Utan tvekan finns det ett värdegrundsproblem inom poliskåren. Det är dags att polisen börjar ta det på allvar.
Jag var inte det minsta förvånad när jag läste att polisen i Östergötland hade omhändertagit en journalist som filmade en rasistisk demonstration, med förklaringen att ”han såg inte ut som en journalist”. Lika lite höjde jag på ögonbrynen då det berättades att polisen under upploppen i Husby kallat vittnen för ”apjävel”. Precis som så många andra har jag blivit van. Trots att det är fråga om ständigt pågående rättsövergrepp, har rasistiska uttryck inom poliskåren blivit en vardaglig självklarhet.
Det var bara ett par månader sedan som poliser stoppade personer enbart på grund av deras hudfärg – och därmed bröt mot folkrätten i hetsjakten på papperslösa. Går vi tillbaka ett par år minns vi hur polisen övade beslagshantering på ”Neger Niggersson” och kallade mörkhyade för ”apejävel” (igen!). Och i storstädernas förorter är det en daglig syn att poliser trakasserar ungdomar med invandrarbakgrund nästan på måfå. Jag har själv bevittnat det.
När rasism avslöjas inom polisen tillsätter man i bästa fall en internutredning som sedan glöms bort. Sedan skyller man på ”enskilda rötägg”, eller säger att ”det där var i stridens hetta, han är en fin kille egentligen”.
”Stridens hetta” är dock ett väldigt dåligt försvar. För det första är polis inte vilket yrke som helst. En polisman är betrodd av staten att använda skjutvapen mot andra människor, om situationen så skulle kräva. Vi måste kunna kräva av en person med ett sådant förtroende att hen inte ballar ur till reptilstadiet så fort hen får se en gatsten. (Eller, för den delen, skjuter skarpt in i ett gym för att en rånare viftar med ett vapen.)
För det andra säger man inte vad som helst ens i stridens hetta. Man säger sådant man har i huvudet. Man skriker helt enkelt inte ”apjävel” till en mörkhyad person om man inte, någonstans där inne, tycker att mörkhyade är som apor. Det är självcensuren och fernissan, inte själva värderingarna, som sätts ur spel när stresshormonerna sprutar. Den som uttrycker sig rasistiskt ”i stridens hetta” bär helt enkelt på rasistiska tankar.
Från centralt håll brukar polisen hävda att sådana här fall handlar om enskilda rötägg. Men om man hittar tillräckligt många ruttna ägg i samma kartong, måste man börja fundera på om det inte har blivit något fel vid produktionen. Vittnesmålen om polisers rasism är betydligt fler än i de flesta andra yrkesgrupper och det tycks som att rasism är ett allvarligt problem inom ordningsmakten.
Det här betyder givetvis inte att alla poliser skulle vara elaka jävlar. Det finns många förnuftiga poliser med vettiga idéer. Men utan tvekan finns det också ett värdegrundsproblem inom poliskåren. Och det är dags att polisen börjar ta det på allvar.
Polisen är en av våra mest centrala samhällsfunktioner. Men bara om den finns där för att skydda oss. Om polisen – med sitt våldsmonopol – i stället blir en fiende för delar av samhället, är splittring och social oro oundviklig. 1,9 miljoner svenskar har utländsk bakgrund. För varje nytt rasismavslöjande, och för varje mörkning eller officiell bortförklaring, berättar ordningsmakten för dessa svenskar att den inte tänker skydda dem.
Då är det inte bara en fråga om enskilda kränkta individer. Då är det hela samhället som hotas.
Marcus Priftis
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
