Medierna är tysta om Sveriges ansvar för konflikten i Jemen. De politiska partierna kan nu gå till val utan att behöva förklara sig för de 80 procent av befolkningen som ställer sig emot vapenexporten till diktaturer, skriver Hjalmar Nobel.
»En del rapporter sjunker som stenar, media plockar inte alls upp dem«. Orden yttras i en artikel i SVT Nyheter (7/7-16) av Anna Lindenfors, generalsekreterare för svenska Amnesty.
I artikeln framgår att beskrivningen bland annat syftar på organisationens larmrapporter från kriget i Jemen. Svenska mediers intresse för den »bortglömda konflikten« (SvD 25/5-17) har varit svalt.
Det är svårt att förstå varför, särskilt i relation till det omfattande lidande kriget orsakar för Jemens befolkning. Saudiarabien och dess allierade, däribland Förenade Arabemiraten (FAE), bombar rebellkontrollerat jordbruk (The Independent 23/10-16) och vattenförsörjning, samtidigt som de blockerar införsel av hjälp via landets viktigaste hamn (Reuters 6/12-17).
Bombningarna och blockaden har orsakat hundratusentals sjukdomsfall i kolera (The Guardian 12/10 2017) och hungersnöd bland civilbefolkningen (BBC 21/9-16).
Förutom det omfattande mänskliga lidandet, finns det ur publicistisk synvinkel ett annat skäl att uppmärksamma konflikten:
Sveriges export av krigsmateriel till den saudiledda koalitionens medlemsstater. I exporten ingår avancerade radarsystem (SvD 16/10-16), som enligt Dagens Industri (20/10-16) sannolikt används i Jemen.
Nyligen meddelade systemets tillverkare Saab (14/12-17) att de byggt ett center för produktion av ytterligare försvarsmateriel i FAE. Det är samma land som deltar i en bombkampanj som Washington Institute for Near East Policy (25/4-16) beskriver som inriktad på »typiskt civila mål«, som »moskéer, bostadshus och vattenbrunnar«. Det är ett faktum som i princip gick okommenterat i svensk press, liksom det faktum att EU-parlamentet så sent som förra månaden (The Independent 1/12-17) förnyade sin uppmaning om ett vapenembargo gentemot Saudiarabien.
Att svenska myndigheter godkänner affärerna, och därmed prioriterar försvarsindustrin framför den jemenitiska civilbefolkningen, borde i sig inte vara överraskande. Exempel på samma sorts avvägning såg vi 1977, när den dåvarande regeringen godkände vapenleveranser till Indonesien, samtidigt som landet var inbegripet i massmordet på befolkningen i Östtimor.
Men i fallet Jemen är vi direkt delaktiga i att beväpna en av konfliktens stridande parter.
Mediernas ointresse för Sveriges inblandning är däremot svårbegriplig. En förklaring kan ligga i att tidningarnas spaltutrymme är begränsat, och att den andra stora konflikten i regionen, i Syrien, ansetts viktigare.
Men i fallet Jemen är vi direkt delaktiga i att beväpna en av konfliktens stridande parter. Det är varken moraliskt eller logiskt konsekvent att uppmärksamma ett lidande och ignorera ett annat, och särskilt inte det som vi själva är delaktiga i att skapa.
Skälen till denna inkonsekvens, till varför vissa av Amnestys rapporter »sjunker som stenar«, är fortsatt dunkla.
En spekulation är att de stora tidningarnas ledarredaktioner kanske hade haft kraftfullare invändningar mot bombningarna om de utförts med primitiva oljefatsbomber, som i Syrien — istället för som i Jemen, med kryssningsrobotar sannolikt guidade av svensktillverkad radar.
Oavsett skäl, är en effekt av mediernas tystnad om Sveriges ansvar i Jemen att de politiska partierna kan slappna av. De kan gå till val utan att behöva förklara sig för de 80 procent av befolkningen som ställer sig emot vapenexporten till diktaturer (Amnesty 26/6-14).
Den så kallade skärpningen av exportlagen som riksdagens utredning föreslagit, kommer enligt tillsynsmyndigheten ISP inte att leda till någon “substantiell förändring” i hur beslut om exporttillstånd fattas (Betänkande SOU 2015:72). Inte heller detta har uppmärksammats i större utsträckning, med Magnus Walan från Diakonia på denna tidnings debattsida som ett av få undantag (22/2-17).
Tystnaden — om Jemen, och om den verkningslösa lagändringen — gör att frågan om Sveriges vapenexport till krigförande diktaturer för tillfället ser ut att vara politiskt desarmerad.
Men vare sig tystnad eller politiska skenmanöver gör någon skillnad för de som svälter i Jemen. Och det gör heller inte den moraliska bördan lättare att bära, varken för medier, makthavare, eller för oss andra.
Hjalmar Nobel är psykologstudent vid Karolinska institutet, och skriver om krigsmaterielexport och inrikespolitik på bloggen Vapen och välfärd:
Övriga referenser
Aftonbladets utrikesblogg 27/5 2016. Förlåt för att vi inte har berättat om kriget i Jemen.
The Guardian 4/10 2016. Yemen famine feared as starving children fight for lives in hospital.
The Guardian 16/9 2016. One in three Saudi air raids on Yemen hit civilian sites, data shows.
BBC:s hemsida 27/1 2017. Yemen: Food crisis could become famine this year, UN warns.
Meddelas på Saabs Facebooksida 21/2 2017. We’re delighted that UAE has ordered a third #GlobalEye system..
Sveriges krigsmaterielexport till Indonesien 1977 och framåt
Det grymma spelet. Redaktör: Björn Larsson. Nordan, 1985.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
