håll.
Marcus Priftis
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
